1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

30. Det inre hos människan, som tillhör hennes sinne och håg, är även i en likadan ordning. Hon har ett innersta, ett mellersta och ett yttersta. Ty på människan sammanfördes, när hon skapades, allt som hör till den Gudomliga ordningen ända därhän, att hon blev Gudomlig ordning i form och därav en himmel i minsta avbild ¹ . Därför har även människan gemenskap med himlarna med hänsyn till sitt inre och kommer också efter döden bland änglar - bland den innersta himlens änglar eller den mellersta eller den yttersta himlens änglar, allt efter mottagandet av det Gudomliga goda och sanna från Herren under sitt liv i världen.

Footnotes:

491. Om människans första tillstånd efter döden.

Det är tre tillstånd som människan genomgår efter döden, innan hon kommer antingen till himlen eller till helvetet. Första tillståndet är hennes utvärtes tillstånd, andra tillståndet är hennes inre tillstånd, och tredje tillståndet är hennes förberedelse. Människan genomgår dessa tillstånd i andarnas värld. Det är emellertid några som inte genomgå dessa tillstånd, utan strax efter döden antingen upptagas till himlen eller kastas i helvetet. De som strax upptagas till himlen är de som är pånyttfödda och sålunda i världen ha blivit förberedda för himlen. De som är så pånyttfödda och förberedda, att de endast behöva förkasta den naturliga orenheten med kroppen, föras genast av änglarna till himlen. Jag har sett dem som ha blivit upplyfta efter dödsstunden. Men de som invärtes varit ondskefulla och i det yttre till skenet goda, alltså de som uppfyllt sin ondska med list och nyttjat det goda som ett medel till svek, de kastas genast i helvetet. Jag har sett några sådana strax efter döden bliva kastade i helvetet - en den mest svekfulla med huvudet nedåt och fötterna uppåt, och andra annorlunda. Det finns också de som strax efter döden nedkastas i hålor och sålunda avskiljas från dem som är i andarnas värld samt växelvis uttagas därifrån och insläppas dit igen. Dessa är de som under sken av välvilja handlat ondskefullt mot sin nästa. Men dessa och de förra är få i förhållande till dem som hållas i andarnas värld och där enligt den Gudomliga ordningen förberedas för himlen eller för helvetet.