From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #5256

Study this Passage

  
/ 10837  
  

5256. ‘Dicendo, Non ad me’: quod significet quod non ex humano solo, constare potest ex significatione ‘non ad me’, seu non pertinens ad se, cum agitur de Domino, Qui repraesentatur per Josephum, quod sit non ex humano solo sed ex Divino, nam Divinum praevidet, proinde novit quid inest; Domino enim 1 praevidentia et providentia fuit cum in mundo, 2 quidem in humano, sed ex Divino; at dein cum glorificatus, est ex solo Divino, nam humanum glorificatum est Divinum; humanum in se spectatum non est nisi quam forma recipiens vitae a Divino, at Humanum glorificatum Domini, seu Divinum Humanum Ipsius, non est forma recipiens vitae a Divino sed est Ipsum Esse vitae, et quod inde procedit, est vita; talem ideam de Domino habent angeli; at qui ab Ecclesia Christiana hodie in alteram vitam veniunt, paene omnes ideam de Domino sicut de alio homine habent, non modo separatam a Divino, tametsi Ipsi Divinum quoque adjungunt, sed etiam separatam a Jehovah, et quod magis, separatam etiam a sancto quod procedit ab Ipso; unum quidem Deum dicunt sed usque cogitant tres, et actualiter Divinum inter tres partiuntur; distinguunt enim in personas, et quamlibet Deum vocant, 3 et cuique proprium distinctum tribuunt; inde de Christianis dicitur in altera vita quod tres Deos colant, quia tres cogitant utcumque unum dicunt.

[2] Qui autem gentiles fuerunt et conversi ad Christianismum, illi in altera vita Dominum solum adorant, et hoc ex causa quia crediderunt quod non potuerit aliud esse quam quod supremus Deus se manifestaverit in terra sicut homo, et quod supremus Deus sit Divinus Homo; et si de supremo Deo non illam ideam haberent quod nullam possent habere, sic nec cogitare de Deo, consequenter non cognoscere Illum, minus amare Illum.

Footnotes:

1. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

2. non ex

3. cui

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.