1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9064. Vers. 28-36. Et cum cornu ferierit bos virum aut mulierem, et moriatur, lapidando lapidabitur bos, et non comedetur caro ejus, et dominus bovis insons. Et si bos cornupeta ille ab heri nudius tertius, et testatum domino ejus, et non custodiverit eum, et occiderit virum aut mulierem, bos lapidabitur, et etiam dominus ejus morietur. Si expiatio posita sit super illum, et dabit redemptionem animae suae secundum omne quod positum super illo. Aut filium cornu ferierit, aut filiam cornu ferierit, secundum judicium hoc fiet ei. Si servum cornu ferierit bos vel ancillam, argentum triginta siclorum dabit ¹ domino illius, et bos lapidabitur. Et cum aperuerit vir foveam, vel cum foderit vir foveam, et non operuerit illam, et ceciderit illuc bos vel asinus, dominus foveae rependet, argentum reddet domino ejus, et mortuum erit sibi. Et cum plaga affecerit bos viri bovem socii sui, et moriatur, et vendent bovem vivum, et divident argentum ejus, et etiam mortuum divident. Vel notum quod bos cornupeta ille ab heri nudius tertius, et non custodiverit eum dominus ejus, rependendo rependet bovem pro bove, et mortuus erit sibi. ‘Et cum cornu ferierit bos virum ² aut mulierem’ significat si affectio mali in naturali laeserit verum aut bonum fidei: ‘et moriatur’ significat usque ut destruxerit: ‘lapidando lapidabitur’ significat poenam destructi veri et boni fidei: et non comedetur caro ejus' significat quod nullatenus appropriandum id malum sed ejiciendum: ‘et dominus bovis insons’ significat quod non malum ab interno homine, quia ex voluntario et non ³ ex intellectuali: ‘et si bos cornupeta ille ab heri nudius tertius’ significat si affectio mali diu fuerit: ‘et testatum domino ejus’ significat et hoc transiverit in intellectuale: ‘et non custodiverit eum’ significat non repressionem: ‘et occiderit virum aut mulierem’ significat si destruxerit tunc verum et bonum fidei: ‘bos ⁴ lapidabitur’ significat poenam destructi veri: ‘et etiam dominus ejus morietur’ significat ⁵ damnationem interni hominis: ‘si ⁶ expiatio posita sit super illum’ significat ut expers damnationis fiat: ‘et dabit redemptionem animae suae’ significat gravia paenitentiae: 'secundum omne quod positum super illo' significat secundum quale affectionis mali ex intellectuali: ‘aut filium cornu ferierit, aut filiam cornu ferierit’ significat insultum ab affectione mali in vera et bona fidei derivata ab interioribus: ‘secundum judicium hoc fiet ei’ significat quod similis poena: ‘si servum cornu ferierit bos vel ancillam’ significat si affectio mali destruxerit verum aut bonum in naturali: ‘argentum triginta siclorum dabit ⁷ domino ejus’ significat quod internus homo id ad plenum restituet: ‘et bos lapidabitur’ significat poenam destructi veri et boni in naturali: ‘et cum aperuerit vir foveam’ significat si quis falsum ab altero acceperit: ‘vel cum foderit vir foveam’ significat si vel ipse finxerit: ⁸ ‘et ceciderit illuc bos vel asinus’ significat quod pervertit bonum aut verum in naturali: ‘dominus foveae rependet’ significat quod is apud quem falsum emendabit: ‘argentum reddet domino ejus’ ⁹ significat quod per verum apud illum cujus bonum aut verum in naturali perversum est: ‘et mortuum erit sibi’ significat quod malum aut falsum illi ¹⁰ mansurum: ‘et cum plaga affecerit bos viri bovem socii sui’ significat duo vera quorum affectiones diversae sunt, et unius laeserit alterius: ‘et moriatur’ significat adeo ut pereat affectio bona: ‘et vendent bovem virum’ significat quod affectio unius quae laeserat alterius abalienabitur: ‘et divident argentum ejus’ significat quod verum ejus dissipetur: ‘et etiam mortuum divident’ significat quod etiam affectio laedens: ‘vel notum quod bos cornupeta ille ab heri nudius tertius’ significat si notum prius quod talis affectio ejus fuerit: et non custodiverit eum dominus ejus' significat et si non in vinculis tenuerit: ‘rependendo rependet bovem pro bove’ significat restitutionem ad integrum: ‘et mortuus erit sibi’ significat pro affectione laedente.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes: