From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #7083

Study this Passage

  
/ 10837  
  

7083. Calor et lux in mundo naturali existunt ex sole mundi; at spiritualis calor et spiritualis lux, seu amor et fides, existunt ex sole caeli; sol caeli est Dominus, calor qui ab Ipso ut sole venit est amor, et lux quae ab Ipso ut Sole venit est fides; quod Dominus sit lux, constat apud Johannem, Jesus dixit, Ego sum lux mundi; qui Me sequitur non ambulabit in tenebris, sed habebit lucem vitae, 8:12: et quod Dominus sit sol, constat apud Matthaeum, Cum Jesus transformatus est, splenduit facies Ipsius sicut sol, et vestimenta Ipsius facta sunt sicut lux, 17:2.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #2838

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2838. ‘Quod dicitur hodie’: quod significet perpetuum, constat a significatione ‘hodie’ in Verbo, de qua sequitur: aliquoties legitur in Verbo, usque ad hunc diem, seu ad hodie; ut 1 prius, Hic pater Moabi ad hunc usque diem; et pater Ammonis ad hunc usque diem, Gen. 19:37, 38: et 2 dein Nomen urbis Beersheba usque ad hunc diem, Gen. 26:33:

3 tum Non edunt filii Israelis nervum 4 emoti, qui super vola femoris, usque ad diem hunc, Gen. 32:32: 5 ut et 6

Haec statua sepulcri Rachelis, usque ad diem, Gen. 35:20.

Posuit Josephus in statutum, usque ad diem hunc, 47:26;

haec in sensu historico spectant tempus quando Moses vixit, sed in sensu interno per ‘hunc diem’ et per ‘hodie’ significatur status perpetuum et aeternum; quod ‘dies’ sit status, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, ita quoque ‘hodie’ quod est tempus praesens; quod temporis est in mundo, hoc aeternum est in caelo; ut hoc significaretur, adjectum est hodie, vel ad hunc diem, tametsi appareat iis qui in sensu historico sunt, tanquam nihil praeterea involveret; similiter dicitur alibi in Verbo, ut Jos. 4:9; 6:25; 7:26; Jud. 1:21, 26;

et aliis in locis.

[2] Quod ‘hodie’ significet perpetuum et aeternum, constare potest apud Davidem,

Narrabo statutum, Jehovah dixit ad me, Filius Meus Tu, Ego hodie genui Te, Ps. 2:7;

ubi manifeste ‘hodie’ pro 7 aeterno:

apud eundem In aeternum Jehovah Verbum Tuum consistit in 8 caelis, In generationem et generationem veritas Tua; stabilivisti terram, et stat, ad judicia Tua stant hodie, Ps. 119:89-91;

ubi etiam manifeste ‘hodie’ pro aeterno:

apud Jeremiam,

Antequam formavi te in ventre, novi te, et antequam exires ex utero, sanctificabam te, prophetam gentibus dedi te, ... praefeci te die hoc (hodie) super gentes et super regna; ... et dedi te hodie in urbem munitam, et in columnam ferri, et in muros aeris, 1:5, 10, 18; ibi in sensu litterae agitur de Jeremia, sed in sensu interno intelligitur Dominus; ‘praefeci te die hoc, seu hodie, super gentes et super regna, et dedi te hodie in urbem munitam’ pro ab aeterno; de Domino non aliud quam aeternum praedicari potest:

[3] apud Mosen,

Vos stantes hodie omnes vos coram Jehovah Deo vestro, ad transeundum in foedus Jehovae Dei tui, et in adjuramentum Ipsius, quod Jehovah Deus tuus excidit tecum hodie, propterea ut constituat te hodie Sibi in populum, et Ipse erit tibi in Deum; ... et quidem non cum vobis solis, ... sed cum qui hic cum nobis stant hodie coram Jehovah Deo nostro, et cum qui non cum nobis hodie, Deut. 29:9, 11, 12, [Deut. 29:13], Deut. 29:14 [KJV Deut. 29:10, 12-15];

hic in sensu litterae est ‘hodie’ tempus praesens cum Moses locutus ad populum, sed ‘usque quod’ involvat tempus sequens et perpetuum, constare potest, nam pangere foedus cum aliquo, et cum illis qui ibi et non ibi, involvit perpetuum; ipsum perpetuum est quod intelligitur in sensu interno.

[4] Quod ‘quotidie et hodie’ significent perpetuum, constat etiam a sacrificio quod fiebat quovis die, hoc propter significationem diei, quotidie et hodie, dicebatur sacrificium juge, seu perpetuum, Num. 28:3, 23; Dan. 8:13; 11:31; 12:2.

Hoc adhuc evidentius patet a manna quae pluebat ex caelo, de qua ita apud Mosen,

Ecce Ego pluere faciens panem e caelo, et exibit populus, et colligent rem die in diem, ... et non relinquetur de eo ad mane:... quod reliquerunt ad mane, produxit vermes, et computruit; ... praeter quod die ante sabbatum, Exod. 16:4, 19, 20, 23; hoc ideo, quia ‘manna’ significabat Divinum Humanum Domini, Joh. 6:31, 32, 49, 50, 58; et quia Divinum Humanum Domini, significabat cibum caelestem, qui non alius est quam amor et charitas cum fidei bonis et veris; hic cibus in caelis quovis momento angelis a Domino datur, ita in perpetuum et in aeternum, videatur n. 2493 hoc quoque est, quod intelligitur in Oratione Domini per Panem nostrum quotidianum da nobis hodie, Matth. 6:11; Luc. 11:3; hoc est, omni instanti in aeternum.

Footnotes:

1. The Manuscript has in praecedentibus

2. The Manuscript has in sequentibus

3. The Manuscript has et dein

4. The Manuscript has luxati

5. The Manuscript has tum

6. The Manuscript inserts illius.

7. The Manuscript inserts ab.

8. The Manuscript has caelo

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.