1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

2405. Att orden ’när morgonrodnaden gick upp’ betyder när Herrens rike nalkas framgår av det som i Ordet menas med ’morgonrodnad’ eller morgon. Eftersom det i detta kapitel handlar om på varandra följande tillstånd inom Kyrkan, så har här först angetts vad som skedde om aftonen och därnäst vad som skedde om natten. Nu följer vad som inträffade i dagningen och strax därpå vad som tilldrog sig efter soluppgången. ’Dagningen’ uttrycks här med att ’morgonrodnaden gick upp’, vilket anger den tid då de rättskaffens skiljs från de onda. Detta avskiljande beskrivs i denna vers och fram till och med vers 22 med att Lot tillsammans med hustru och döttrar fördes ut och räddades. Att ett avskiljande går före domen framgår av Herrens ord hos Matteus:

Alla folk skall samlas inför Honom, och Han skall skilja den ene från den andra så som herden skiljer fåren från getterna. Matteus 25:32.

[2] Detta tidsskede eller detta tillstånd kallas i Ordet ’morgonrodnad’, därför att det är då Herren kommer, eller, vad som är detsamma, då Hans rike nalkas. Det förhåller sig på samma sätt hos de goda, för då strålar något liknande en arla gryning eller morgonrodnad fram hos dem. Detta är orsaken till att Herrens Ankomst i Ordet liknas vid och också kallas ’morgonen’. Att den liknas vid morgonen kan man läsa hos Hosea:

Jehovah skall åter göra oss levande efter två dagar. På den tredje dagen skall Han låta oss uppstå, och vi skall leva inför Honom. Och vi skall lära känna, ja, eftersträva att lära känna Jehovah. Såsom morgonrodnaden är Hans uppgång. Hosea 6:2-3.

’Två dagar’ står för tidsperioden eller tillståndet som föregår. ’Tredje dagen’ står för domen eller Herrens Ankomst, och således för Hans rikes annalkande, nr 722, 901 – en Ankomst eller ett annalkande som liknas vid ’morgonrodnaden’.

[3] Hos Samuel:

Israels Gud är lik morgonens ljus, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn. 2 Samuelsboken 23:4.

’Israels Gud’ står för Herren, ty någon annan Israels Gud kände man inte till i den Kyrkan, eftersom varje minsta egenskap i den var en förebild av Honom.

Hos Joel:

Jehovahs dag kommer, ja, den är nära, en dag av mörker och djupt mörker, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Joel 2:1-2.

Även detta syftar på Herrens Ankomst och på Hans rike. Det heter ’en dag av mörker och djupt mörker’, därför att de goda då skiljs från de onda, liksom här Lot från männen i Sodom – och sedan de goda skilts ut förgås de onda.

[4] Herrens Ankomst eller Hans rikes annalkande inte bara liknas vid morgon, utan kallas verkligen morgon, såsom hos Daniel:

Den Helige sade: Hur länge varar synen, det dagliga brännoffret och den ödeläggande överträdelsen? Han sade till mig: Fram till aftonen /när det blir/ morgon tvåtusentrehundra gånger, och den Helige skall vara rättfärdigad. Synen om aftonen och morgonen, som det nu talas om, är sanningen. 8:13-14, 26.

’Morgon’ står här tydligt för Herrens Ankomst.

Hos David:

Ditt folk består av frivilliga, på din starkhets dag, i helighetens ärebetygelser, ur morgonrodnadens sköte har Du Din födelses dagg. Psaltaren 110:3.

Hela denna psalm har avseende på Herren och Hans segrar i frestelserna, vilket betecknas med ’starkhets dag och Hans helighets ärebetygelser’. ’Ur morgonrodnadens sköte’ betecknar Honom Själv, således den Gudomliga Kärleken från vilken Han kämpade.

[5] Hos Sefanja:

Jehovah är rättfärdig i dess mitt. Han skall inte göra något orätt. Om morgonen, om morgonen skall Han avkunna Sin dom i ljuset. 3:5.

’Morgon’ står för tiden och tillståndet då domen äger rum, vilket är detsamma som Herrens Ankomst, och detta i sin tur detsamma som Hans rikes annalkande.

[6] Eftersom ’morgon’ innebär detta, så blev det, för att detta skulle förebildas befallt, att Aron och hans söner skulle sätta upp lampan och hålla den tänd från aftonen till morgonen inför Jehovah, 2 Mosebok 27:21. ’Aftonen’ syftar här på gryningen före morgonen, nr 2323. Av liknande skäl var det befallt dels att elden på altaret skulle tändas upp på nytt vid varje dagning, 3 Mosebok 6:5, och dels att av påskalammet och det helgade av offren inte skulle lämnas något kvar till morgonen, 2 Mosebok 12:10; 23:18; 34:25; 3 Mosebok 22:29-30; 4 Mosebok 9:12 – något som betecknade att offren skulle upphöra i och med att Herren kom.

[7] I allmän bemärkelse heter det ’morgon’ för att beskriva såväl när det börjar dagas som när solen går upp. ’Morgon’ står i detta fall för dom i fråga om såväl de goda som de onda, såsom i detta kapitel: ’Solen hade gått upp över jorden, och Lot kom till Soar. Och Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’, verserna nr 23, 24. Det står likaså för domen över de onda, hos David:

Morgon efter morgon skall Jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur Jehovahs stad. Psaltaren 101:8.

Och hos Jeremia:

Må det gå den mannen som det gick de städer som Jehovah omstörtade, vilket Han inte ångrade. Och må han höra ett klagorop om morgonen. Jeremia 20:16.

[8] Då nu ’morgon’ i egentlig mening betecknar Herren, Hans Ankomst, således Hans rikes annalkande, så kan därav inses vad som dessutom förstås med ’morgon’ som uppkomsten av en ny Kyrka, ty denna Kyrka är Herrens rike på jorden. Detta rike avses både i generell och partikulär mening, ja, även i specifik mening – i generell mening när en Kyrka på jorden på nytt grundas, i begränsad mening när en människa pånyttföds och blir en ny människa, ty Herrens rike upprättas då i henne, och i specifik mening så ofta det goda som kommer av kärleken och tron är verksamt hos henne, ty det är detta som är Herrens Ankomst. Följaktligen innebär Herrens uppståndelse på den tredje dagen om morgonen, Markus 16:2, 9; Lukas 24:1; Johan 20:1, i begränsad och specifik mening att Han dagligen, ja varje ögonblick, uppstår i den pånyttfödda människans sinne.