2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

2496. Första Moseboken, Kapitel 20

1. Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet och bodde där mellan Kades och Sur, och han färdades som främling i Gerar.

2. Och Abraham sade om16 sin hustru Sarah: Hon är min syster. Och Abimelek, konungen i Gerar, lät hämta Sarah och tog henne till sig17 .

3. Och Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: Se, du kommer att dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är gift med en make.

4. Och Abimelek hade inte kommit vid henne, och han sade: Herre, vill Du då dräpa även en rättfärdig folkstam?

5. Sade han inte till mig: Hon är min syster? Och hon själv sade också: Han är min broder. I mitt hjärtas redlighet och i mina händers oförvitlighet har jag gjort detta.

6. Och Gud sade till honom i drömmen: Ja, Jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas redlighet, och Jag har också avhållit dig från att synda mot Mig. Därför har Jag inte låtit dig komma vid henne.

7. Och ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet och kommer att be för dig, och du kommer att leva. Och om du inte ger henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du och alla som hör till dig.

8. Och Abimelek steg upp tidigt på morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och talade alla dessa ord i deras öron. Och männen blev mycket förskräckta.

9. Och Abimelek kallade Abraham till sig och sade till honom: Vad har du gjort mot oss, och vari har jag förbrutit mig mot dig, att du bragt en så stor synd över mig och över mitt rike? Handlingar som inte borde ha utförts har du gjort mot mig.

10. Och Abimelek sade till Abraham: Vad var din mening, när18 du gjorde detta?

11. Och Abraham sade: Därför att jag sade: Eftersom man på denna ort nog inte fruktar Gud, och man kommer att dräpa mig för min hustrus skull.

12. Och hon är också verkligen min syster, min faders dotter, men inte min moders dotter. Och hon blev min hustru.

13. Och det hände, när Gud lät19 mig gå bort från min faders hus, att jag sade till henne: Denna är din godhet, som du skall göra mig: På varje ort dit vi kommer, säg för mig: Han är min broder.

14. Och Abimelek tog småboskap och storboskap och manliga och kvinnliga tjänare och gav dem åt Abraham. Och han gav honom hans hustru tillbaka.

15. Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger öppet för dig, bo i det som är gott i dina ögon.

16. Och till Sarah sade han: Se, jag ger åt din broder ett tusen siklar silver. Se, det skall för dig vara en ögontäckelse för alla dem som är med dig, och hos alla. Och hon fick så upprättelse.

17. Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, och de födde barn.

18. Ty Jehovah hade alldeles slutit till varje moderliv i Abimeleks hus, på grund av Sarahs, Abrahams hustrus ord.

Innehåll

I kapitel 12 ovan handlade det om Abrahams främlingsfärd i Egypten, varmed betecknades Herrens undervisning i blotta kunskapsfakta då Han ännu var pojke. I detta kapitel handlar det om Abrahams främlingsfärd i Gerar, där Abimelek var konung. Med denna främlingsfärd betecknas likaledes den undervisning som Herren fick, men nu i lärosatser, som rörde människokärleken och tron. Här behandlas särskilt läran om människokärleken och tron, det vill säga att denna lära är andlig av himmelskt ursprung, och inte av förnuftsmässigt ursprung.