From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #4696

Study this Passage

  
/ 10837  
  

4696. ‘Et ecce sol et luna’: quod significet bonum naturale et verum naturale, constat a significatione ‘solis’ quod sit bonum caeleste 1 , de qua n. 1529, 1530, 2120, 2441, 2495, 3636, 3643, 4060: et ex significatione ‘lunae’ quod sit bonum spirituale seu verum, de qua n. 1529, 1530, 2495; ‘sol’ in supremo sensu significat 2 Dominum quia Ipse ut sol apparet illis in caelo qui in caelesti amore sunt, et ‘luna’ in supremo sensu etiam significat Dominum quia Ipse ut luna apparet illis in caelo qui in spirituali amore sunt; etiam omne lucis in caelo 3 est inde; lux ideo a sole ibi est caeleste amoris seu bonum, et lux a luna ibi est spirituale amoris seu verum; hic itaque ‘sol’ est bonum naturale et ‘luna’ est verum naturale, quia praedicantur de Jacobo et Lea, ut patet avers. 10ubi Jacob dicit ‘An veniendo veniemus ego et mater tua, et fratres tui, ad incurvandum nos tibi terram?’ Per ‘Jacobum’ enim repraesentatur bonum naturale et per ‘Leam’ verum naturale, ut prius passim ostensum est. Divinum quod a Domino venit, hoc in supremo sensu est Divinum in Ipso, in sensu autem respectivo est Divinum ab Ipso; Divinum bonum quod ab Ipso, est quod vocatur caeleste, et Divinum verum quod ab Ipso, est quod dicitur spirituale; cum rationale illa recipit, sunt bonum et verum rationalis quae significantur, cum autem naturale illa recipit, sunt bonum 4 et verum naturalis quae significantur; hic bonum et verum naturalis quia praedicantur de Jacobo et Lea.

Footnotes:

1. The Manuscript deletes amoris, and inserts caeleste.

2. The Manuscript inserts Ipsum.

3. caelis

4. The Manuscript inserts naturalis.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #10291

Study this Passage

  
/ 10837  
  

10291. ‘Accipe tibi aromata fragrantia’: quod significet affectiones veri ex bono, quae erunt in cultu Divino, constat ex significatione 'aromatum' quod sint perceptiones et affectiones veri et boni, de qua n. 10254; quod sit quae erunt in cultu Divino, est quia per ‘suffimentum’, quod ex illis conficiebatur, significatur cultus Divinus, de quo in sequentibus. Aromata quae nunc memorantur, prorsus alius generis sunt quam aromata ex quibus oleum unctionis parabatur, de quibus supra in vers. 23, 24, 24; 1 vocantur etiam illa aromata, 2 sed in lingua originali exprimuntur alia voce; illa aromata ex quibus oleum unctionis parabatur significant similiter perceptiones et affectiones veri et boni, sicut haec aromata, sed cum differentia quod illa vera pertineant ad classem caelestem, haec autem ad classem spiritualem; quod illa vera ad classem caelestem pertineant, videatur n. 10254; quod haec vera ad classem spiritualem, videbitur in sequentibus.

[2] Quid sit pertinere ad classem caelestem, et quid ad classem spiritualem, adhuc paucis dicetur: saepius dictum est quod caelum 3 distinctum sit in regnum caeleste et in regnum spirituale; in utroque regno differunt vera sicut bona; bonum regni caelestis est bonum amoris in Dominum, et bonum regni spiritualis est bonum charitatis erga proximum; omne bonum habet sua vera, bonum caeleste sua et bonum spirituale sua, quae prorsus inter se differunt; differentia qualis 4 est, constare potest ex illis quae de utroque 5 regno in locis citatis n. 9277 ostensa sunt.

[3] Quod omne bonum habeat sua vera, est quia bonum formatur per vera, videatur n. 10252, 10266, et quoque se manifestat per vera; se habent illa sicut apud hominem voluntarium et intellectuale; voluntarium ejus formatur per intellectuale, et quoque 6 se manifestat per illud; quod voluntatis est vocatur bonum, et quod intellectus vocatur verum.

Footnotes:

1. vocabantur

2. The following word or phrase is crossed out in the Manuscript, but it does appear in the first edition.

3. in bina Regna distinctum sit,

4. sit

5. The Manuscript inserts illo.

6. se sistit videndum

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.