From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #9050

Study this Passage

  
/ 10837  
  

9050. Quod ‘anima’ significet vitam spiritualem, constat ex significatione ‘animae’ quod sit vita hominis, sed vita fidei ejus, quae est vita spiritualis. In Verbo passim dicitur ‘cor et anima’, et ibi per ‘cor’ significatur vita amoris, et per ‘animam’ vita fidei; sunt 1 homini binae facultates recipientes vitam a Domino, una vocatur voluntas, altera intellectus; ad facultatem quae vocatur voluntas, pertinet amor, nam bona amoris faciunt vitam ejus, ad facultatem autem 2 quae vocatur intellectus, pertinet fides, nam vera fidei faciunt vitam ejus; sed hae binae vitae apud hominem usque unum 3 sunt, et cum unum sunt, tunc quae fidei sunt, etiam amoris sunt, nam amantur, et vicissim quae 4 amoris sunt etiam fidei sunt, 5 quia creduntur; talis vita est omnibus 6 in caelo.

[2] Quod in Verbo vita amoris, seu quod idem est, voluntas, dicatur ‘cor’, et quod vita fidei, seu quod idem est, intellectus, dicatur ‘anima’, est causa quia illi qui in amore in Dominum sunt et vocantur caelestes, in Maximo Homine seu caelo 7 constituunt provinciam cordis, 8 et qui in fide in Dominum sunt et 9 inde in charitate erga proximum, 10 constituunt provinciam pulmonum, videatur n. 3635, 3883-3896; inde est quod per ‘cor’ in Verbo significetur amor qui est vita voluntatis, et per ‘animam’ fides quae est vita intellectus, n. 2930, 7542, 8910; anima enim in lingua originali dicitur a respiratione, quae est pulmonum.

[3] Quod fides pertineat ad facultatem intellectualem, est quia haec illustratur a Domino cum homo recipit fidem; inde est ei lux seu apperceptio veri in talibus quae fidei sunt cum legit Verbum; et quod amor pertineat ad facultatem voluntariam, est quia haec accenditur a Domino cum homo recipit amorem; inde est ei ignis vitae et perceptio sensitiva boni.

[4] Ex his constare potest quid in Verbo proprie intelligitur per ‘cor’ et quid per ‘animam’, ut in sequentibus his locis:

apud Moschen, Amabis Jehovam Deum tuum ex toto corde et ex tota anima, et ex omnibus viribus tuis, Deut. 6:5, 6:

apud eundem,

Amabis Jehovam Deum tuum, et servies Ipsi, ex toto corde tuo et ex tota anima tua, Deut. 10:12, 11:13:

apud eundem,

Custodies statuta et judicia, et facies ea, in omni corde tuo et in omni anima tua, Deut. 26:16:

apud Evangelistas, Jesus dixit, Amabis Dominum Deum tuum ex toto corde tuo, et in tota anima tua, et toto robore tuo ac cogitatione tua, Matth. 22:35 [KJV Matth. 22:37]; Marcus 12:30, 32; Luc. 10:27; ‘cor’ pro vita amoris, et ‘anima’ pro vita fidei, ‘robur’ pro illis quae procedunt ex vita amoris, ita quae ex corde seu voluntate, et cogitatio pro illis quae procedunt ex vita fidei, ita quae ex anima seu intellectu illustrato:

[5] similiter apud Esaiam,

Cor elusum deerrare facit eum ut non eripiat animam suam, 11 et dicat, Nonne mendacium in dextra mea? 44:20:

apud Jeremiam,

Gaudebo super illis ad faciendum bonum illis, et plantabo illos in terra in veritate, toto corde Meo et tota anima Mea, 32:41;

ibi de Jehovah, hoc est, Domino, ‘cor’ 12 dicitur ex Divino Bono, quod est amoris seu misericordiae, et ‘anima’ ex Divino Vero, quod est fidei apud hominem.

[6] Quod haec significentur per ‘cor et animam’ in Verbo, pauci intra Ecclesiam hodie sciunt ex causa quia non expenderunt quod homini binae facultates sint inter se distinctae, nempe voluntas et intellectus, et quod illae binae facultates unam mentem constituent ut homo sit vere homo; nec expenderunt quod omnia in universo tam caelo quam mundo se referant ad bonum et verum, 13 et quod conjuncta erunt ut sint aliquid et producant; ex ignorantia illorum effluxit quod separaverint fidem ab amore, nam qui ignorat universales illas leges non scire potest quod fides se referat ad verum et amor ad bonum, et quod, nisi conjuncta sunt, non sint aliquid, fides enim absque amore non est fides, et amor absque fide non est amor, 14 nam amor suum quale habet a fide, et fides suam vitam ab amore, inde fides absque amore est 15 mortua, et fides cum amore est 15 viva; quod ita sit, constare potest a singulis in Verbo, nam ubi agitur de fide ibi etiam agitur de amore, ut 16 sit conjugium boni et veri, hoc est, caelum, et in supremo sensu Dominus in omnibus et singulis ibi; quod tale conjugium sit, videatur n. 17 683, 793, 801, 2516, 2712, 18 4138 fin. , 5138, 5502, 6343, 19 7945, 8339; ex his nunc patet unde est 20 quod homo Ecclesiae hactenus non sciverit quid in Verbo intellectum sit per ‘cor’ et quid per ‘animam’.

[7] Quod ‘anima’ in Verbo sit vita fidei, evidenter constare potest a locis ubi ‘anima’ dicitur, ut in his sequentibus: apud Moschen,

Non in pignus accipies molam aut molarem, nam animam ille accipiens in pignus, Deut. 24:6;

dicitur quod ‘is animam accipiat in pignus qui molam’ quia in sensu interno per ‘molam’ significantur illa quae fidei sunt, n. 7780:

apud Esaiam,

Erit sicut cum somniat famelicus, quasi esset comedens, sed quando evigilat, jejuna est anima ejus; aut quando somniat sitiens, quasi esset bibens, sed quando evigilat, ecce lassus est, et anima ejus appetens, 29:8;

‘jejuna anima’ et ‘appetens anima’ pro desiderio discendi 21 bona et vera fidei 22 :

apud eundem,

Si expromseris famelico animam tuam, et animam afflictam saturaveris, 58:10;

'expromere famelico animam tuam' pro 23 desiderantem instruere in veris fidei, 24 ‘animam afflictam saturare’ pro instruere 25 in bono fidei:

[8] apud Jeremiam,

Si indueris te dibapho, si 26 ornaveris te ornatu auri, si 27 ruperis stibio oculos, frustra pulchram reddes te; abhorrebunt a te amatores, animam tuam quaerent, 4:30;

hic ‘anima’ pro vita fidei, proinde pro ipsa fide apud hominem, quia haec vitam ejus spiritualem facit; quod fides sit quae per ‘animam’ intelligitur, patet a singulis in illo versu:

apud eundem,

Venient et canent in altitudine Zionis, et confluent ad bonum Jehovae, ad triticum, et ad mustum, et ad oleum, et ad filios gregis et armenti; et fiet anima illorum sicut hortus irriguus; irrigabo animam lassam, et omnem animam quae dolet, 31:12, 25;

anima' pro vita fidei apud hominem Ecclesiae, qui dicitur fieri sicut hortus, quia per ‘hortum’ significatur intelligentia quae ex veris fidei, n. 100, 108, 2702, et 28 anima dicitur irrigari quia per 'irrigari' significatur instrui:

[9] apud eundem,

Cum periculo animarum 29 nostrarum adducimus panem nostrum, propter gladium deserti, Threni 5:9;

‘periculum animarum’ est periculum jacturae fidei et inde vitae spiritualis; ‘gladius’ enim ‘deserti’ est falsum pugnans contra vera quae fidei, n. 2799, 4499, 6353, 7102, 8294:

apud Ezechielem,

Javan, Thubal, et 30 Meschech, hi mercatores tui, cum anima hominis, et vasis aeris dederunt 31 negotiationem tuam, 27:13;

‘anima hominis’ pro interiore vero fidei ex bono, ‘vasa aeris’ pro exterioribus veris fidei ex bono, ‘vasa’ enim sunt vera exteriora seu vera scientifica, n. 3068, 3079, et ‘aes’ est bonum naturalis, n. 425, 1551; nisi sciretur quod ‘anima hominis’ sit fides, non posset intelligi quid significat ‘mercari cum anima hominis et cum vasis aeris’:

[10] apud eundem,

Omnis anima vivens quae reptat, quocumque venerint fluvii, vivet, unde fit piscis multus valde, qui veniunt eo aquae hae, et sanantur, 47:9;

ibi de novo templo, hoc est, de nova Ecclesia spirituali 32 a Domino, ‘anima vivens quae reptat’ pro veris scientificis quae fidei, 33 'piscis inde multus' sunt scientifica, n. 40, 991, ‘fluvii’ pro illis quae sunt intelligentiae, quae ex veris fidei, n. 2702, 3051; hic nec absque sensu interno sciretur quid foret 34 piscis multus ex eo quod fluvii illuc veniunt:

apud Davidem,

Salvum fac me, Deus, quia venerunt aquae usque ad animam meam, 35 Ps. 69:2 [KJV Ps. 69:1]:

et apud Jonam, Circumdederunt me aquae usque ad animam meam, 2:6 [KJV 5]; ‘aquae’ hic pro falsis, et quoque pro tentationibus quae fiunt per injecta falsa, n. 705, 739, 756, 790, 8137, 8138, 8368:

[11] apud Jeremiam,

Jehovah dixit, Num de gente, quae sicut haec, non sumpserit ultionem anima Mea? 5:9, 29:

apud eundem,

Castigationem admitte, Hierosolyma, ne avertatur anima Mea a te, ac redigam te in vastitatem, 6:8; 36 ‘anima’ cum de Domino, pro Divino Vero:

apud Johannem, Secundus angelus effudit phialam suam in mare, factumque est sanguis sicut mortui, unde omnis anima vivens mortua est in mari, Apoc. 16:3;

‘mare’ pro 37 scientificis in 38 complexu, n. 28, ‘sanguis’ pro veris fidei ex bono, et in opposito sensu 39 pro veris fidei falsificatis et profanatis, n. 4735, 40 6978, 7317, 7326, inde ‘anima vivens’ pro vita ex fide:

[12] apud Matthaeum,

Ne solliciti sitis animae vestrae quid esuri sitis, aut bibituri, 41 Matth. 6:25; ‘anima’ pro 42 veris fidei, ‘edere et bibere’ pro instrui in bono et vero fidei, in sensu enim interno agitur ibi de vita spirituali et de ejus nutricione:

apud eundem,

Quisquis vult invenire animam suam, perdet illam, et quisquis perdiderit animam suam propter Me, inveniet illam, 10:39 43 ; ‘anima’ pro vita fidei qualis est credentibus, et in opposito sensu pro vita non fidei qualis est non credentibus:

apud Lucam, In patientia vestra possidete animas vestras, 21:19 44 ; ‘possidere animas’ pro illa quae sunt fidei et inde vitae spiritualis; similiter in perplurimis aliis locis.

Footnotes:

1. The Manuscript places this after facultates.

2. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

3. erunt

4. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

5. nam

6. The Manuscript inserts qui.

7. constituant

8. at

9. vocantur spirituales in Maximo Homine seu coelo

10. constituant, in the Manuscript, the First Latin Edition.

11. ut

12. tribuitur Ipsi

13. The Manuscript inserts ac in opposito sensu ad malum et falsum, .

14. amor enim

15. The Manuscript inserts fides.

16. sic, in the First Latin Edition and in the Second Latin Edition

17. In the Manuscript a space is left for the following numbers, but none is inserted.

18. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

19. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

20. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

21. The Manuscript inserts illa quae.

22. The Manuscript inserts sunt.

23. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

24. The Manuscript inserts et.

25. illum

26. ornaberis

27. rumpas

28. quae

29. vestrarum, in the Manuscript, the First Latin Edition.

30. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

31. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

32. Domini

33. inde piscis multus pro scientificis

34. quod piscis multus ex eo quod fluvii illuc venerint

35. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

36. ex anima, cum de Deo, est ex judicio veritatis, ita ex veritate, at ex corde est ex misericordia

37. The Manuscript inserts veris.

38. communi

39. verum fidei falsificatum et prophanatum

40. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

41. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

42. vita

43. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

44. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.