2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

4424. Quid verba Domini supra allata in sensu interno involvunt, constare potest absque explicatione; Dominus enim ibi non per repraesentativa et significativa ita locutus est, sed per comparativa; solum quid verba ultimi versus significant, dicendum, quod nempe, ‘Dividet eum, et partem ejus cum hypocritis ponet; ibi est ¹ planctus et stridor dentium’: Dividet eum significat separationem et remotionem a bonis et veris; qui enim in cognitionibus boni et veri sunt ut sunt illi qui intra Ecclesiam, et tamen in vita mali, illi dicuntur dividi, cum removentur ab illis; nam cognitiones boni et veri ab illis in altera vita separantur, et tenentur in malis et inde quoque in falsis; causa est ne per cognitiones boni et veri communicent cum caelo, et per mala et inde falsa communicent cum inferno, et sic pendeant inter utrumque; tum quoque ne bona et vera profanent ² , quod fit cum commiscentur cum falsis et malis: tale quoque significatur per verba Domini ad illum qui abscondidit talentum in ³ terra, Tollite ab eo talentum, et date habenti decem talenta; habenti namque omni ⁴ dabitur, ut abundet; ab eo autem qui non habet, etiam quod habet, auferetur ⁵ , Matth. 25:28, 29; tum per illa quae Dominus dicit alibi apud Matthaeum 13:12; tum apud Marcum 4:25; et apud Lucam 8:18.

[2] Et partem ejus cum hypocritis ponet significat sortem ejus quae est ‘pars’, cum illis qui extrinsecus apparent in vero quoad doctrinam, et in bono quoad vitam, sed intrinsecus nihil veri credunt, et nihil boni volunt, qui sunt hypocritae; illi ita divisi sunt; quapropter cum auferuntur illis externa ut fit ab omnibus in altera vita, apparent quales sunt quoad interna, quod nempe absque fide et charitate; has usque praetulerunt, ob causam ut captarent alios ad faenerandum honores, lucrum et famam ⁶ : qui intra Ecclesiam vastatam sunt, paene omnes tales sunt; externa enim habent sed nulla interna; inde illis inundatio interiorum, de qua mox supra n. 4423.

[3] Ibi erit ⁷ planctus et stridor dentium significat statum illorum in altera vita, ‘planctus’ statum quoad mala, et ‘stridor dentium’ statum quoad falsa; ‘dentes’ enim in Verbo significant infima naturalia, in genuino sensu illorum vera, et in opposito sensu illorum falsa; etiam ‘dentes’ correspondent illis; propter ‘stridor dentium’ est collisio falsorum cum veris; qui in meris naturalibus sunt et in illis ex fallaciis sensuum et nihil credunt quod non inde vident, illi dicuntur ‘in stridore dentium’ esse, et quoque in altera vita apparent sibi esse, tum de veris fidei ex fallaciis suis concludunt: in Ecclesia quoad bonum et verum vastata, abundant tales: simile etiam significatur alibi per stridorem dentium, ut apud Matthaeum, Filii regni ejicientur in tenebras exteriores, ibi erit planctus et stridor dentium, 8:12;

‘filii regni’ sunt qui in ⁸ Ecclesia vastata; ‘tenebrae’ sunt falsa, n. 4418, in tenebris enim sunt, cum in nimbo nebuloso, de quo supra; ‘stridor dentium’ est collisio falsorum cum veris ibi: pariter alibi, ut apud Matthaeum 13:42, 50; 22:13; 25:30; et Luc. 13:28.

Footnotes: