2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

908. Quod ‘omnis fera quae tecum de omni carne’ significet omne vivificatum apud hominem hujus Ecclesiae, constat inde quod ‘fera’ praedicetur de Noaho seu de homine hujus Ecclesiae nunc regenerato et spectat manifeste sequentia, ut ‘avem, bestiam et reptile repens’, nam dicitur ‘omnis fera quae tecum de omni carne, quoad avem, et quoad bestiam, et quoad omne reptile repens super terra’: ipsa vox fera ¹ in lingua originali significat proprie vitam seu vivum; sed in Verbo non solum vivum sed etiam quasi non vivum seu feram quare nisi quis internum sensum Verbi novit, quandoque non scire potest quid significatur; causa quod utrumque significet, est quod homo Antiquissimae Ecclesiae in humiliatione sui coram Domino agnoverit se pro non vivo, ne quidem pro bestia sed pro fera, novem enim quod talis est homo in se aut in suo proprio spectatus; inde eadem vox significat vivum et significat feram.

[2] Quod vivum, constat apud Davidem,

Fera tua habitabunt in ea (hereditate Dei); confirmabis bono Tuo miserum, Deus, Ps. 68:11 [KJV Ps. 68:10];

ubi per ‘feram’, quia habitabit in hereditate Dei, non aliud quam homo regeneratus, ita sicut hic, vivum apud illum, intelligitur;

apud eundem,

Mihi omnis fera silvae, bestiae in montibus millium; novi omnem avem montium, et fera agri Mei Mecum, Psalm 50:10, 11; ubi ‘fera agri Mecum’ seu cum Deo, etiam pro regenerato, ita pro vivis apud eum;

apud Ezechielem,

In ramis ejus nidificarunt omnis avis caelorum, et sub rami ejus genuerunt omnis fera agri, 31:6;

ubi de Ecclesia spirituali plantata, ita pro vivis apud hominem Ecclesiae apud Hoscheam,

Feriam foedus in die illo cum fera agri, et cum ave caelorum 2:18;

ibi de regenerandis, cum quibus ‘foedus’ pangendum: immo in tantum ‘fera’ significat vivum, ut cherubi seu angeli visi Ezechieli appellentur quatuor ferae, Ezech. 1:5, 13-15, 19; 10:15.

[3] Quod ‘fera’ in contrario sensu pro non vivo seu pro immani fera in Verbo accipiatur, ex multis locis constat; solum haec pro confirmatione sint;

apud Davidem;

Ne des ferae animam turturis Tui, Ps. 74:19:

apud Zephaniam, Urbs facta est in desolationem, in cubile ferae, 2:15:

apud Ezechielem,

Non erunt amplius praeda gentibus, et fera terrae non comedet eos, 34:28:

apud eundem,

Super ruina ejus habitabunt omnis avis caelorum, et ad ramos ejus erunt omnis fera agri 31:13:

apud Hoscheam,

Consumam eos ibi, sicut leo, fera agri diffindet eos, 13:8:

apud Ezechielem,

Ferae terrae, et avi caelorum dari in cibum, 29:5;

quod saepius occurrit: et quia Judaei in sensu litterae solum manebant, et per ‘feram’ intelligebant feram et per ‘avem’ avem, nec interiora Verbi scire, minus agnoscere, volebant, et sic instrui, etiam tam crudeles et tales ferae erant, ut jucundum suum perceperint in eo quod hostes proelio occisos non sepelirent, sed exponerent avibus et feris devorandos; ex quibus etiam constare potest qualis fera homo est.

Footnotes: