1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1619. Continuatio deLuce, in qua vivunt angeli; deque illorum Paradisiacis, et Habitaculis Cum interior visus aperitur homini, qui est visus ejus spiritus tunc apparent illa quae in altera vita quae nusquam coram visu corporis sisti possunt videnda; prophetarum visiones non aliud fuerunt. Sunt in caelo, ut dictum, continua repraesentativa Domini et Ipsius regni, et sunt significativa immo adeo ut nihil usquam coram visu angelorum existat quod non repraesentativum et significativum sit; inde repraesentativa et significativa in Verbo nam Verbum est per caelum a Domino.

2162. Quod ‘lavate pedes vestros’ significet quod indueret aliquid naturale, ut in statu illo in quo tunc fuit, melius perciperet, constare potest a significatione ‘pedum’ quod sint naturalia, tum similiter ex serie rerum; quod arcana hic lateant, aliquantum constare potest ex eo quod Abrahamus precatus tres viros, ut acciperent parum aquae et lavarent pedes, utque inniterentur sub arbore, cum tamen novit quod Dominus seu Jehovah esset; etiam ex eo quod talia alioquin non memorata fuissent.

[2] Quod ¹ ‘pedes’ significent naturalia, constare potest a repraesentativis in altera vita, et inde repraesentativis apud antiquissimos, ac ita in Verbo; caelestia et spiritualia repraesentantur per ‘caput’, et per quae capitis sunt; per ‘pectus’ et quae pectoris sunt, rationalia et quae rationalium sunt; per ‘pedes’ et quae pedum sunt, naturalia et quae naturalium ² ; inde est quod ‘planta et calcaneum pedis’ significet infima naturalia, de quibus videatur n. 259; et quod ‘calceus’ omnium infima quae sordent, de quo n. 1748.

[3] Similia significantur per illa quae ³ repraesentata sunt in somniis et visionibus apud Prophetas, Ut statua visa Nebuchadnezzari, cujus caput aurum bonum, pectus et brachia argentum, venter et femora aes, crura ferrum, pedes ex parte ferrum et ex parte argilla; Dan. 2:32, 33;

ubi ‘caput’ significat caelestia, quae intima, et ⁴ sunt aurum, ut ostensum n. 113, 1551, 1552; ‘pectus et brachia’, spiritualia seu rationalia, quae sunt argentum, ut ostensum n. 1551: ‘pedes’ autem inferiora quae sunt' naturalia, quorum vera significantur per ‘ferrum’, et bona per ‘argillam seu lutum’, quod ferrum sit verum ⁵ , videatur n. 425, 426, et quod lutum sit bonum ⁶ , n. 1300, utrumque hic naturale'; ita quoque sibi succedunt in regno Domini in caelis, inque Ecclesia quae est regnum Domini in terris, tum in unoquovis qui est ⁷ regnum Domini.

[4] Similiter se habet cum visione, quae Danieli, de qua haec, Sustuli oculos meos et vidi, ecce vir unus indutus linteis, e lumbi illius cincti auro Uphasi, et corpus sicut Tarshish, et facie illius sicut aspectus fulguris, ac oculi illius sicut lampades igni et brachia et pedes illius, sicut splendor aeris levigati, 10:5, 6;

per haec significantur in specie interiora Verbi quoad bona et vera ‘brachia et pedes’ sunt ejus exteriora, quae sunt sensus litterae, quia ibi naturalia, a naturalibus enim desumpta [sunt]: praeterea quid unum quodvis significat, nempe lumbi, corpus, facies ⁸ , oculi, et plura qua' apud hominem, constare potest a repraesentativis in altera vita, de quibus, ex Divina Domini Misericordia, dicetur ubi de Maximo Homine, qui est caelum Domini, ac de repraesentativis inde in mundo spirituum.

[5] Quod legitur De Mose, Aharone, Nadab, Abihu, et septuaginta senioribus quod viderint Deum Israelis, sub Cujus pedibus erat quasi opus lapidis sapphiri, et quasi substantia caeli quoad puritatem, Exod. 24:9, 10,

significant ⁹ quod viderint modo externa Ecclesiae, repraesentata in naturalibus; tum etiam sensum litteralem Verbi, in quo etiam externa repraesentantur per naturalia, ut dictum; quae sunt ‘pedes’, sub quibus sicut opus lapidis sapphiri, et quasi substantia caeli; quod Dominus fuerit Qui illis visus, sed solum in illis inferioribus seu naturalibus constat, nam dicitur ‘Deus Israelis’, Quem omnia Ecclesiae repraesentabant, et omnia Verbi in sensu interno significabant; nam Dominus sistitur videndus secundum illa quae tunc significantur, sicut apud Johannem, sicut ¹⁰ vir super equo albo, ibi ¹¹ quod significaverit Verbum, claris verbis dicitur, Apoc. 19:11, 13.

[6] Animalia visa Ezechieli qua fuerunt cherubi, sunt descripti ¹² quoad caelestia et spiritualia, per facies et alas, ut et plura, at quoad naturalia ita, Pedes eorum, pes rectus, et planta pedum illorum, quasi planta pedis vituli, et micantes sicut splendor aeris levigati, Ezech. 1:7;

quod pedes dicantur ‘micuisse instar aeris levigati’, hoc est, naturalia, est quia ‘aes’ significat bonum naturale, de quo n. 425, 1551. Similiter quod apparuit Johanni, Ut Filius hominis, ... cujus oculi essent sicut flamma ignis, et pedes similes chalcolibano, Apoc. 1:14, 15; 2:18.

Quod ‘pedes’ significent naturalia, porro patet a sequentibus;

[7] apud Johannem, Vidit ¹³ angelum fortem descendentem e caelo, circumdatum nube, et iris circum caput, et facies illius sicut sol, et pedes illius sicut columnae ignis; habentem in manu sua libellum apertum, et ponentem pedem suum dextrum super mare, sinistrum super terram, Apoc. 10:1, 2;

per quem angelum similiter significatur Verbum: quale est in interno sensu, per ‘iridem circum caput, et per faciem sicut sol’; at sensus externus seu litterae, per ‘pedes’; ‘mare’ sunt naturalia vera, ‘terra’ naturalia bona; inde constat quid significat quod ‘posuerit pedem dextrum super mare, et sinistrum super terram’.

[8] Memoratur passim in Verbo ‘scabellum pedum’, sed ignoratur quid in sensu interno significat; ut apud Esaiam,

Dixit Jehovah, Caeli thronus Meus, et terra scabellum pedum Meorum; ubi illa domus, quam aedificabitis Mihi, et ubi ille locus quietis Meae? 66:1;

‘caeli’ sunt caelestia et spiritualia, ita intima, tam regni Domini in caelis, quam regni Domini in terris ¹⁴ , seu in Ecclesia, tum apud unumquemvis hominem qui est regnum Domini seu Ecclesia; ita ¹⁵ etiam caelestia et spiritualia in se spectata quae sunt amoris et charitatis et inde fidei, ita omnia quae sunt cultus interni, similiter omnia quae sunt sensus interni Verbi, haec sunt ‘caeli’, et vocantur ‘thronus Domini’: ‘terra’ autem sunt inferiora omnia illis correspondentia, ut sunt inferiora rationalia et naturalia, de quibus ex correspondentia etiam caelestia et spiritualia praedicantur, qualia sunt illa quae in caelis inferioribus, tum quae in Ecclesia, quaeque in cultu externo, tum quae in sensu litterali Verbi; verbo omnia quae procedunt ab internis et sistuntur in externis, haec quia naturalia, vocantur ‘terra’, et ‘scabellum pedum Domini’; quid caelum et terra in sensu interno [Verbi, ] videatur etiam n. 82, 1733: ¹⁶ quid novum caelum et nova terra, n. 2117, 2118 fin. '; et quod homo sit exiguum caelum, n. 911, 978, 1900:

[9] similiter apud Jeremiam,

Obnubilat in ira Sua Dominus filiam Zionis, projicere fecit e caelis in terram decorem Israelis, et, non recordatus scabelli pedum Suorum in die irae Suae, Thren. 2:1:

tum etiam ¹⁷ apud Davidem,

Exaltate Jehovam Deum nostrum, et incurvate vos scabello pedum Ipsius, sanctus Ille, Ps. 99:5:

alibi apud eundem,

Intrabimus in habitacula Ipsius, incurvabimus nos scabello pedum Ipsius, Ps. 132:7;

putarunt in Ecclesia repraesentativa, ita Judaei, quod domus Dei et templum esset scabellum pedum nescientes quod per ‘domum Dei et templum’ significatus sit ¹⁸ cultus repraesentativus externus; quid interna Ecclesiae quae significabantur ¹⁹ per ‘caelum’, seu thronum Dei, prorsus ignorabant:

[10] apud eundem,

Dictum Jehovae Domino meo, Sede ad dextram Meam, usque dum posuero inimicos tuos scabellum pedibus tuis, Ps. 110:1; Matth. 22:42 [KJV 44]; Marcus 12:36; Luc. 20:42, 43;

per ‘scabellum pedum’ hic similiter significantur naturalia, tam sensualia quam scientifica, et inde rationalia hominis, quae ‘inimici’ dicuntur quando pervertunt cultum, et hoc ex sensu litterali Verbi; sic ut sit cultus solum in externis, et nullus seu foedus internus, de quo n. 1094, 1175, 1182 ²⁰ ; cum ita perversa sunt et foedata, vocantur ‘inimici’; at quia in se spectata se referunt ad cultum internum, qui cum restituitur, fiunt, ut prius dictum, tam illa quae sunt cultus externi quam quae sunt sensus litterae Verbi, ‘scabellum pedum’:

[11] apud Esaiam,

Gloria Libani ad te veniet; abies, taeda, buxus simul, ad decorandum locum sanctuarii Mei, et locum pedum Meorum honorabilem reddam, 60:13;

ibi agitur de regno Domini et Ecclesia, cujus caelestia spiritualia sunt ‘gloria Libani seu cedri’, caelestia autem naturalia sunt ‘abies, taeda, buxus’, sicut etiam alibi in Verbo; ita quae externa cultus sunt, de quibus dicitur quod ‘locum pedum Meorum honorabilem reddam’, qui non honorabilis fieri potest per abietem, taedam, buxum, sed per illa quae significant;

[12] quod ‘pedes’ illa significent, constat quoque ex repraesentativis in Ecclesia Judaica, ut per quod Lavarent Aharon et filii ejus manus et pedes, antequam intrarent in tabernaculum ²¹ , Exod. 30:19, 20; 40:31, 32;

quae quod repraesentaverint arcana, nullus non videre potest, nam quid lavatio manuum et pedum nisi externum quid, quod nihil facit nisi internum sit mundum et purum? Nec internum per lavationem illam mundari et purificari potest; sed quia omnes ritus istius Ecclesiae significabant interna quae sunt caelestia et spiritualia, ita hic quoque, nempe munditiem ²² externi cultus, qui tunc mundus est quando in externo internus est ²³ ; inde lavacra eorum fuerunt ex aere, ut quoque magnum ²⁴ illud quod ‘mare aeneum’ dictum, cum decem labris minoribus ex aere, circa templum Salomonis, 1 Reg. 7:23, 38;

quia aes repraesentabat bonam externi cultus, quod idem est ac bonum naturale, de qua ‘aeris’ significatione 'videatur n. 425, 1551.

[13] Similiter repraesentativam fuit quod Vir, in quo esset fractura pedis aut fractura manus, ... e semine Aharonis, non accederet ad offerendum ignita Jehovae, Lev. 21:19, 21;

per fractos pedibus et manibus repraesentabantur illi qui in cultu perverso externo sunt;

[14] quod ‘pedes’ significent naturalia, patet etiam alibi passim apud Prophetas, ut prophetica haec apud Mosen,

Benedictus prae filiis Asher, sit acceptus fratrum suorum, et intingens in oleam pedem suum, ferrum et aes calcei tui, Deut. 33:24, 25;

haec nulli intellecta erant nisi sciatur quid in sensu interno significant oleum, pes, ferrum, aes, calceus; quod ‘pes’ sit naturale, ‘calceus’ adhuc inferius naturale, quale est sensuale corporeum, videatur ²⁵ n. 1748; et quod ‘oleum’ sit caeleste, n. 886; ‘ferrum’ verum naturale, n. 425, 426; et ‘aes’ bonum naturale, n. 425, 1551, inde patet quid involvunt:

[15] apud Nahum,

Jehovae in procella et tempestate via, et nubes pulvis pedum Ipsius, Nahum 1:3;

ubi ‘pulvis pedum’ significat naturalia et corporea quae apud hominem, ex quibus nubes. Idem etiam apud Davidem significatur per haec, Jehovah inclinavit caelos, atque descendit, et caligo sub pedibus Ipsius, Ps. 18:10 [KJV Ps. 18:9].

[16] Quando bona et vera fidei per naturale lumen, ut vocant, pervertuntur, in Verbo describitur per pedes, et ungulas ²⁶ bestiae, quibus turbantur aquae, et quibus cibi proculcantur, ut apud Ezechielem,

Prodiisti in flumina, et turbasti quas pedibus tuis, et proculcavit flumina earum; ... perdam omnem bestiam ejus desuper aquis multis, et non conturbabit eas pes hominis amplius, nec ungula bestiae, 32:2, 13;

agitur hic de Aegypto per quam quod significatae sint scientiae, ostensum est n. 1164, 1165, 1462; ita per ‘pedes et ungulas, quibus turbantur flumina et aquae’, scientifica ex sensualibus et ex naturalibus, ex quibus ratiocinantur de arcanis fidei, nec prius quam per illa capiuntur, credunt, quod est nusquam credere, nam quo magis ratiocinantur tales, eo minus credunt; videantur quae n. 128-130, 215, 232, 233, 1072, 1385. Ex his omnibus nunc patet quod per ‘pedes’ in Verbo significentur naturalia; sed quid significatur amplius, ex serie rerum patet.

Footnotes: