2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

4332. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM TERTIUM

Ante caput praecedens explicata sunt quae Dominus apud Matthaeum 24:32-35 praedixerat de adventu Suo, per quem quod intellectum sit ultimum tempus Ecclesiae prioris ac primum Ecclesiae novae, ibi et passim prius ostensum est; de ultimo tempore seu fine Ecclesiae prioris et de primo tempore seu [initio] Ecclesiae novae, hactenus actum est, videantur quae praecedunt ante caput 31, n. 4056- ¹ 4060, et ante caput 32, n. 4229- ² 4231: nunc explicanda sunt quae sequuntur in eodem capite apud Evangelistam, 36-42 nempe haec verba, De die autem illa et hora nemo scit, ne angeli caelorum, nisi Pater Meus solus. Sicut autem dies Noe, sic erit adventus Filii hominis. Quemadmodum enim erant in diebus ante diluvium, edentes et bibentes, nubentes et nuptui dantes, usque quo die intravit Noe in arcam. Et non cognoverunt donec veniret diluvium, et tolleret omnes, ‘sic erit et’ ³ adventus Filii hominis. Tunc duo erunt in agro, unus assumetur, et unus derelinquetur. Duae molentes in mola, una assumetur, et una derelinquetur.

Footnotes:

6222. ‘Et accepit duos filios suos secum, Menashen et Ephraimum’: quod significet ¹ Ecclesiae voluntarium et Ecclesiae Intellectuale ab interno nata, constat ex repraesentatione ‘Menashis’ quod sit novum voluntarium ² in naturali et quale ejus, de qua n. 5354 ad fin. ; et ex repraesentatione ‘Ephraimi’ quod sit novum intellectuale in naturali et quale ejus, de qua n. 5354; quod ab interno nata sint, significatur per quod essent ‘filii Josephi’ per quem caeleste internum repraesentatur, n. 5869, 5877.

[2] Quid Ecclesiae intellectuale, et Ecclesiae voluntarium, dicendum est: Ecclesiae intellectuale est percipere ex Verbo quid verum fidei et quid bonum charitatis; notum est quod sensus litteralis Verbi talis sit ut quodcumque dogma homo arripit, ex illo sensu id confirmet; causa est quia illa quae sunt sensus litteralis Verbi, sunt vasa communia quae recipiunt vera, et quod vasa illa, non nisi quam cum receperint ³ vera, appareant quasi per transparentiam qualia sunt; ita quod sint modo ⁴ communia quae ab homine primum haurienda sunt ut apte recipere possit particularia et singularia; quod sensus litteralis Verbi talis sit ut quodcumque dogma homo arripit, ex illo sensu confirmet, patet manifeste ex tot heresibus quae in Ecclesia fuerunt, et quae adhuc sunt, quarum unaquaevis a sectariis confirmatur ex sensu litterali Verbi, ⁵ ac ita ab illis confirmatur, ut ⁶ prorsus credatur quod ita sit; et tunc si ipsum verum ⁷ de caelo audirent, ne hilum ⁸ reciperent;

[3] causa est quod illis non Ecclesiae intellectuale sit; Ecclesiae enim intellectuale est cum homo legit Verbum et unum cum altero sedulo confert, quod percipiat inde quid credendum et quid faciendum; hoc non cadit nisi in tales qui illustrantur a Domino, et ⁹ quoque qui in orbe Christiano illustrati vocantur; et illustratio illa ¹⁰ non cadit in alios quam in tales qui vera scire desiderant, non propter famam et gloriam sed propter vitam et usum; ipsa illa illustratio recipitur ab intellectuali apud hominem, nam intellectuale est quod illustratur; hoc patet manifeste ex eo quod qui parum intellectualis habent, nequaquam possint ex Verbo talia videre, sed quod fidem habeant illis quos credunt illustratos esse. Praeterea sciendum quod qui regenerati sunt, accipiant a Domino intellectuale quod illustrari potest; est lux caeli a Domino quae influit in intellectuale ac illustrat illud; intellectuale enim non aliunde suam lucem, suum visum, proinde suam perceptionem habet.

[4] Sed intellectuale hoc quod Ecclesiae intellectuale vocatur, interius est quam intellectuale quod modo est ex scientificis, est enim apperceptio quod ita sit, non quod scientifica et philosophica id dictant, sed quia Verbum in sensu suo spirituali; ut pro exemplo: qui in Ecclesiae intellectuali sunt, clare possunt percipere quod Verbum in omnibus et singulis doceat quod amor in Dominum et charitas erga proximum sint ¹¹ essentialia Ecclesiae, et quod vita hominis maneat post mortem, quodque vita ejus sit ex amoribus ejus; tum quod fides separata a charitate non sit fides, et quod fides nihil faciat ad vitam aeternam nisi quantum ea adjungitur bono amoris in Dominum et bono charitatis erga proximum; proinde quod conjuncta erunt ut ¹² sit vita spiritualis; quod haec vera sint, clare percipere possunt illi qui intellectuale illustratum habent, sed qui id non habent, id nequaquam videre possunt.

[5] Creditur quod illi intellectuale in rebus Ecclesiae habeant qui sciunt dogmata seu doctrinalia suae Ecclesiae multis confirmare, et hoc usque ad persuasionem quod ita sit, et quoque qui sciunt plures haereses dextre refellere; sed hoc non est intellectuale Ecclesiae, nam confirmare dogma non est intellectualis sed est ingenii in sensuali, et cadit quandoque in ¹³ pessimos, et id facere possunt qui prorsus nihil credunt et quoque ¹⁴ qui in ipsis falsis sunt; his ¹⁵ et illis nihil facilius est quam confirmare quodcumque lubet, usque adeo ut simplices persuadeantur; sed intellectuale Ecclesiae est percipere et videre, antequam aliquod dogma confirmatur, num verum sit vel non, et dein confirmare;

[6] hoc intellectuale est quod per ‘Ephraimum’ ¹⁶ repraesentatur; Ecclesiae autem bonum quod per ‘Menashen’ repraesentatur, est bonum charitatis quod a Domino insinuatur homini Ecclesiae per vera fidei; haec enim una cum bono charitatis sunt quae influunt in intellectuale et illustrant illud, et quoque faciunt ut intellectuale et voluntarium unam mentem constituant. Quod utrumque, nempe ¹⁷ intellectuale et ¹⁷ voluntarium, ab interno natum sit, constare potest ex illis quae prius saepius dicta et ostensa sunt, nam omnis affectio ¹⁸ boni et veri' per quam illustratio, non aliunde influit, ¹⁹ ita non aliunde nascitur quam ab interno, hoc est, per internum a Domino.

Footnotes: