1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

8915. ‘Et vocem buccinae’: quod significet eadem per caelum, nempe Divina Vera ex bono, constat ex significatione ‘vocis buccinae’ quod sit status caeli angelici quod circum Divinum, et quod sit verum Divinum inde, de qua n. 8815, 8823; ex quibus constare potest quid significatur per Domini verba, ubi de consummatione saeculi seu de ultimo tempore Ecclesiae praedicit, quod tunc Dominus missurus sit angelos cum tubae voce magna, qui congregabunt electos Ipsius a quattuor ventis, Matth. 24:31;

qui non scit quod omnia verba Domini etiam intus in se recondant caelestia et Divina, hoc est, quod sensus internus illis insit, credent quod cum ultimum judicium instat, apparituri sint angeli et annuntiaturi illud, et quoque congregaturi electos cum voce tubae; sed quod per ‘vocem tubae’ seu ‘buccinae’ ibi non intelligatur vox tubae seu buccinae sed verum Divinum per caelum in forma interna et ejus evangelizatio, videatur n. 4060 fin. , tum 8815 et 8823.

7502. ‘Ecce manus Jehovae erit in pecus tuum quod in agro’: quod significet vastationem veri et boni fidei quae illis ab Ecclesia ¹ in qua ² fuerant, constat ex significatione ‘esse manus Jehovae in aliquem’ quod sit plaga seu punitio, per ‘manum’ enim significatur potentia, n. 4931-4937, 6292, 6947, 7188, 7189, et per ‘manum Jehovae’ omnipotentia, n. 878, 3387; et quia ab illis qui in externis Ecclesiae sunt ex apparentia creditur quod omnis plaga seu punitio ³ veniat a Jehovah, tribuunt enim Ipsius potentiae omnia, idcirco per ‘esse manum Jehovae in aliquem’ ⁴ significatur punitio, hic vastatio, nam gradus vastationis illorum qui infestabant erant punitiones; ex significatione ‘pecoris’ quod sint vera et bona fidei, de qua n. 6016, 6045, 6049; et ex significatione ‘agri’ quod sit Ecclesia, de qua n. 2971, 3310 ⁵ ; quod ‘ager’ sit Ecclesia, est quia ‘semina’ quae mittuntur in agrum significant vera quae fidei, et quoque quia ‘proventus qui ex agro’, sicut triticum, hordeum, zea, et plura, sunt bona quae charitatis et vera quae fidei, ita talia quae sunt Ecclesiae.

[2] Quomodo ⁶ se habet cum eo quod infernales spiritus qui infestant probos in altera vita vastentur quoad vera fidei quae Ecclesiae, sciendum quod illi qui infestant probos in altera vita sint qui cum in mundo vixerunt, ab Ecclesia fuerunt; nam qui non ab Ecclesia fuerunt non infestare possunt alios qui ab Ecclesia, sunt enim falsa, quae contra vera fidei Ecclesiae, per quae infestant; per talia non possunt illi qui extra Ecclesiam ⁷ fuerunt aliquos infestare quia non noverant illa; quod qui fidem professi et vixerunt vitam mali in altera vita vertant se ad falsa et infestent probos, videatur n. 7097, 7127, 7317; ne itaque verum fidei, quod habuerunt ex doctrina Ecclesiae suae, cum vixerunt in mundo (secum enim ferunt omnia quae noverant in vita corporis, in alteram vitam, nec quicquam deest, ) det illis aliquid lucis e caelo, et ne applicent illa quae lucis caeli sunt ad patrocinandum falsis et malis quae sunt inferni, ' idcirco illis omne tale adimitur et relinquuntur tandem malis vitae suae et inde falsis; de hac vastatione nunc agitur.

[3] Quod illi qui ab Ecclesia fuerunt, et vixerant vitam mali, ita per gradus devastentur antequam dejiciuntur in infernum, est quia vera fidei noverant et per illa communicationem habuerunt cum caelo; societates caelestes cum quibus communicationem habuerunt, et quoque in altera vita habent, ab illis separari non possunt nisi per gradus; talis enim ⁸ ordo est in caelo a Domino ut nihil fiat violenter, ⁹ sed omnia in libero sicut ex se, ideo societates illae caelestes ab illis non dirimuntur; sed successive separantur, sic ut videantur sua sponte discedere; ex his nunc patet quomodo se habet cum vastatione apud illos qui noverunt vera fidei quae Ecclesiae et ¹⁰ tamen vitam mali egerunt.

[4] Quod ita se res habeat, nemo scire potest nisi ex revelatione; nam cognitionem rerum quae existunt in altera vita homo nullam habet nisi ex revelatione; et quia homo parum sollicitus est explorare vera et bona quae fidei ex Verbo, in nulla enim affectione veri ¹¹ est propter verum, minus propter vitam, idcirco talia nec illi revelantur; exstant tamen in Verbo, et ¹² quoad omnem seriem et processum in sensu ejus interno; ¹³ quia itaque homo Ecclesiae in nulla affectione sciendi verum ex Verbo est, sed solum in affectione confirmandi doctrinalia Ecclesiae suae, sive vera sint sive falsa, ¹⁴ ob causas in mundo, idcirco nihil quicquam scit de ¹⁵ statu post mortem, nihil de caelo, et nihil de inferno; ne quidem scit quid facit caelum, et quid facit infernum, apud hominem; immo in tali inscitia sunt ut doceant et credant unumquemque admitti posse in caelum, quidam ex potestate quam sibi arrogarunt, quidam ¹⁶ quod ex misericordia Domini utcumque vixerat; et vix aliqui sciunt quod homini detur caelum cum vivit in mundo, per vitam charitatis et fidei, et quod illa vita permaneat. Haec dicta sunt ut sciatur qualis homo Ecclesiae est qui solam fidem profitetur et vitam fidei non curat; nam hi sunt qui per ‘Aegyptios’ hic et in sequentibus repraesentantur.

Footnotes: