2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

3732. ‘Vovit Jacobus votum’: quod significet Providentiae statum, constat a significatione ‘vovere votum’ quod in sensu interno sit velle ut Dominus provideat, inde in sensu supremo, in quo agitur de Domino, est providentiae status. Quod ‘vovere votum’ sit in sensu interno velle ut Dominus provideat, est ex eo quia votis inest desiderium et affectio ut fiat quod volunt, ita ut provideat Dominus; est aliquid constipulationis, et simul aliquid debiti a parte hominis quod sibi suscepit, si optato potiretur, ut hic a Jacobo quod Jehovah esset illi in Deum, et lapis quem posuit statuam, esset Domus Dei, et quod decimaret omne quod dederit illi, si Jehovah custodiverit illum in via, et dederit illi panem ad edendum, et vestem ad induendum, ac redierit in pace ad domum patris Sui; inde patet quod vota tunc temporis fuerint singularia pacta, imprimis ad agnoscendum Deum pro suo Deo, si provideret illis quae desiderabant, ¹ et quoque quod rependerent Ipsi per aliquod munus si provideret.

[2] Ex his manifeste patet quales fuerunt patres gentis Judaicae, sicut hic Jacob, quod nondum agnoverit Jehovam, et quod adhuc in electione fuerit, num Illum aut alium pro suo Deo agnosceret; hoc singulare fuit in gente illa, usque a patribus eorum, quod quisque suum Deum habere vellet, et qui Jehovam colebat, esset modo quod aliquem deum qui Jehovah appellaretur, et per hoc nomen distinctus esset a diis aliarum gentium, ita quod cultus eorum, etiam in hoc, idololatricus fuerit, nam cultus solius nominis, etiamsi Jehovae, non est nisi idololatricus, n. ² 1094: sicut qui se Christianos vocant, et dicunt se colere Christum et non vivunt secundum praecepta Ipsius; illi Ipsum idololatrice colunt quia solum Ipsius nomen, est enim falsus Christus quem colunt, de quo apud Matthaeum 24:23, 24;

n. 3010.

Footnotes: