1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

551. Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek.

Alla som är i helvetena är i ondskor och falskheter därifrån, och det finns ingen där som är i ondskor och samtidigt i sanningar. De flesta onda i världen känna till andliga sanningar, som är kyrkans sanningar, ty de ha lärt dem från barndomen och sedan från predikan och läsning av Ordet samt därefter talat från dem. Somliga ha också fått andra att tro, att de av hjärtat voro kristna, eftersom de förstått att med låtsad böjelse tala från sanningar och även att handla uppriktigt liksom av andlig tro. Men de av dem som inom sig tänkt tvärtemot detta och avhållit sig från att göra det onda, som överensstämde med deras tankar, endast för de borgerliga lagarnas skull och av hänsyn till rykte, äreställen och fördelar, de är alla av hjärtat onda och är endast med avseende på kroppen och inte med avseende på anden i sanningar och godheter. När i det andra livet det utvärtes tages ifrån dem, och det inre, som tillhör deras ande, avslöjas, är de därför helt och hållet i ondskor och falskheter och inte i några sanningar och godheter; och det visar sig då, att sanningarna och godheterna haft sitt säte endast i deras minne, ej annorlunda än som kunskaper, och att de tagit fram dem därifrån, när de talat, och låtsats vara goda liksom av andlig kärlek och tro. När sådana försättas i sitt inre tillstånd, följaktligen i sina ondskor, kunna de inte längre säga sanningar utan endast falskheter, eftersom de tala från det onda; ty att från ondskor säga sanningar är omöjligt, eftersom anden då inte är annat än sitt onda, och det falska utgår från det onda. Varje ond ande bringas till detta tillstånd, innan han kastas i helvetet (se nr 499-512). Detta kallas att ödeläggas med avseende på sanningar och godheter ¹ ; och ödeläggelse är inte annat än att försättas i sitt inre tillstånd, alltså i vad som är andens eget eller i vad som är själva anden. Härom kan ses ovan (nr 425).

Footnotes: