1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

6753. ‘Et dixit, Quia ex aquis eduxi illum’: quod significet liberationem a falsis, constat ex significatione ‘aquarum’, hic aquarum fluminis Aegypti, quod sint falsa, de qua n. 6693; et ex significatione ‘educere’ quod sit liberatio. In his verbis continetur quale status quod significatur per ‘nomen Moschis’ quod quale in sensu supremo involvit quod Dominus ut lex Divina quoad Humanum fieret, liberaverit ¹ ab omni falso quod Humano Suo a matre adhaesit, et hoc usque dum ² factus est Divina Lex, hoc est, Ipsum Divinum Verum, et postmodum cum glorificatus, factus est Divinum Bonum, quod est Esse Divini Veri seu Jehovah.

Footnotes:

6353. ‘Instrumenta violentiae machaerae eorum’: quod significet quod doctrinalia serviant ad destruendum opera charitatis, ita ipsam charitatem, constat a significatione ‘instrumentorum violentiae’ quod sint quae inserviunt ad ¹ destruendum charitatem; quod ‘instrumenta’ sint quae inserviunt, patet, et quod ‘violentia’ sit destructio charitatis, mox videbitur; et ex significatione ‘machaerarum’ quod sint doctrinalia; ‘gladii’ enim sunt vera fidei per quae contra falsa et mala pugnatur, n. 2799, ² ita ‘machaerae’ sunt doctrinalia, hic doctrinalia per quae pugnatur contra verum et bonum, et per quae haec exstinguuntur, quia ab illis qui in sola fide, seu in fide separata a charitate, apud quos contrarium est.

[2] Doctrinalia eorum qui in sola fide, ex quibus destruunt opera charitatis, sunt praecipue quod doceant salvari hominem per fidem solam absque operibus charitatis, et quod haec non necessaria sint, quodque homo per solam fidem salvetur etiam in ultima mortis hora, utcumque per totum vitae ³ curriculum vixerat; ita qui non nisi quam crudelia exercuerunt, qui latrocinia, qui adulteria, qui profana; ⁴ ac inde quod salvatio sit modo intromissio in caelum, ita quod non intromittantur nisi qui illam gratiam acceperunt ⁵ in fine vitae suae, ac ita quod quidam ex misericordia electi sint et quidam ex immisericordia damnati; cum tamen a Domino nulli negetur caelum, sed vita et communicatio vitae quae sentitur ibi sicut a subjectis odor in terra, facit ut nequaquam ibi esse possint, cruciantur enim a malo vitae suae ibi plus quam in profundissimo inferno.

[3] Quod ‘machaera’ significet falsum pugnans et occidens, patet apud Johannem, Exivit alius equus rufus, et sedenti super eo datum est ut auferret pacem de terra, ut se invicem occiderent, unde illi data est machaera magna, Apoc. 6:4 ⁶ :

apud eundem,

Si quis machaera occidit, oportet illum machaera occidi, Apoc. 13:10, 14.

[4] ⁷ Quod ‘violentia’ sit vis quae infertur charitati, liquet a pluribus locis in Verbo ⁸ ; ut apud Esaiam,

Desinet violentus, et consumetur irrisor, exscindentur omnes maturantes ⁹ iniquitatem, qui peccare faciunt hominem in verbo, et corripientem in porta illaqueant, et declinare faciunt in ¹⁰ inane justum, 29:20, 21;

hic violentus alia voce in lingua originali, sed ¹¹ quae similis significationis est; quod ‘violentus’ sit qui vim infert ¹² charitati, significatur per quod ‘peccare faciant hominem in verbo’, et ‘declinare faciant ¹³ justum’:

[5] apud eundem,

Opera eorum opera iniquitatis, et factum violentiae in manibus eorum; pedes eorum ad malum currunt, et festinant ad effundendum sanguinem innocentem, 59:6, 7; hic ‘violentia’ pro vi allata charitati, quae vis quod etiam significetur per ‘effundere sanguinem’, videatur n. 374, 1005:

apud eundem,

Non erit amplius violentia in terra tua, vastatio et confractio in terminis tuis, 60:18;

‘violentia’ pro destructione charitatis, inde enim ‘vastatio et confractio in terra’, hoc est, in Ecclesia:

[6] apud Jeremiam,

Violentiam et vastationem praedico, nam factum est verbum Jehovae mihi opprobrio et ignominiae toto die, 20:8;

‘violentia’ etiam ibi pro violentia in spiritualibus, ita pro destructione charitatis, ut et fidei:

apud Ezechielem,

Terra plena est judicio sanguinum, et urbs plena ¹⁴ violentia, 7:23;

‘judicium sanguinum’ pro destructione fidei, ‘violentia’ pro destructione charitatis:

[7] apud eundem,

Si genuerit filium violentum, effusorem sanguinis, qui fecerit unum de ullo eorum; si ille ... super montibus comederit, et uxorem socii polluerit, miserum et egenum oppresserit, rapinas rapuerit, pignus non restituerit, et ad idola sustulerit oculos suos, abominationem fecerit, in faenus dederit, et usuram receperit, num vivet? non vivet, ... moriendo morietur, 18:10-13;

hic quid ‘filius violentus et effusor sanguinis’ sit, describitur, sunt quae ibi recensentur, omnia opera charitatis quae destruit, ita filius violentus et effusor sanguinis est destructor charitatis et fidei:

[8] apud Davidem,

Libera me Jehovah ab homine malo, a viro violentiarum serva me, qui cogitant mala in corde, toto die congregant se ad bellum, exacuunt linguam suam sicut serpens, venenum aspidis sub labiis eorum: custodi me, Jehovah, a manibus impii, a viro violentiarum serva me.... Vir linguae ne subsistat in terra, vir violentiae malum venatur in subversiones, Ps. 140:2-5, 12 [KJV 1-4, 11);

‘vir violentiarum’ pro illis qui destruunt vera fidei et bona charitatis; quod pugnent contra illa, significatur per quod ‘toto die congregent se ad bellum, exacuant linguam sicut serpens’, ¹⁵ quod ‘venenum aspidis sub labiis eorum’, et ¹⁵ quod ‘venetur malum in subversiones’: et praeterea alibi, ut Ezech. 12:19, Joel 4:19 (KJV 3:19), Mal. 2:16, 17, Zeph. 3:4, Ps. 18:49 [KJV 48), Ps. 55:10-12 [KJV 9-11), 58:3-6 [KJV 2-5), Deut. 19:16, i ibi machaera pro falso pugnante contra verum, et id exstinguente

Footnotes: