1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4635. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM SEXTUM

Quia in praemissis ante capita Geneseos hactenus explicata sunt quae Dominus apud Matthaeum cap. xxiv praedixerat de ultimo tempore Ecclesiae, et quia apud eundem Evangelistam eadem continuantur ¹ capite xxv, licet etiam illa suo ordine quoad sensum internum explicare quae in littera haec sunt: Tunc simile fiet regnum caelorum decem virginibus, quae accipientes lampades suas exiverunt in occursum Sponsi: quinque autem erant ex illis prudentes, quinque vero stultae; quae stultae accipientes lampades suas non acceperunt secum oleum; verum prudentes acceperunt oleum in vasis suis cum lampadibus suis. Tardante autem Sponso, dormitarunt omnes, et obdormierunt: media autem nocte clamor factus est, Ecce Sponsus venit, exite in occursum Ipsius: tunc excitatae sunt omnes virgines istae, et adornarunt lampades suas: verum stultae prudentibus dixerunt, Date nobis de oleo vestro, quia lampades nostrae exstinguuntur; responderunt autem prudentes, dicentes, Ne forte non sufficiat nobis et vobis; abite vero potius ad vendentes et emite vobis ipsis; abeuntibus autem illis ad emendum, venit Sponsus, et paratae ingressae sunt cum Ipso ad nuptias, et clausa est ² janua. Postea vero veniunt etiam reliquae virgines, dicentes, Domine, Domine, aperi nobis; Ipse vero respondens dixit, Amen dico vobis, non novi vos. Vigilate itaque, quia non scitis diem, neque horam, in qua Filius hominis venturus est, Matth. 25:1-13.

Footnotes:

1832. ‘Et volucrem non partitas’: quod significet spiritualia, quod talis non parallelismus et correspondentia, constat ex significatione ‘volucris’ quod sit spirituale, de qua in versu 9 mox supra’ et ex e quod ‘volucrem non in medium diviserit’, consequenter quod talis parallelismus et correspondentia non sit: per spiritualia significantur ut prius saepe dictum, omnia quae sunt fidei, proinde omnia doctrinalia nam haec vocantur fidei tametsi non sunt fidei priusquam charitati conjuncta; inter haec et Dominum non datur parallelismus et correspondentia, sunt enim talia quae non influunt per dictamen internum et conscientiam, sicut illa quae sunt amoris et charitatis, sed influunt per instructionem, et sic per auditionem; ita non ab interiore sed a exteriore, et ita apud hominem formant sua vasa seu recipientia;

[2] plurima pars eorum apparent sicut vera et ¹ non sunt vera, ut illa quae sunt sensus litteralis Verbi, et repraesentativa veri, et significativa veri, ita in se nec vera; quaedam etiam sunt falsa, quae usque pro vas: et recipientibus inservire possunt; apud Dominum autem non sunt nisi essentialiter vera, quare non parallelismus et correspondenti illorum datur; sed usque adaptari possunt ut inserviant caelestibus, quae sunt amoris et charitatis, pro vasis; sunt haec quae constituunt nubem partis intellectualis, de qua prius, cui Dominus insinuat charitatem, et sic facit conscientiam:

[3] sicut, pro exemplo, apud illos qui manent in sensu litterae Verbi, et putant quod Dominus sit qui inducit in tentationem, qui tunc cruciat conscientiam hominis, et quia permittit malum quod sit causa mali, quod malos in infernum detrudat et similia; haec sunt apparentia vera sed non sunt vera; et quia non sunt vera in se, non est parallelismus et correspondentia; haec usque Dominus relinquit integra apud hominem, et adaptat illa miraculose per charitatem ut possint inservire caelestibus pro vasis: similiter etiam gentium probarum cultus, doctrinalia et moralia, immo idola, haec pariter Dominus relinquit integra, et usque per charitate: adaptat illa ut quoque pro vasis inserviant: similiter perplurimi ritus in Ecclesia Antiqua, et postea in Ecclesia Judaica, qui in se nihil alii fuerunt quam ritualia in quibus non verum, quae tolerata et permissa’, immo jussa, quia a parentibus eorum pro sanctis habita, et sic eorum animis ab infantia sicut vera implantata et impressa;

[4] haec et talia sunt quae significantur per id quod ‘volucres non sint divisae’; quae enim semel implantantur hominis opinioni, et pro sanctis habenti modo non sint contra ordinem Divinum, relinquit Dominus integra, et tametsi non parallelismus et correspondentia datur, usque adaptat; haec quoque sunt quae significata in Ecclesia Judaica per id quod in sacrificiis aves non divisae sint, nam dividere est sibi ex opposito ponere ut adaequate correspondeant; et quia illa de quibus dictum, non adaequate correspondentia sunt, in altera vita apud eos qui se instrui patiuntur, obliterantur, et ipsa vera affectionibus boni implantantur; quod nec aves divisae fuerint in Ecclesia Judaica, ex causa hujus repraesentationis et significationis, constat apud Mosen,

Si de ave holocaustum munus suum Jehovae, et adducet de turturibus aut de filiis columbae, et findet illam cum alis ejus, non dividet, Lev. 1:14, 17;

pariter in sacrificiis pro peccato; Lev. 5:7, 8.

Footnotes: