From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #1530

Study this Passage

  
/ 10837  
  

1530. Quod ita sit, constare etiam potuit unicuique ex Verbo, ut cum Dominus manifestatus est Petro, Jacobo et Johanni, nam tunc splenduit facies Ipsius sicut sol, et vestimenta Ipsius facta sicut lux, Matth. 17:2;

quod illis ita apparuerit, fuit modo quia visus eorum interior apertus est. Apud Prophetas idem quoque confirmatur, ut apud Esaiam,

ubi de regno Domini in caelis agitur, Erit lux lunae sicut lux solis, et lux solis erit septupla, sicut lux septem dierum, 30:26:

et apud Johannem, ubi etiam de regno Domini quod appellatur Nova Hierosolyma, Civitas non opus habet sole, neque luna, ut luceant in illa; gloria enim Dei illustrat 1 illam, et lucerna illius Agnus, Apoc. 21:23: et alibi, Nox non erit ibi, neque opus habent lucerna, et luce solis, quia Dominus Deus illustrat illos, Apoc 22:5: praeter cum Dominus apparuit Mosi, Aharoni, Nadab, Abihu, et septuaginta senioribus, Quod viderint Deum Israelis, sub Cujus pedibus erat quasi opus lapidis sapphiri, et quasi substantia caeli quoad munditiem, [Exod. ] 24:10.

Quia Domini caeleste et spirituale coram visu angelorum externo apparet ut Sol et Luna, inde est quod ‘sol’ in Verbo significet caeleste, et ‘luna’ spirituale.

Footnotes:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #897

Study this Passage

  
/ 10837  
  

897. Hic quia agitur de homine Antiquae Ecclesiae regenerato, significatur per ‘videre’, agnoscere et fidem habere; quod ‘videre’ haec 1 significet, constare potest ex Verbo; ut apud Esaiam,

Non spectastis ad factorem illius, et formatorem illius e longinquo non vidistis, 22:11;

de civitate Zionis; ‘formatorem e longinquo non videre’ est non agnoscere, minus fidem habere:

apud eundem,

Impingua cor populi hujus, et aures ejus aggrava, ac oculos ejus obline, ne forte videat oculis suis et auribus suis audiat, et cor ejus intelligat et convertatur, et sanetur ei, 6:10;

‘oculis videre’ pro agnoscere et fidem habere:

apud eundem,

Populus ambulantes in tenebris viderunt lucem magnam, 9:2;

de gentibus quae fidem acceperunt; similiter ac hic, ‘removit tectum, et vidit’:

apud eundem,

Audient in die illo surdi verba libri, et e caligine et e tenebris oculi caecorum videbunt, 29:18;

de conversione gentium ad fidem; ‘videre’ pro fidem accipere:

apud eundem,

Surdi audite, et caeci spectate videndo, 42:18;

similiter:

apud Ezechielem,

Quibus oculi ad videndum et non vident; quibus aures ad audiendum et non audiunt quia domus rebellionis illi, 12:2;

pro qui intelligere, agnoscere, et fidem habere possunt et non volunt. Quod ‘videre’ significet fidem habere constat manifeste ex repraesentatione Domini per serpentem aeneum in deserto, quod sanarentur omnes qui viderent illum, de quo apud Mosen,

Pone serpentem super signum, et fiet omnis morsus, et viderit illum, et vivet; ... factum est, si momordit serpens virum, et vidit ad serpentem aeris, et vixit, Num. 21:8, 9;

ex quo quisque videre potest quod ‘videre’ significet fidem, nam quid ibi videre nisi repraesentativum fidei in Dominum? Inde quoque constat quod primogenitus Jacobi, Reuben, a videndo ita vocatus, significet in sensu interno fidem; videantur quae prius dicta de primogenitis Ecclesiae, n. 352 et 367.

Footnotes:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.