1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9430. ‘Et obtexit eum nubes’: quod significet ultimum Verbi, quod obscurum ita respective, constat ex significatione ‘nubis’ quod sit ultimum Verbi seu ejus sensus litterae, de qua Praefatio ad Gen. 18 et n. 4060, 4391, 5922, 6343 fin. , 6752, 8106, 8443, 8781; quod is sensus ¹ vocetur ‘nubes’, est quia ille est in obscuro respective ad sensum internum, hic enim est in luce caeli; quod in obscuro sit et instar nubis, est quia est pro homine cum est in mundo, at sensus internus pro homine cum venit in caelum; sed sciendum quod homo cum in mundo est, simul in sensu interno Verbi sit, cum in genuina doctrina Ecclesiae quoad fidem et quoad vitam, nam per eam doctrinam tunc inscribitur sensus internus Verbi tam ejus intellectui quam voluntati, ejus intellectui per fidem, et ejus voluntati per vitam talis homo cum venit in caelum, prorsus non aliter capit Verbum quam secundum sensum ejus internum, et ² nihil scit de sensu ejus externo; apparet hic ei tunc sicut nubes quae absorbet radios lucis suae

[2] Dicitur quod homo tunc ³ capiat Verbum secundum sensum ejus internum, et non secundum sensum ejus externum; ⁴ quod ita sit, est quia omnes qui in caelo sunt instruuntur a Domino ex vero Divino quod apud hominem, ita ex Verbo; ⁵ causa est quia homo est in ultimo ordinis, et in ultimum desinunt omnia interiora; ultimum ⁶ est quasi suffulcimentum interioribus in quo haec subsistunt et quiescunt; Verbum in littera ⁷ est Divinum Verum in ultimo ordinis, similiter homo Ecclesiae apud quem est Divinum Verum, quoad suum naturale et sensuale; in hoc sicut in illo interiora terminantur et quiescunt; se habent illa sicut domus et ejus fundamentum; ipsa domus est caelum, et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu interno, et ⁸ fundamentum est mundus et ibi Divinum Verum quale est Verbum in sensu externo; sicut domus super fundamento suo ⁹ quiescit, ita quoque caelum super Ecclesia, proinde Divinum Verum in caelo super Divino Vero in terra; nexus enim continuus est a Domino per caelum usque ad hominem per Verbum; ea causa est quod semper provideatur a Domino ut in terra sit Ecclesia, ubi Divinum Verum sit in suo ultimo ¹⁰ . Hoc arcanum est quod ¹¹ nemo adhuc scit, et quod intelligitur per illa quae n. 9357 et 9360 allata sunt. Caveant itaque sibi omnes ne Verbum ullo modo laedant, nam qui id laedunt ipsum Divinum laedunt.

Footnotes:

8099. ‘Mare Suph’: quod significet damnationem quam primum transirent, constat ex significatione ‘maris Suph’ quod sit infernum ubi illi qui in fide separata a charitate, inque vita mali; et quia ‘mare Suph’ est infernum, est quoque damnatio. Cum hoc quod primum transirent damnationem, ita se habet: illi qui ab Ecclesia spirituali fuerunt, et usque ad Adventum Domini detenti in terra inferiore, ac ibi infestati ab illis qui in fide separata a charitate fuerunt, de quibus in capitibus quae praecedunt actum est, cum inde liberati sunt, ¹ non immediate in caelum sunt sublati, sed prius in alterum statum purificationis, qui est tentationum, perducti sunt; nam vera et bona fidei nec confirmari nec conjungi possunt absque tentationibus, et antequam illa confirmata sunt et conjuncta, non elevari in caelum potuerunt; haec repraesentata sunt per filios Israelis, quod non statim introducti sint in terram Canaanem, sed prius in desertum ubi per quadraginta annos permanserunt, ac interea varias tentationes ² subiverunt, de quibus in Libris Moschis.

[2] Quod id attinet, quod primum per ³ mare Suph, per quod significatur infernum illorum qui in fide separata ac vita mali ⁴ , ⁵ transiverint, ita per mediam damnationem, sciendum quod infernum hoc ⁶ sit antrorsum profunde sub infernis adulterorum, et ⁷ extendat se satis late versus sinistrum; separatur ab ⁸ infernis adulterorum per aquas quasi maris; ad dextrum ibi, ⁹ sed altius, est ubi congregantur illi qui in fidei vero sed non in fidei bono ¹⁰ sunt, qui per ‘Philistaeos’ significantur, de quibus mox supra n. ¹¹ 8096; terra autem inferior ubi sunt qui infestantur, est sub planta pedis, paulisper antrorsum; qui ab infestationibus liberantur, illi non perducuntur versus dextrum, nam ibi sunt illi qui significantur per ‘Philistaeos’, ¹² sed perducuntur ad sinistrum, per medium infernum, de quo dictum est, ac emergunt ad sinistrum, ubi quasi desertum; quod per hanc viam transeant illi qui ab infestationibus eximuntur, bis mihi videre datum est; ¹³ cum transeunt, tutantur ita a Domino ut ne hilum mali, minus aliquid damnationis illos attingat, circumcincti enim sunt columna angelorum apud quos ¹⁴ est Dominus praesens;

[3] hoc repraesentatum est per transitum filiorum Israelis per mare Suph; hoc quoque intellectum est per haec apud Esaiam,

Expergiscere, expergiscere, indue robur, brachium Jehovae; nonne Tu illud quod exsiccavit mare, aquas abyssi magnae, quod posuit profunditates maris viam, ut transirent redempti? 51:9, 10;

‘brachium Jehovae’ est Dominus quoad Divinum Humanum; ‘aquae abyssi magnae et profunditates maris’ sunt infernum ubi illi qui in fide separata a charitate ac in vita mali; ‘aquae sicut maris, sub quibus sunt’ sunt falsa, nam falsa in altera vita apparent sicut densae et obscurae nubes, et quoque sicut inundationes aquarum, n. 739, 4423, 7307; ‘redempti qui transirent’ sunt qui a Domino liberati sunt:

[4] apud eundem,

Jehovah recordatus est dierum antiquitatis, Moschis, populi Ipsius: Ubi qui ascendere fecit eos e mari, cum pastore gregis sui? ubi qui posuit in medio illius spiritum sanctitatis suae? 63:11;

in prophetico hoc per ‘Moschen’ intelligitur Dominus, Qui etiam est ‘pastor gregis’; per ‘populum quem ascendere fecit ex mari’ illi qui liberati e damnatione ¹⁵ :

[5] apud Jeremiam,

A voce casus eorum contremuit terra; clamorem, in mari Suph audita est vox ¹⁶ illius, 49:21;

‘mare Suph’ pro inferno, agitur enim ibi de Edomo ac ejus damnatione, et dicitur quod ‘illius vox audita sit ex mari Suph’ cum tamen illi non immersi ¹⁷ illi mari fuerunt sed Aegyptii; inde patet quod ‘mare Suph’ significet infernum ac damnationem; per ‘Edomum’ ibi significantur qui ex malo amoris sui rejiciunt vera doctrinae, et ¹⁸ amplectuntur falsa, n. 3322. Ex his nunc constare potest quid per ‘mare Suph’ in sensu interno repraesentativo significatur, et quid per ‘transitum filiorum Israelis’, ac per ‘immersionem Aegyptiorum ibi’, de quibus in capite sequente.

Footnotes: