1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4060. Quod itaque per illa verba quae allata sunt, significetur status Ecclesiae tunc quoad bonum, hoc est, quoad charitatem erga proximum et amorem in Dominum, constat ex sensu interno illorum verborum, qui hic. Statim autem post afflictionem dierum istorum ¹ significat statum Ecclesiae quoad verum quod fidei, de quo in mox praecedentibus agitur; desolatio veri in Verbo passim vocatur ‘afflictio’ quod ‘dies’ sint status, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2788, 3462, 3785; inde patet quod per illa verba significetur, postquam nulla amplius fides, quod nulla erit charitas ² ; fides enim ducit ad charitatem quia docet quid charitas, et charitas accipit suum quale a veris qua fidei, at ³ fidei vera suam essentiam et suam vitam a charitate, ut in Partibus quae praecedunt, pluries ostensum est.

[2] Sol obscurabitur, et luna non dabit lumen suum significat amorem in Dominum qui est ‘sol’, et charitatem erga proximum quae est ‘luna’; ‘obscurari et non dare lumen’ significat quod non apparitura, ita quod evanitura; quod ‘sol’ sit caeleste amoris, et ‘luna’ spirituale amoris, hoc est, quod ‘sol’ sit amor in Dominum, et ‘luna’ charitas erga proximum quae per fidem, videatur n. 1053, 1529, 1530, 2120, 2441, 2495; causa quod illa significatio solis et lunae sit, est quia Dominus in altera vita apparet ut sol illis in caelo qui in amore in Ipsum sunt, qui caelestes vocantur, et ut luna illis qui in charitate erga proximum sunt, qui spirituales dicuntur, videatur n. 1053, 1521, 1529-1531, 3636, 3643.

[3] Sol et luna in caelis, seu Dominus, nusquam obscuratur, nec amittit lumen, sed perpetuo lucet, ita nec amor in Ipsum apud caelestes, et charitas erga proximum apud spirituales in caelis, nec in terris apud quos angeli illi sunt, hoc est, qui in amore et charitate; sed apud illos qui in nullo amore et charitate sunt sed in amore sui et mundi, et inde in odiis et vindictis, illi sibi ipsis obscurationem illam inducunt; se habet hoc sicut cum sole mundi, sol perpetuo lucet, sed cum nubes se interponunt, ⁴ non apparet, videatur n. 2441.

[4] Et stellae cadent de caelo significat quod peribunt cognitiones boni et veri; in Verbo per ‘stellas’ ubi nominantur, non aliud significatur, n. 1808, 2849. Et potentiae caelorum commovebuntur significat fundamenta Ecclesiae, quae ‘commoveri et concuti’ dicuntur cum ⁵ pereunt illa; Ecclesia enim in terris est fundamentum caeli, nam influxus boni et veri per caelos a Domino in bonis et veris quae apud hominem Ecclesiae, ultimo terminatur, quare cum homo Ecclesiae in tali perverso statu est, ut non admittat amplius influxum boni et veri, tunc ‘potentiae caelorum’ dicuntur ‘commoveri’; quapropter semper providetur a Domino ut aliquid Ecclesiae remaneat, et cum Ecclesia vetus perit quod nova instauretur.

[5] Et tunc apparebit signum Filii hominis in caelo significat tunc apparitionem veri Divini; ‘signum’ est apparitio, ‘Filius hominis’ est Dominus quoad verum Divinum, videatur n. 2803, 2813, 3704; haec apparitio, seu hoc signum est, de quo quaesiverunt discipuli ⁶ , cum ad Dominum dicebant, Dic nobis, quando ista fient, imprimis quodnam signum Tui adventus, et consummationis saeculi, vers. 3hujus capitis; norunt enim ex Verbo quod cum consummaretur saeculum, Dominus venturus, et norunt ex Domino quod iterum venturus, et intellexerunt per id quod Dominus in mundum denuo veniret, nondum scientes quod Dominus toties venerit quoties Ecclesia vastata fuit; non quod in persona, sicut cum assumpsit Humanum per nativitatem et hoc Divinum fecit, sed per apparitiones vel manifestas quales cum apparuit Abrahamo in Mamre, Mosi in rubo, populo Israelitico in monte Sinai, Joshuae cum intravit terram Canaanem; vel per non ita manifestas, ut per inspirationes per quas Verbum; et dein per Verbum, in Verbo enim est Dominus praesens, nam omnia Verbi ab Ipso et de Ipso sunt, ut constare potest ex illis quae multoties hactenus ostensa sunt;

[6] haec apparitio est quae per ‘signum Filii hominis’ hic significatur et de qua in hoc versu agitur. Et tunc plangent omnes tribus terrae significat quod in dolore erunt omnes qui in bono amoris et vero fidei; quod ‘planctus’ id significet, videatur apud Zach. 12:10-14 ⁷ ; et quod ‘tribus’ significent omnia boni et veri, seu amoris et fidei, n. 3858, 3926,

consequenter eos qui in illis sunt; ‘tribus terrae’ dicuntur quia significantur qui intra Ecclesiam; quod ‘terra’ sit Ecclesia, videatur n. 662, 1066, 1067, 1262, 1733, 1850, 2117, 2928, 3355.

[7] Et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caelorum cum potentia et gloria multa significat quod tunc revelabitur Verbum quoad sensum ejus internum in quo Dominus; ‘Filius hominis’ est verum Divinum quod inibi, n. 2803, 2813, 3704, ‘nubes’ est sensus litteralis; ‘potentia’ praedicatur de bono, et ‘gloria’ de vero, quod ibi; quod illa significentur per ‘videre Filium hominis venientem in nubibus caelorum’, videatur Praefatio ad cap. xviii Gen. Hic adventus Domini est qui hic intelligitur, non autem quod appariturus in nubibus secundum litteram; nunc sequitur de instauratione novae Ecclesiae, quae ⁸ fit cum vetus vastata et rejecta.

[8] Emittet angelos cum tuba et voce magna significat electionem non quod per angelos visibiles, minus per tubas et per voces magnas, sed per influxum sancti boni et sancti veri a Domino per angelos, quare per ‘angelos’ in Verbo significatur aliquid Domini, n. 1925, 2821, 3039; hic significantur ⁹ quae ex Domino, et de Domino; per ‘tubam et vocem magnam’ significatur evangelizatio, ut quoque alibi in Verbo.

[9] Et congregabunt electos a quatuor ventis, ab extremo caelorum usque ad extremum illorum significant instaurationem Ecclesiae novae; ‘electi’ sunt qui in bono amoris et fidei, n. 3755 f, 3900; quatuor venti' a quibus congregabuntur, sunt omnes status boni et veri, n. 3708; ‘extremum caelorum ad extremum illorum’ sunt interna et externa Ecclesiae. Haec nunc sunt quae significantur per illa verba Domini.

Footnotes:

3862. Supra n. 3858 ostensum est quod ‘duodecim tribus’ significaverint omnia veri et boni, seu fidei et amoris, nunc quia de singulis Jacobi filiis, ex quibus tribus nominatae sunt, agitur, ideo hic alterum arcanum aperiendum est, quid nempe involvunt.

Quod omnis calor caelestis et spiritualis, seu amor et charitas, in externa forma in caelo percipiatur sicut flammeum a sole, et quod omnis lux caelestis et spiritualis, seu fides, in externa forma in caelo appareat sicut lux quae a sole, tum quod calor ille caelestis et spiritualis in se habeat sapientiam, et quod lux inde in se habeat intelligentiam, et hoc quia a Domino, Qui ibi est Sol, videatur n. 1053, 1521-1533, 1619-1632, 2441, 2495, 2776, 3138, 3167, 3190, 3195, 3222, 3223, 3338, 3339 3341, 3413, 3485, 3636, 3643; inde patet quod omne bonum sit ex calore qui a Domino ut Sole, et quod omne verum sit ex luce inde; et quoque inde patet quod omnes affectiones quae sunt amoris seu boni, sint variationes caloris illius caelestis et spiritualis qui a Domino, et quod inde sint mutationes status; et quod omnes cogitationes quae sunt fidei seu veri, sint variegationes lucis illius caelestis et spiritualis quae a Domino, et quod inde sit intelligentia; in his sunt omnes angeli qui in caelo; eorum affectiones et cogitationes non aliunde sunt, et non aliud; hoc patet ab eorum loquelis, quae quia inde ¹ , sunt variegationes seu modificationes caelestis lucis ² in qua caelestis calor, quare etiam ineffabiles sunt, et tali varietate ac plenitudine ut incomprehensibiles, n. 3342, 3344, 3345.

[2] Ut haec repraesentative sisterentur in mundo, singulis Jacobi filiis indita sunt nomina, ³ quae universalia boni et veri, seu amoris et fidei, significarent, ita universalia quoad variationes caloris caelestis et spiritualis, et quoad variegationes lucis inde; ipse ordo universalium illorum est qui determinat flammam et splendorem inde; cum ordo incohat ab amore, tunc flammeum apparet omne quod in genuino ordine inde sequitur, cum autem ordo incohat a fide, tunc lucidum apparet omne quod in genuino ordine sequitur, sed cum omni differentia secundum illa quae sequuntur; ⁴ at si non secundum genuinum ordinem, quod obscurum cum omni differentia; sed de ordine et inde differentia, in sequentibus, ex Divina Domini Misericordia, dicetur; inde nunc est quod Dominus per Urim et Thummim dederit responsa, et quod secundum statum rei responsa tulerint, per luces et earum exsplendescentiam ex lapidibus pretiosis et pellucidis, quibus nomina duodecim tribuum inscripta fuerunt; nam, ut dictum, nominibus inscripta fuerunt universalia amoris et fidei quae in regno Domini, proinde universalia flammae et lucis, per quas illa quae amoris et fidei sunt, in caelo repraesentantur.

[3] Primum itaque ex Verbo licet confirmare quod ordo nominum in quo nominantur tribus, varius sit in Verbo, et hoc secundum statum rei de quo ibi agitur; et quod inde sciri possit quod responsa a Domino per Urim et Thummim data, fuerint exsplendescentiae lucis secundum status rei ex ordine; omnis enim lux caeli variatur secundum status rei, et status rei secundum ordinem boni et veri, quid autem veri et boni per unumquemvis significatur, patebit ab explicatione, quod nempe per Reuben significetur fides a Domino, per Shimeonem fides voluntatis quae a Domino; per Levi amor spiritualis seu charitas; per Jehudam Divinum amoris et caeleste regnum Domini, quid autem per octo reliquos, in capite sequente dicetur. Ordo eorum secundum nativitatem est qui hic describitur, in quo ita sequuntur: Reuben, Shimeon, Levi, Jehudas, Dan, Naphtali, Gad, Asher, Jisaschar, Zebulon, Joseph, Benjamin; videatur hujus capitis vers. 32-35; 30:6, 8, 11, 13, 18, 20, 24; 35:18; qui ordo est secundum statum rei de ⁵ qua hic agitur, qui est regenerationis hominis, tunc enim a vero fidei incohatur quod est ‘Reuben’, et progressus fit inde ad velle verum quod est ‘Shimeon’: inde ad charitatem ⁶ quae est Levi; ita ad Dominum, Qui in supremo sensu est ‘Jehudas’; quod conceptio et partus spiritualis seu regeneratio sit ab externo ad internum, mox supra n. 3860 dictum, hoc est, a vero fidei ad bonum amoris.

[4] Antequam venit Jacob ad Jishakum patrem suum in Mamre Kiriath Arba, in hoc ordine nominantur: Reuben Shimeon, Levi, Jehudas, Jisaschar, Zebulon, Joseph, Benjamin, Dan, Naphtali, Gad, Asher, Gen. 35:23-26, ubi primo loco sunt qui a Leah et Rachele, et postremo qui ab ancillis, et hoc secundum statum rei, de qua ibi agitur. Alio adhuc ordine recensentur, cum profecti venerunt Aegyptum, de ⁷ quo Gen. 46:9-19;

et alio ordine cum ante mortem benedicti a Jacobo, tunc Israele, Gen. 49:3-27 et alio cum benedicti a Mose, Deut. 33:6-24. In hoc ordine fuerunt cum castrametati sunt circum Tentorium conventus: ad orientem Judas, Jisaschar, Zebulon; ad meridiem, Reuben, Shimeon, Gad; ad occidentem, Ephraim, Menasheh, Benjamin; ad septentrionem, Dan, Asher, Naphtali, Num. 2:1 ad fin. ⁸ Quo ordine steterunt ad benedicendum populo super monte Gerizim, et ad maledicendum super monte Ebal, videatur Deut. 27:12, 13. Cum principes viri singuli: de tribu mitterentur ad explorandum terram, recensentur hoc ordine: Reuben, Shimeon, Jehudah, Jisaschar, Ephraim, Benjamin, Zebulon, Joseph seu Menasheh, Dan, Asher, Naphtali, Gad, Num. xiii

4-16. Alio autem ordine principes qui in hereditatem darent terram, Num. 34:19-29. Quo ordine jacta et exiit sors cum terra data in hereditatem, videatur Jos. xiii-xix.

[5] Ubi de terminis terrae novae seu sanctae quam hereditaturae tribus, apud Ezechielem agitur, memorantur hoc ordine: Dan, Asher, Naphtali, Menasheh, Ephraim, Reuben, Jehudah, Benjamin, Shimeon, Jisaschar, Zebulon, Gad, omnes ab angulo ad orientem ad angulum maris seu occidentis, praeter Gadem qui ad angulum meridiei versus meridiem Ezech. 48:1-7, 23-26 ⁹ : et ubi de portis civitatis novae seu sanctae, hoc ordine: versus septentrionem tres portae Reubenis, Jehudae, Levi; versus orientem tres portae, Josephi, Benjaminis, Danis; versus meridiem tres portae, Shimeonis, Jisascharis, Zebulonis; versus occidentem tres portae, Gadis, Asheris, Naphtali, Ezech. 48:31-34. Ordo obsignatorum, duodecim millia e quavis tribu, videatur Apoc. 7:5-8. In his omnibus locis recensitio tribuum se habet prorsus secundum statum rei de qua ‘ibi’ agitur, cui ordo correspondet; ipse status rei patet ab illis quae ibi praecedunt et quae sequuntur.

[6] Qualis ordo lapidum pretiosorum in Urim et Thummim fuerit, in Verbo memoratur et describitur, sed quibusnam tribubus singuli lapides corresponderent, non memoratur; erant enim omnia lucis e flamma caelesti, hoc est, omnia veri ex bono, seu omnia fidei ex amore, quae repraesentabant, et quia haec repraesentabant, ipsa lux caelestis miraculose translucebat secundum statum rei, de qua interrogabatur et responsum dabatur, ‘fulgens et splendens’ pro affirmativo boni et veri, praeter variegationes quoad colores secundum differentias status boni et veri, sicut in caelo in quo per luces et earum discriminationes omnia caelestia et spiritualia exprimuntur ¹⁰ , et hoc modo ineffabili et prorsus incomprehensibili ab homine, nam, ut aliquoties ostensum, luci caelesti inest vita a Domino, proinde sapientia et intelligentia; inde lucis discriminationibus omne quod est vitae ¹¹ , hoc est, omne quod est sapientiae et intelligentiae, ac flammae, fulguris et splendoris discriminationibus omne quod est vitae boni, et vitae veri ex bono, seu amoris in Dominum et fidei inde; hoc nunc fuit Urina et Thummim, quod super pectorali ephodi et super corde Aharonis; quod patet etiam ex eo quod Urim et Thummim significent luces et perfectiones, et quod pectorale super quo erat, vocabatur pectorale judicii, ex eo quod judicium sit intelligentia et sapientia, n. 2235; quod hoc super corde Aharonis, erat quia per ‘cor’ significatur amor Divinus, n. 3635, et ad finem hujus capitis; inde etiam lapides illi pretiosi erant in fundis auri, ‘aurum’ enim in sensu interno est bonum quod est amoris, n. 113, 1551, 1552, et ‘lapis pretiosus’ verum quod pellucet ex bono, n. 114.

[7] De Urim et Thummim ita apud Mosen,

Facies pectorale judicii, opus excogitationis, sicut opus ephodi facies illud, ex auro, hyacinthino, et purpura, et coccineo dibapho, et xylino intertexto facies illud; quadratum erit duplicatum, ... et implebis in illo impleturas lapidis, quatuor ordines lapidis erunt; ... fundae ex auro erunt in impleturis eorum et lapides erunt juxta nomina filiorum Israelis, duodecim juxta nomina eorum; sculpturae sigilli singuli juxta nomen suum erunt pro duodecim tribubus, Exod. 28:15-21; 39:8-14;

lapides quinam in unoquovis ordine, etiam ibi designantur; et porro, Non recedet pectorale a super ephodo; et portabit Aharon nomina filiorum Israelis in pectorali judicii super corde suo, in ingrediendo illo ad sanctum, in memoriale coram Jehovah jugiter et dabis ad pectorale judicii Urim et Thummim, et erunt super corde Aharonis in ingrediendo illo coram Jehovah; et portabit Aharon judicium filiorum Israelis super corde suo coram Jehovah jugiter, Exod. 28:28-30; Lev. 8:7, 8.

Quod Jehovah seu Dominus per Urim interrogatus sit et responsa dederit, apud Mosen,

Dixit Jehovah ad Mosen, Sume Joshuam filium Nunis, ... dabis de gloria tua super eum, ut oboediat omnis congregati filiorum Israelis: coram Eleazare sacerdote stabit, et interrogabit eum in judicio Urim coram Jehovah, Num. 27:18, 20, 21:

et apud Samuelem, Interrogavit Shaul Jehovam, et non respondit illi Jehovah etiam per somnia, nec per Urim, nec per prophetas, I Sam. 28:6.

Footnotes: