From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #3899

Study this Passage

  
/ 10837  
  

3899. Actum est in illis quae praecedunt in hoc capite apud Matthaeum de successiva vastatione Ecclesiae, quod nempe primum non amplius inciperent scire quid bonum et verum, sed litigarent de illis; dein quod contemnerent illa; tertio quod non agnoscerent; quarto quod profanarent, videatur n. 3754; nunc agitur de stata Ecclesiae qualis est ‘tunc’ quoad doctrinam in communi, et apud illos in specie qui in sancto cultu externo, sed in profano interno sunt, hoc est, qui ore profitentur Dominum cum sancta veneratione, sed corde se colunt et mundum, sic ut cultus Domini illis sit pro medio lucrandi honores et opes; illi quantum agnoverunt Dominum, caelestem vitam et fidem, tantum, cum tales fiunt, profanant. De hoc statu Ecclesiae nunc agitur; ut melius constare potest a sensu interno verborum Domini quae supra allata sunt; qui talis 1 .

Footnotes:

1. The Manuscript inserts est.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #3009

Study this Passage

  
/ 10837  
  

3009. Quod alterum attinet, nempe quod Messias, Unctus et Rex sit idem ac Divinum Verum, constat a plurimis locis in Verbo, et ostensum est aliquoties in explicationibus, ut n. 1672, 1728, 2015, 2069; ac Ipse Dominus hoc docet apud Johannem, Dixit ad Jesum 1 Pilatus, Nonne ergo Rex es Tu?

respondit Jesus, Tu dicis, quia Rex sum; Ego in hoc natus sum, et in hoc veni in mundum, ut testimonium dem veritati, omnis qui est ex veritate, audit vocem Meam, 18:37;

inde constat quod ipsum Divinum Verum sit, ex quo Dominus Rex dictus: quod ungerentur reges, et inde dicti uncti, erat quia ‘oleum’ quo ungebantur, significabat bonum, n. 886, 2832, et quod verum, quod ‘rex’ significabat, esset ex bono, ita boni verum, et sic ‘regium’ apud illos repraesentaret Dominum quoad Divinum Verum quod est ex Divino Bono, ita conjugium Divinum boni in vero; at ‘sacerdotale’ conjugium Divinum veri in bono; hoc significatur per ‘Jesum’, illud per Christum.

Footnotes:

1. The Manuscript places this before ad.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.