1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

589. Om jämvikten mellan himlen och helvetet.

För att något skall kunna existera, måste det vara jämvikt i allt. Utan jämvikt är det inte verkan och återverkan, ty det är jämvikt mellan två krafter, av vilka den ena verkar, och den andra återverkar. Vila på grund av lika verkan och återverkan kallas jämvikt. I den naturliga världen är det jämvikt i alla samtliga och enskilda ting, i själva atmosfärerna i allmänhet, där de lägre återverka och motstå, i den mån de högre verka och trycka på. I den naturliga världen är det även jämvikt mellan värme och köld, mellan ljus och skugga samt mellan torka och fuktighet. Det mellan dem varande rätta förhållandet är jämvikt. Det är också jämvikt i alla ting i världens tre riken, nämligen mineralriket, växtriket och djurriket, ty utan jämvikt i dem är ingenting till och äger bestånd. Överallt är det liksom ett bemödande, från den ena sidan verkande och från den andra återverkande. All tillvaro eller all verkan frambringas i jämvikt, men den sker därigenom, att den ena kraften verkar, och den andra låter sig påverkas, eller att den ena kraften inflyter genom att verka, och den andra mottager och i överensstämmelse därmed ger efter. I den naturliga världen kallas det som verkar och som återverkar kraft och även bemödande, men i den andliga världen kallas det som verkar och som återverkar liv och vilja. Livet är där levande kraft, och viljan är levande bemödande, och själva jämvikten kallas frihet. Den andliga jämvikten eller friheten uppstår och består därför mellan det goda, som verkar från den ena sidan, och det onda, som verkar emot från den andra sidan, eller mellan det onda, som verkar från den ena sidan, och det goda, som motverkar från den andra sidan. Jämvikt mellan det verkande goda och det däremot verkande onda är det hos de goda, medan det är jämvikt mellan det verkande onda och det motverkande goda hos de onda. Att det är andlig jämvikt mellan det goda och det onda, är eftersom människans hela liv hänför sig till det goda och till det onda, och viljan är vad som tager emot det. Det är också jämvikt mellan det sanna och det falska, men den beror av jämvikten mellan det goda och det onda.

Jämvikten mellan det sanna och det falska är liksom mellan ljus och skugga, som påverka det som hör till växtriket, i samma mån som det är värme och köld i ljuset och skuggan. Att ljus och skugga inte verka något av sig själva, utan att det är värmen som verkar genom dem, kan man se därav, att ljus och skugga är lika under vintern och om våren. Jämförelsen av det sanna och det falska med ljus och skugga är från motsvarighet, ty det sanna motsvarar ljuset, det falska skuggan och värmen kärlekens goda; och andligt ljus är också det sanna, andlig skugga är det falska, och andlig värme är kärlekens goda, varom kan ses i det kapitel, där det talas om ljus och värme i himlen (nr 126-140).

303. Himlens förbindelse med människan genom Ordet.

De som tänka från ett inre förnuft kunna se, att allt genom förmedlande ting har samband med det Första, och att vadhelst som inte har samband därmed försvinner. De veta nämligen, när de tänka efter, att intet kan bestå av sig själv, utan från vad som är före det, således att alla ting är från det Första; och att sambandet med vad som är före är såsom vad en verkan är i förhållande till sin verkande orsak; ty när den verkande orsaken borttages från sin verkan, upplöses och försvinner verkan. Eftersom de lärde ha tänkt så, därför ha de sett och sagt, att bestånd är ett ständigt tillblivande, således att alla ting, eftersom de blivit till av det Första, även ständigt uppstå, det är, äga bestånd därifrån. Men hur beskaffat varje saks samband är med det som är före den, således med det Första, varifrån allting är, kan inte sägas med få ord, eftersom det är växlande och olika. Det kan i allmänhet endast sägas, att det finns ett samband mellan den naturliga världen och den andliga världen och att det i följd därav är en motsvarighet mellan alla ting i den naturliga världen och alla ting i den andliga världen, om vilken motsvarighet kan ses nr 103-115; ävensom att det är ett samband och därav en motsvarighet mellan alla ting i människan och alla ting i himlen, om vilken motsvarighet även ovan nr 87-102.