From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #4996

Study this Passage

  
/ 10837  
  

4996. ‘Eo quod tu uxor illius’: quod significet quia non alii bono conjungendum, constat ex significatione 'uxoris' quod sit verum adjunctum suo bono, de qua n. 1468, 2517, 3236, 4510, 4823, hic verum naturale non spirituale cum bono naturali non spirituali, ut supra n. 4988.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #2714

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2714. Quod ‘Paran’ sit illuminatio ex Divino Humano Domini, constat a significatione ‘Paran’ quod sit Divinum Humanum Domini, ut patet ab illis locis in Verbo ubi nominatur, ut apud prophetam Habakkuk, Jehovah, audivi famam Tuam, timui, Jehovah, opus Tuum, in medio annorum vivifica illud, in medio annorum notum fac, in zelo misericordiae recorderis. Deus e 1 Temane veniet, et Sanctus de monte Paran, selah; texit caelos honor Ipsius, et laude Ipsius plena est terra: et splendor sicut lux erit 2 , cornua 3 de manu Ipsius Ipsi, et ibi occultatio roboris Ipsius, 3:2-4;

ubi manifeste de Adventu Domini, qui per ‘vivificare in medio annorum’, et ‘notum facere in medio annorum’, significatur; Divinum Humanum Ipsius describitur per quod ‘Deus e 1 Temane veniet, et Sanctus de monte Paran’; ‘e 4 Temane’ dicitur quoad amorem caelestem, et ‘de monte Paran’ quoad amorem spiritualem; et quod exinde illuminatio 5 et potentia, significatur per quod ‘splendor et lux erit 6 , cornua de manu Ipsius Ipsi’; ‘splendor et lux’ sunt illuminatio, ‘cornua’ sunt potentia:

[2] apud Mosen,

Jehovah de Sinai venit, et exortus est de Seir illis, exsplenduit de monte Paran, et venit ex myriadibus sanctitatis, a dextra Ipsius ignis legis illis, etiam amans populos; omnes sancti Ipsius in manu tua, et conjuncti sunt ad pedem tuum, et feret de verbis tuis, Deut. 33:2, 3;

etiam ibi de Domino, Cujus Divinum Humanum describitur per quod ‘exortus e Seir 5 , et exsplenduerit de monte Paran’; ‘e Seir’ dicitur quoad amorem caelestem, ‘de 7 monte Paran’ quoad amorem spiritualem; spirituales significantur per ‘populos quos amat, et per conjunctos ad pedem’; ‘pes’ significat inferius, ita obscurius 8 , in regno Domini:

[3] apud eundem,

Kedorlaomer et reges cum illo percusserunt... Horitas in monte eorum Seir, usque El-paran, quae super in desertum, Gen. 14:5, 6;

quod Divinum Humanum Domini ibi significetur per ‘montem Seir’ et per ‘El-paran’, videatur n. 1675, 1676:

apud eundem,

Fuit in anno secundo in mense secundo, in vigesimo in mense, se sustulit nubes desuper tabernaculo testimonii; e profecti sunt filii Israelis secundum profectiones suas, e deserto Sinai, et resedit nubes in deserto Paran, Num. 10:11, 12;

[4] quod profectiones populi in deserto omnes significent statum Ecclesiae pugnantis, et ejus tentationes, in quibus homo succumbit sed pro illo Dominus vincit, consequenter quod ipsas tentationes et victoria: Domini, ex Divina Domini Misericordia, alibi ostendetur; et quia Dominus tentationes sustinuit ex Humano Divino Suo, per ‘desertum Paran’ hic similiter significatur Humanum Divinum Domini: parite per haec apud eundem,

Postea profecti sunt populus e Hazeroth, et castrametati sunt in deserto Paran, et locutus est Jehovah ad Mosen dicendo Mitte tibi viros, et explorent terram Canaanem, quam Ego dans filiis Israelis:... et misit illos Moses e deserto Paran super os Jehovae.... Et reversi sunt, ... et ad Mosen, et ad Aharonem et ad omnem coetum filiorum Israelis, ad desertum Paran ii Kadesh, et retulerunt illis verbum, ... et ostenderunt iis fructum terrae, 9 Num. 12:16; 13:1-3, 26 10 ; per quod ex deserto Paran profecti explorarent terram Canaanem significatur quod per Divinum Humanum Domini, illis nempe filiis Israelis, hoc est, spiritualibus, regnum caeleste, quod terra Canaan significat; quod autem tunc etiam succubuerint, significat imbecillitatem eorum, et ideo quod Dominus impleret omnia quae in Lege, ac sustineret tentationes et vinceret, ac ita quod illis qui in fide charitatis sunt, tum illis qui in tentationibus ‘sunt’, in quibus Dominus vincit, ex Divino Humano Ipsius salus; quare etiam cum Dominus tentaretur, fuit in deserto, Matth. 4:1; Marcus 1:12, 13 Luc. 4:1; videatur supra n. 2708.

Footnotes:

1. The Manuscript has a.

2. The Manuscript has et splendor et lux erat, the First Latin Edition has est splendor et lux erat, Schmidius splendor autem sicut lux erit, the KJV (1611) and the Revised Version (1881-1885) ‘And his brightness was as the light’, but the Revised Version (1881-1885) notes in margin that all past tenses might be presents. We retain the Second Latin Edition’s text, which agrees with Swedenborg in Coronis 60 and Apocalypsis Revelata 270.

3. Hebrew [ ] (qarnaim) horns, but the Revised Version (1881-1885) has ‘rays’, Schmidius radii as Swedenborg in Coronis 60, Dict. Prob. 57; but cornua in 2832, Apocalypsis Explicata 316, Apocalypsis Revelata 270.

4. a, in the First Latin Edition

5. The Manuscript inserts illis.

6. erat in the Manuscript and in the First Latin Edition.

7. The Manuscript has e.

8. The Manuscript inserts respective.

9. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

10. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.