1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1409. Quod historica sint repraesentativa sed omnia verba sint significativa, constare potest ex illis quae de repraesentativis et significativis prius dicta et ostensa sunt n. 665, 920, 1361; hic quia repraesentativa incohant, breviter adhuc rem licet exponere: Antiquissima Ecclesia quae fuit caelestis, omnia terrestria et mundana, tum corporea, quae usquam objecta fuerunt eorum sensuum, non aliter spectabant ac res mortuas; sed quia omnia et singula quae in mundo sunt, sistunt aliquam ideam regni Domini, proinde rerum caelestium et spiritualium, cum illa viderent aut caperent aliquo sensu, non cogitabant de iis sed de caelestibus et spiritualibus, et quidem non ab illis sed per illa; ita res mortuae apud eos vivebant. Haec quae significabant, ab ore illorum collegerunt posteri, et inde fecerunt doctrinalia quae fuerunt Verbum Ecclesiae Antiquae post diluvium; haec apud Ecclesiam Antiquam fuerunt significativa, nam per illa didicerunt interna et ex illis cogitarunt de spiritualibus et caelestibus. At postquam perire coepit cognitio illa, ut nescirent quod talia significarentur, atque inciperent terrestria illa et mundana sancta facere et colere, absque cogitatione de significatione ‘eorum, tunc eadem facta sunt repraesentativa; inde Ecclesia repraesentativa quae incohat in Abramo, et postea instituta apud Jacobi posteros: inde sciri potest quod ortus repraesentativorum sit a significativis Ecclesiae Antiquae, et significativa Ecclesiae Antiquae a caelestibus ideis Antiquissimae Ecclesiae. Repraesentativa quomodo se habent, constare potest ab historicis Verbi ubi omnia acta patrum horum, nempe Abrami, Isaci et Jacobi, tum postea Mosis, judicum, regum Jehudae et Israelis, nihil aliud sunt quam repraesentativa: ‘Abramus’, ut dictum, in Verbo repraesentat Dominum, et quia Dominum, etiam caelestem hominem, ‘Isacus’ quoque Dominum et inde spiritualem hominem, ‘Jacobus’ similiter Dominum et inde naturalem hominem correspondentem spirituali: sed ita se habet cum repraesentativis quod nihil reflectatur super personam qualis est, sed super rem quam repraesentat; omnes enim reges Jehudae et Israelis repraesentabant Regium Domini, qualescumque essent, et omnes sacerdotes Sacerdotale Domini, qualescumque essent; ita potuerunt tam mali quam boni repraesentare Dominum, et Ipsius regni caelestia et spiritualia; nam, ut dictum et ostensum prius, repraesentativa prorsus separata sunt a persona. Inde nunc est quod omnia historica Verbi sint repraesentativa et quia illa sunt repraesentativa, sequitur quod omnia verba Verbi sint significativa, hoc est, quod aliud significent in sensu interno quam in sensu litterae.

8364. ‘Omnem morbum quem posui in Aegyptios, non ponam super te’: quod significet quod detinendi a malis quae illis qui in fide separata et in vita mali, constat ex significatione ‘morbi’ quod sit malum, de qua sequitur; ex repraesentatione ‘Aegyptiorum’ quod sint qui in fide separata et in vita mali, de qua n. 7097, 7317, 7926, 8148; et ex significatione ‘non ponere super te’, cum dicitur de ‘morbo’, per quem significatur malum, quod sit quod detinendi a malo, nam Jehovah, hoc est, Dominus, non aufert malum sed detinet hominem ab illo et tenet in bono, n. 929, 1581, 2256, 2406, 4564, 8206; inde est quod per ‘non ponere morbum super illos’ significetur quod detinendi a malis.

[2] Quod ‘morbus’ sit malum, est quia in sensu interno ¹ significantur talia quae afficiunt vitam spiritualem; morbi qui illam afficiunt sunt mala, et vocantur cupiditates et concupiscentiae; vitam spiritualem facit fides et charitas; illa vita aegrotat cum falsum est loco veri quod fidei, et malum loco boni quod charitatis; haec enim ² perducunt illam vitam ad mortem quae vocatur mors spiritualis, ³ et est damnatio, sicut morbi perducunt vitam naturalem ad suam mortem; inde est quod per ‘morbum’ in sensu interno significetur malum, et per ‘morbos Aegyptiorum’ mala in quae illi qui in fide separata et in vita mali se conjecerunt, per quod infestaverint probos; quae mala in praecedentibus ubi de plagis in Aegypto actum est.

[3] Mala ⁴ intelliguntur per morbos etiam alibi in Verbo, ut apud Moschen, Si ⁵ custodiveris praecepta et statuta et judicia quae Ego praecipiens tibi hodie, removebit Jehovah a te omnem morbum, et omnes languores Aegypti malos, quos nosti; non ponet super te, sed dabit eos super osores tuos, Deut. 7:11, 15:

apud eundem,

Si non oboediveris voci Jehovae Dei tui, custodiendo ad faciendum omnia praecepta Ipsius et statuta Ipsius, mittet Jehovah in te maledictionem, conturbationem, et increpationem, in omni missione manus tuae quam facies, usque dum perdaris; propter malitiam operum tuorum, quibus deseruisti Me; adhaerere faciet Jehovah tibi pestem, donec consumpserit te desuper terra; percutiet te Jehovah tabe, et febri calida, et febri ardente, et febri aestuante, et siccitate, et uredine, et aurigine, quae persequentur te, usque dum pereas: percutiet te Jehovah ulcere Aegypti, et ⁶ haemorrhoidis, et scabie, et prurigine, ut non possis sanari: percutiet te Jehovah furore, et caecitate, et stupore cordis: fies insanus ab aspectu oculorum tuorum: percutiet te Jehovah ulcere malo, super genubus, et super femoribus, a quibus non possis sanari, a vola pedis tui usque ad verticem tuum: rejiciet in te omnem languorem Aegypti, etiam omnem morbum et omnem plagam, quae non scripta in libro Legis hujus: dabit tibi Jehovah cor trepidans, consumptionem oculorum, et dolorem animae, Deut. 28:15, 20-22, 27, 28, 34, 35, 60, 61, 65; per omnes morbos hic nominatos significantur morbi spirituales, ⁷ qui sunt mala destruentia vitam voluntatis boni et falsa destruentia vitam intellectus veri, verbo, destruentia vitam spiritualem quae est fidei et charitatis; morbi naturales etiam talibus correspondent, nam omnis morbus in genere humano est inde, quia ex peccato, n. 5712, 5726; unusquisque etiam morbus correspondet suo malo; causa est quia omne vitae hominis est ex spirituali mundo; quare si vita ejus spiritualis aegrotat, etiam derivatur inde malum in vitam naturalem, ⁸ quod ibi fit morbus; videantur quae de correspondentia morborum cum malis ab experientia, n. 5711-5727.

[4] Similia per ‘morbos’ ⁹ significantur alibi, ut apud Moschen, Coletis Jehovam Deum vestrum, ut benedicat pani tuo et aquis tuis, et amoveam morbum e medio tui, Exod. 23:25:

apud eundem,

Si statuta Mea reprobaveritis, sique judicia Mea fastidiverit anima vestra, ut non faciatis omnia praecepta Mea, dum irritum feceritis foedus Meum, mandabo super vobis terrori, cum tabe et cum ardente febri, quae consumptura oculos et cruciatura animam, Lev. 26:15, 16; ¹⁰ ‘tabes’ pro ¹¹ decrescentia veri et ¹² increscentia falsi; ‘ardens febris’ pro cupiditate mali: porro apud Esaiam,

Quare addetis recessionem? totum caput in morbum, et totum cor languidum; a vola pedis usque ad caput non in eo integritas, vulnus, et cicatrix, et plaga recens; non expressa, et non obligata, et non emollita ¹³ oleo, 1 [1:5, ] 1:6; quod hic per ‘morbum, vulnus, cicatricem, et plagam’ intelligantur peccata, ¹⁴ neminem latet': similiter apud Ezechielem,

Vae pastoribus Israelis! oves infirmas non confirmastis, ¹⁵ aegrotam non sanastis et fractam non obligastis, 34 [2, ] 4:

apud Davidem,

Iniquitates meae transiverunt caput meum, computruerunt, contabuerunt vulnera mea, propter stultitiam meam, nam intestina mea repleta sunt ardore, nec integritas in carne mea, Ps. 38:5-7, [8] [KJV 4-7].

[5] Quia per ‘morbos’ significantur vitia et mala vitae spiritualis, idcirco per morborum varia genera significantur etiam varia genera vitiorum et malorum illius vitae; quod per ‘pestem’ significetur vastatio boni et veri, videatur n. 7102, 7505; et quod per ‘lepram’ profanatio veri, n. 6963.

Quod in genere per ‘morbos’ significentur peccata, constare etiam potest apud Esaiam,

Vir dolorum, et notus morbi; unde quasi occultatio facierum ab Ipso; contemptus ut non reputaverimus Ipsum; verumtamen morbos nostros Ille tulit, et dolores nostros portavit, et per vulnera Ipsius sanitas data nobis, 53:3-5; ubi de Domino.

[6] Quia ‘morbi’ repraesentabant iniqua et mala vitae spiritualis, idcirco per morbos quos Dominus sanavit ¹⁶ significatur liberatio a ¹⁷ variis generibus mali et falsi quae Ecclesiam et humanum genus infestabant, et quae mortem spiritualem ¹⁸ inductura essent; miracula enim Divina a miraculis aliis distinguuntur per id quod illa involvant et spectent status Ecclesiae et regni caelestis; propterea miracula Domini imprimis fuerunt sanationes morborum; haec intelliguntur per Domini verba ad discipulos a Johanne missos, Annuntiate Johanni quae auditis et videtis; caeci vident et claudi ambulant, leprosi mundantur et surdi audiunt, mortui resurgunt et pauperes audiunt evangelium, Matth. 11:4, 5; inde est quod toties dicatur quod Dominus ‘omnem morbum et languorem populi sanaverit’, ¹⁹ Matth. 4:23, 9:35, 14:14, 35, 36; Luc. 4:40, 5:15, 6:17, 7:21; Marc. 1:32-34, 3:10.

Footnotes: