2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

7217. ‘Prae angustia spiritus’: quod significet propter statum prope desperationem, constat ex significatione ‘angustiae spiritus’ quod sit status prope desperationem, qui enim in illo statu sunt in angustia spiritus sunt; quod ille status significetur per onus impositum filiis Israelis a Pharaone, quod ¹ sibi ipsis conquirerent paleam ad faciendum lateres, ad finem capitis praecedentis ostensum est. Quod ‘angustia spiritus’ sit status prope desperationem, ex eo constare potest quod qui in statu prope desperationem sunt in anxietate interna sint, et tunc actualiter in angustia spiritus; ‘angustia spiritus’ in sensu externo est compressio pectoris, et inde quasi difficultas respirandi, in sensu autem interno est anxietas ² propter deprivationem veri quod fidei, et boni quod ³ charitatis, ac inde status prope desperationem; quod status compressionis quoad respirationem, et anxietas propter deprivationem veri fidei et boni ⁴ charitatis, sibi mutuo correspondeant, ut effectus naturalis in corpore ex causa spirituali in mente, videri potest ab illis quae n. 97, 1119, 3886, 3887, 3889, 3892, 3893, ostensa sunt. Quod deprivatio veri et boni spiritualis talem anxietatem et consequenter talem angustiam pariat, non credere possunt illi qui non ⁵ in fide et charitate sunt; putant hi quod propterea angi sit debilitas et aegritudo ⁶ animi; causa est quia in fide et charitate nihil reale ponunt, ita non in illis quae sunt animae illorum et quae sunt caeli, sed solum in opulentia et eminentia, ita in illis quae sunt corporis et mundi; ⁷ cogitant etiam, Quid fides et charitas? ⁸ nonne sunt merae voces? immo quid conscientia? angi ex illis est angi ex talibus quae homo ex phantasiae ⁹ delirio intus in se videt, et inde putat esse aliquid et tamen non sunt; at quid opulentia et eminentia, hoc videmus oculis et sentimus voluptate quod sit, nam totum corpus expanditur, et impletur gaudio ex illis; ita cogitant, ¹⁰ ac ita inter se loquuntur ¹¹ mere naturales homines, ast ¹² spirituales aliter, nam hi primariam in suo spiritu vitam habent, ita in illis quae sunt spiritus, nempe in fide et charitate, et ideo cum ¹³ se deprivari putant veris et bonis fidei et charitatis, afficiuntur angore sicut qui in angore mortis sunt, nam ¹⁴ vident ante se mortem spiritualem, hoc est, damnationem; hi, ut supra dictum est, coram mere naturalibus apparent debiles et aegri spiritu, sed sunt ¹⁵ fortes et validi, at qui mere naturales sunt apparent sibi fortes et validi, et quoque sunt quoad corpus, sed sunt prorsus invalidi quoad spiritum, quia spiritualiter mortui; ¹⁶ si viderent qualis esset spiritus illorum, id agnoscerent, sed eum non vident priusquam obiit corpus.

Footnotes: