2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

4810. Ex his patet quid haec verba Domini involvunt, et quod non secundum litteram intelligenda sint, nempe quod Dominus aliquo ultimo tempore venturus sit in gloria, et tunc omnes sanem angeli cum Ipso, et sessurus super throno gloriae, et congregatas coram Ipso omnes gentes judicaturus; sed quod unusquisque secundum vitam suam, cum transit e vita in mundo in vitam aeternam, judicabitur.

5623. ‘Et argenti duplum accipite in manibus vestris’: quod significet verum acceptum in potentiis, constat a significatione 'argenti quod sit verum, de qua n. 1551, 2954; a significatione ‘dupli’ quod sit successive alterum, De qua n. 1335, nempe verum quo gratis donati, et quo rursus donandi; et a significatione ‘manuum’ quod sint potentiae, de qua n. 878, 3387, 4931-4937, 5327, 5328. Verum in potentiis est in facultatibus recipiendi ita secundum facultates, at facultates seu potentiae recipiendi verum se habent prorsus secundum bonum, nam illos Dominus adjungit bono; cum enim Dominus influit cum bono, etiam influit cum facultate; inde verum acceptum in potentiis est secundum bona; quod facultates recipiendi verum se habeant secundum bonum, constare potest a multa experientia in altera vita;

[2] qui ibi in bono sunt, illi habent non modo facultatem percipiendi verum sed etiam recipiendi, at secundum quantum boni et quale boni in quo sunt; qui autem in malo sunt, illi vicissim nullam facultatem recipiendi verum habent; hoc venit ex volupi et inde desiderio; qui in bono sunt, illis volupe est bonum perficere per verum, nam bonum suum quale accipit a veris, quare etiam desiderant vera; at qui in malo sunt, illis volupe est malum, et hoc per falsa confirmare; quare etiam desiderant falsa; et quia desiderant falsa, aversantur vera; inde est quod illis nulla facultas recipiendi vera, rejiciunt enim, vel suffocant, vel pervertunt illa ut primum ad aurem aut in cogitationem veniunt. Praeterea unusquisque homo qui sanae mentis est, in facultate est recipiendi vera, sed facultatem illam exstinguunt illi qui ad malum se convertunt, at facultatem illam elevant illi qui ad bonum.