1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

8915. ‘Et vocem buccinae’: quod significet eadem per caelum, nempe Divina Vera ex bono, constat ex significatione ‘vocis buccinae’ quod sit status caeli angelici quod circum Divinum, et quod sit verum Divinum inde, de qua n. 8815, 8823; ex quibus constare potest quid significatur per Domini verba, ubi de consummatione saeculi seu de ultimo tempore Ecclesiae praedicit, quod tunc Dominus missurus sit angelos cum tubae voce magna, qui congregabunt electos Ipsius a quattuor ventis, Matth. 24:31;

qui non scit quod omnia verba Domini etiam intus in se recondant caelestia et Divina, hoc est, quod sensus internus illis insit, credent quod cum ultimum judicium instat, apparituri sint angeli et annuntiaturi illud, et quoque congregaturi electos cum voce tubae; sed quod per ‘vocem tubae’ seu ‘buccinae’ ibi non intelligatur vox tubae seu buccinae sed verum Divinum per caelum in forma interna et ejus evangelizatio, videatur n. 4060 fin. , tum 8815 et 8823.

2454. Quod ‘respexit uxor ejus post eum’ significet quod verum averterit se a bono et spectaverit ad doctrinalia, constat a significatione ‘respicere post eum’, et a significatione ‘uxoris’; respicere post eum quod sit ad doctrinalia, quae sunt veri, non autem ad vitam secundum doctrinalia, quae est boni, supra n. 2417 dictum est; id enim dicitur ‘post eum’ quod posterius est, et id ante eum quod prius; quod verum sit posterius et bonum prius, saepius ostensum est; verum enim est boni, nam essentia et vita veri est bonum; quare ‘respicere post eum’ est ad verum quod est doctrinalis, non autem ad bonum quod est vitae secundum doctrinale: quod haec significentur, constat manifeste a Domini verbis, ubi etiam, de ultimo tempore Ecclesiae seu consummatione saeculi loquitur, apud Lucam, In ista die, quicumque erit super domo, et vasa illius in domo, ne descendito ad tollendum ea: et quicumque in agro, similiter ne revertatur ad post eum: mementote uxoris Loti, 17:31, 32;

[2] haec Domini verba nusquam intelligibilia sunt absque sensu interno, ita nisi sciatur quid significant ‘esse super domo’, quid ‘vasa in domo’, quid ‘descendere ad tollendum ea’, et quid ‘ager’, et demum quid ‘reverti ad post eum’; secundum sensum internum, ‘esse super domo’ est esse in bono; quod ‘domus’ sit bonum, videatur n. 710, ¹ 2231, 2233; ‘vasa in domo’ sunt vera quae sunt boni; quod vera sint vasa boni, videatur n. 1496, 1832, 1900, 2063, 2269; ‘descendere ad tollendum ea’ est se avertere a bono ad verum, quod patet, bonum enim sicut est prius etiam est superius, et verum sicut est posterius etiam est inferius; quod ‘ager’ sit Ecclesia, ita dicta a semine quod recipit, proinde quod illi sint ‘agri’ qui in bono doctrinae sunt, ex multis in Verbo locis constat; inde patet quid significat ‘reverti ad post eum’, nempe avertere se a bono, et spectare ad doctrinalia, quare quia illa significantur per ‘uxorem Loti’, additur ‘mementote uxoris Loti’; non dicitur respexit ‘post se’, sed ‘post eum’, quia ‘Lot’ significat bonum, videatur n. 2324, 2351, 2371, 2399, inde est cum dicebatur ad Lotum, vers. 17 quod dictum ‘ne respicias post te’;

[3] quod apud Lucam dicatur ‘ne revertatur ad post cum’, non ‘ad illa quae post eum’, est quia caeleste ne quidem nominare volunt aliquid quod est doctrinalis, videatur n. 202, 337, quae causa est quod nec nominatum, sed dictum ‘ad post eum’.

[4] Eadem haec ita describuntur apud Matthaeum, Cum videritis abominationem desolationis, praedictam a Daniele propheta; ... tunc qui in Judaea sunt, fugiant in monte: qui super domo est, ne descendat ad tollendum quid e domo sua; et qui in agro, ne revertatur retro ad tollendum vestimenta sua, 24:15-17;

ubi ‘abominatio desolationis’ est status Ecclesiae cum nullus amor et nulla charitas, quibus desolatis regnant abominabilia; quod ‘Judaea’ sit Ecclesia, et quidem caelestis, a Verbo tam historico quam prophetico Veteris Testamenti ubivis patet; quod ‘montes’ in ² quos fugerent, sint amor in Dominum et inde charitas erga proximum, videatur n. 795, 1430, 1691; ‘qui super domo’ quod sit bonum amoris, mox supra dictum; ‘descendere ad tollendum quid e domo sua’ quod sit se avertere a bono ad verum, etiam supra dictum; ‘qui in agro’ quod sint illi qui in Ecclesia spirituali, patet a significatione ‘agri’ in Verbo; ‘ne revertatur retro ad tollendum vestimenta’ quod sit ne avertat se a bono ad verum quod doctrinalis; quod ‘vestimenta’ significent vera, quia vera induunt bonum ut ³ vestes, videatur n. 1073 quisque videre potest quod omnia illa quae Dominus de consummatione saeculi ibi locutus est, significent prorsus alia, ac involvant arcana, ut quod ‘qui in Judaea fugerent montes’, quod ‘qui super domo non descenderet ad tollendum quid domo’, et quod ‘qui in agro non reverteretur retro ad tollendum vestimenta sua’; similiter quod ‘Lot non respiceret post se’, vers. 17, et hic quod ‘uxor ejus respexerit post eum ⁴ ’. Porro constat hoc significatione ‘uxoris’ quod sit verum, de qua n. 915, 1468; et a significatione ‘Loti’ quod sit bonum, de qua n. 2324, 2351, 2371, 2399; inde dicitur ‘post eum’.

[5] Verum dicitur avertere se a bono et spectare doctrinalia, cum non amplius cordi est quali vita sit ⁵ homo Ecclesiae, sed quali doctrina, cum tamen vita secundum doctrinam faciat homini Ecclesiae, non autem doctrina separata a vita; cum enim doctrina separatur a vita, tunc quia vastatum est bonum quod est vitae, etiam vastatur verum quod est doctrinae, hoc est, fit ‘statua salis’; quod quisque scire potest qui solum doctrinam spectat non vitam, num, tametsi doctrina docet, credat resurrectionem, caelum, infernum, immo Dominum, ita reliqua quae sunt doctrinae.

Footnotes: