1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1408. Haec et sequentia se ita habent historice, sicut scripta sunt, sed historica sunt repraesentativa, omnia verba sunt significativa: se ita res habet in omnibus historicis Verbi, non solum in libris Mosis sed etiam in Josuae, Judicum, Samuelis et Regum, in quibus omnibus nihil aliud apparet quam historicum; sed tametsi historicum est in sensu litterae, usque in sensu interno sunt arcana caeli quae recondita ibi latent; quae arcana nusquam videri possunt quamdiu mens cum oculo tenetur in historicis, nec prius revelantur quam cum mens a sensu litterae removetur: se habet Verbum Domini sicut corpus in quo anima viva; quae animae sunt, non apparent dum inhaeret mens corporeis, adeo ut vix credat se animam habere, minus quod victura post mortem; ut primum vero a corporeis recedit, patent illa quae animae et vitae sunt; quae etiam causa est, non solum quod moritura corporea antequam homo potest e novo nasci aut regenerari, sed etiam quod corpus moriturum ut venire possit in caelum ac videre caelestia: ita se habet cum Verbo Domini; illius corporea sunt illa quae sunt sensus litterae, in quibus cum mens tenetur, interna nusquam videntur, sed quando quasi mortua sunt, tunc primum sistuntur videnda: sed usque sunt illa quae sunt sensus litterae similia illis qua apud hominem in ejus corpore, nempe scientificis memoriae quae ex sensualibus sunt, quae sunt vasa communia in quibus interiora seu interna; inde sciri potest quod aliud sint vasa et aliud essentialia quae in vasis; vasa sunt naturalia, essentialia quae in vasis, sunt spiritualia et caelestia; ita quoque historica Verbi, ut et singulae voces in Verbo, sunt vasa communia, naturalia, immo materialia, in quibus spiritualia et caelestia; haec nusquam in conspectum veniunt nisi per sensum internum: unicuivis hoc constare potest solum ex eo quod multa in Verbo secundum apparentias, immo secundum fallacias sensuum, dicta sint; ut quod Dominus irascatur, puniat, maledicat, occidat, et talia plura, cum tamen in sensu interno contraria sunt; nempe quod Dominus nusquam irascatur et puniat, minus maledicat et occidat; usque tamen iis qui ex simplicitate cordis credunt Verbum sicut illud capiunt in littera, nihil nocet dum in charitate vivunt; causa est quia Verbum nihil aliud docet quam ut quisque cum proximo vivat in charitate, utque ament Dominum supra omnia; qui hoc faciunt, illi habent interna apud se, et sic apud eos fallaciae ex sensu litterae captae facile discutiuntur.

340. IV. Quod momentanea salvatio ex immediata Misericordia sit praester volans in Ecclesia: per praesterem volantem intelligitur malum ex igne infernali lucens, simile quod per praesterem volantem apud Esajam, "Ne laeteris Philisthaea tota, quod fracta sit virga percutiens te, nam e radice serpentis exibit basiliscus, cujus fructus praester volans," 14:29. Tale malum volat in Ecclesia, quando momentanea salvatio ex immediata Misericordia creditur; nam per id 1. aboletur religio, 2. inducitur ¹ securitas, ² 3. et ³ damnatio imputatur Domino.

[2] Quod concernit PRIMUM. Quod per id aboleatur religio: sunt duo essentialia et simul universalia religionis, Agnitio Dei et Poenitentia; haec duo vana sunt illis, qui credunt salvari ex sola Misericordia, utcunque vivunt, nam quid opus pluribus, ⁴ quam dicere, Miserere mei Deus; de omnibus reliquis, quae religionis sunt, in caligine sunt, imo caliginem amant: de Primo essentiali Ecclesiae, quod est Agnitio Dei, non aliud cogitant, quam quid Deus, quis vidit Illum; si dicitur quod sit et quod sit unus, dicunt quod sit unus; si dicitur quod sint tres, etiam dicunt quod sint, sed quod tres nominandi sint Unus: haec est agnitio Dei apud illos.

[3] De Altero essentiali Ecclesiae, quod est Poenitentia, nihil cogitant, consequenter nec de aliquo peccato, et tandem non sciunt quod aliquod peccatum sit; et tunc audiunt et hauriunt cum voluptate, quod Lex non damnet, quia Christianus sub ejus jugo non est, si dicas modo, Miserere mei Deus propter Filium, et salvaberis; haec est poenitentia vitae apud illos. Sed remove poenitentiam, seu quod idem est, separa vitam a religione, quid superest nisi quam vox, Miserere mei; inde est, quod nec aliud potuerint dicere, quam quod salvatio sit momentanea per illas voces, et si non prius, usque circa mortis horam: quid tunc Verbum illis, nisi quam vox obscura et aenigmatica ex tripode in antro emissa; aut sicut responsum non intellectum ex oraculo idoli. Verbo, si removes poenitentiam, hoc est, separas vitam a religione, quid homo tunc aliud quam malum ex igne infernali lucens, seu praester volans in Ecclesia; nam absque poenitentia est homo in malo, et malum est infernum.

[4] SECUNDUM. Quod per fidem momentaneae salvationis ex pura et sola Misericordia inducatur securitas vitae. Securitas vitae oritur vel ex fide impii quod non sit vita post mortem, vel ex fide separantis vitam a salvatione; hic tametsi crederet vitam aeternam, usque cogitat, sive bene vivam sive male vivam, salvari possum, quoniam salvatio est [ex] pura Misericordia, et Misericordia Dei est universalis, quia non vult alicujus mortem; et si forte incidit cogitatio quod Misericordia imploranda sit per voces fidei receptae, potest cogitare, quod hoc possit fieri, si non prius, usque ante mortem; omnis homo qui in illa securitate ⁵ est, nihili facit adulteria, defraudationes, injustitias, violentias, blasphemationes, vindictas; sed carnem suam et spiritum suum ad omnia illa relaxat; nec scit quid spirituale malum et ejus concupiscentia; si audit aliquid de hoc ex Verbo, est comparative sicut id quod incidit in ebenum et resilit, vel sicut id quod incidit in scrobem et absorbetur.

[5] TERTIUM. Quod per illam fidem damnatio imputetur Domino. Quis non potest concludere, quod non homo, sed Dominus in culpa sit, si non salvatur, dum unumquemvis potest salvare ex pura Misericordia: si dicitur, quod medium salvationis sit fides, ⁶ [responsum] sed quis homo est cui non dari potest illa fides, est enim illa solum cogitatio, quae potest infundi in omni statu spiritus abstracti a mundanis, etiam cum fiducia; et ille quoque potest dicere, non possum illam sumere a meipso; si itaque non datur, et homo damnatur, quid damnatus aliud cogitare potest, quam quod Dominus in culpa sit, qui potuit et non voluit; annon id foret Ipsum vocare immisericordem; ac insuper in excandescentia fidei suae potest dicere, cur tot damnatos potest videre in inferno, cum tamen momento potest salvare omnes ex pura Misericordia, et plura similia, quae non aliter vocari possunt quam nefandae insimulationes contra Divinum. Ex his nunc constare potest, quod fides momentaneae salvationis ex pura Misericordia, ⁷ sit praester volans in Ecclesia.

[6] Ignoscatis quod haec adjiciantur, ut superfluum chartae impleatur: ascenderunt quidam spiritus ex permissione ab Inferno, et mihi dixerunt, scripsisti multa ex Domino; scribe etiam aliquid e nobis; respondi, quid scribam; dicebant scribe, quod unusquisque spiritus, sive bonus sive malus sit, in suo jucundo sit, bonus in sui boni jucundo, et malus in sui mali jucundo; quaesivi, quid vestrum jucundum; dixerunt quod esset jucundum adulterandi, furandi, defraudandi, mentiendi; et iterum quaesivi, qualia sunt jucunda illa; dixerunt quod sentiantur ab aliis sicut foetores ex stercoribus, et sicut putores ex cadaveribus, et sicut nidores ex urinis stagnatis; dixi, sunt illa vobis jucunda; dixerunt quod sint jucundissima; dixi, tunc estis sicut immundae bestiae, quae in talibus degunt; responderunt, si simus, sumus, sed talia sunt delitiae narium nostrarum.

[7] Quaesivi, quid plura e vobis scribam; dixerunt, hoc, quod unicuivis liceat in suo jucundo esse, etiam immundissimo, ut illud vocant, modo non infestet bonos spiritus et angelos, sed quia non aliter potuimus quam illos infestare, abacti sumus, et dejecti in infernum, ubi patimur dira; dixi, cur infestavistis bonos; responderunt quod non potuerint aliter; est sicut furor invadat, cum vident aliquem angelum, et sentiunt sphaeram ⁸ Divinam circum illum; tunc dixi, sic estis etiam sicut ferae; quo audito supervenit furor, qui apparuit sicut ignis odii, et ne damnum inferrent, in infernum retracti sunt. De Jucundis sentitis ut odors ⁹ ac ut nidores in Mundo spirituali, videatur supra, 303-305. ¹⁰

FINIS

Footnotes: