1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9303. ‘Ecce Ego mitto angelum ante te’: quod significet Dominum quoad Divinum Humanum, constat ex significatione ‘mittere’ cum de Domino, quod sit procedere, de qua n. ¹ 6831, hic facere ut procedat, et ex significatione ‘angeli’ quod sit qui procedit, nam angelus in lingua originali significat missum, inde est ejus vocis derivatio, et per ‘missum’ significatur procedens, ut constare potest ex locis e Verbo n. ² 6831 citatis; inde patet quod per ‘angelum Jehovae’ intelligatur Dominus quoad Divinum Humanum, nam hoc a Jehovah ut Patre procedit; Jehovah ut Pater est Divinum Bonum Divini Amoris, quod est ipsum Esse, n. 3704, et procedens a Patre est Divinum Verum ex Divino illo Bono, ita Existere Divinum ex Esse Divino, hoc significatur hic per ‘angelum’; similiter apud Esaiam,

Angelus facierum Ipsius ³ liberavit illos ob amorem suum, et indulgentiam suam; Hic redemit illos, et ⁴ assumpsit illos, et portavit illos omnibus diebus aeternitatis, 63:9:

et apud Malachiam,

Ecce subito veniet ad templum Suum Dominus, Quem vos quaeritis, et angelus foederis, quem vos desideratis, 3:1, 2;

⁵ ad templum Domini est ad Humanum Suum; quod id templum Ipsius sit, docet Ipse Dominus, apud Matthaeum ⁶ 26:61, et apud Johannem 2:19, 21, 22.

[2] In Ecclesia dicitur quod ex tribus qui nominantur Pater, Filius, et Spiritus sanctus, unum Divinum, quod etiam Unus Deus vocatur, ⁷ existat; et quod a Patre procedat Filius, et a Patre per Filium procedat Spiritus sanctus; sed quid sit procedere seu exire adhuc ignoratur; angelorum ideae de eo prorsus differunt ab ideis hominum Ecclesiae qui de ea re ⁸ cogitaverunt; causa est quia ideae hominum Ecclesiae fundantur super tribus, sed angelorum super uno; quod ideae hominum Ecclesiae fundentur super tribus, est quia illi Divinum in tres personas distinguunt, et cuique specialia et particularia munia attribuunt; inde est quod quidem dicere possint quod Deus unus sit, sed nusquam cogitare aliter quam quod tres sint, qui per unionem quam mysticam vocant unum sunt; sed sic quidem cogitare possunt quod unum Divinum sit, non autem quod unus Deus sit, in cogitatione enim est Pater Deus, Filius Deus, et Spiritus sanctus Deus; unum Divinum est unum per consensum et sic unanimum, sed unus Deus est prorsus unus.

[3] Qualis idea seu qualis cogitatio est ⁹ homini Ecclesiae de uno Deo, apparet manifeste in altera vita, unusquisque enim cogitationis suae ideas secum fert; idea seu cogitatio eorum est quod tres dii sint sed quod non ausint dicere deos, verum Deum; etiam pauci unum ¹⁰ ex tribus faciunt per unionem, aliter enim cogitant de Patre, aliter de Filio, et aliter de Spiritu sancto; inde patuit qualem fidem Ecclesia habet de omnium essentialissimo, quod est ipsum Divinum; et quia cogitationes quae sunt fidei, et affectiones quae sunt amoris, conjungunt et separant omnes in altera vita, ideo illi qui extra Ecclesiam nati fuerunt, et crediderunt in unum Deum, fugiunt illos qui intra Ecclesiam, dicentes quod non credant in unum Deum sed in tres deos; et quod qui non credunt in unum Deum sub Humana forma, in nullum Deum credant, quoniam cogitatio eorum effundit se absque determinatione in universum, et sic labitur in naturam, quam sic loco Dei agnoscunt. Cum quaeritur quid intelligunt per procedere cum dicunt Filium procedere a Patre, et Spiritum sanctum a Patre per Filium, respondent quod procedere sit vox unionis et quod involvat mysterium illud; sed idea cogitationis de eo, cum explorata, non fuit alia quam solius vocis, et nullius rei.

[4] Verum angelorum ideae de Divino, de Trino, deque procedere, prorsus differunt ab ideis hominum Ecclesiae, ex causa, ut supra dictum est, quia ideae cogitationis angelorum fundantur super uno, at ideae cogitationis hominum Ecclesiae super tribus; angeli cogitant, et quod cogitant credunt, quod unus Deus sit et Ille Dominus, et quod Humanum ¹¹ sit ipsum Divinum in forma, et quod sanctum procedens ab Ipso sit Spiritus sanctus, ita quod Trinum sit, sed usque Unum.

[5] Hoc ad captum sistitur per ideam de angelis in caelo; angelus ibi apparet in forma humana, sed usque sunt tria apud illum quae unum faciunt; est internum ejus, quod non coram oculis apparet: est externum quod apparet, et est sphaera vitae affectionum et cogitationum ejus, quae ab illo ad distantiam exundat, inde qua videatur n. 1048, 1053, 1316, 1504-1519, 1695, 2489, 4464, 5179, 6206 fin. , 7454, 8063, 8630; haec tria faciunt unum angelum; sed angeli sunt finiti et creati, Dominus autem Infinitus et Increatus; et quia de Infinito non ab ullo homine, ne quidem ab angelo, aliqua idea potest haberi quam ex finitis, ideo tale exemplum licet sistere ut illustretur quid sit Trinum in Uno, et ¹² quod Unus Deus sit, et quod Ille sit Dominus, et non alius. Videantur porro quae de his prius ostensa sunt in locis n. 9194 et ¹³ 9199 citatis.

Footnotes: