1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1143. Tametsi harum gentium quae Ecclesiam Antiquam constituerunt, haec nomina fuerunt, usque in sensu interno intelliguntur res, nempe ipsi cultus: quid nomina, quid terrae, quid gentes, et similia, ne hilum norunt qui in caelo; talium ibi nulla idea est, sed rerum per illa significatarum: ex sensu interno vivit Verbum Domini, est sicut anima cujus quasi corpus est sensus externus; seque habet sicut homo, cum corpus ejus moritur tunc vivit anima; et cum vivit anima tunc non amplius novit quae corporis sunt; ita cum inter angelos venit, nec quid Verbum in sensu litterae, sed quid in sua anima: homo Antiquissimae Ecclesiae talis fuit, qui si hodie viveret et legeret Verbum, ne hilum inhaereret sensui litterae, sed foret sicut illum non videret, modo sensum internum abstracte a littera, et quidem sicut littera non foret, sic in vita aut anima Verbi. Similiter se habet ubivis in Verbo, etiam in historicis quae talia prorsus sunt sicut relata, sed usque ibi ne quidem una vocula datur quae non in sensu interno arcana involvit, quae nusquam apparent iis qui in contextu historico tenent animum. Ita in hoc capite, per nomina hic significantur, in sensu litterae aut historico, populi qui Antiquam Ecclesiam constituerunt, in sensu autem interno doctrinalia illorum.

757. "Et custodia omnis spiritus immundi, et custodia omnis avis immundae et exosae," significat quod mala voluntatis et inde facti, ac falsa cogitationis et inde consilii illorum, qui in infernis illis sunt, diabolica sint, quia aversi a Domino ad semet ipsos sunt. - Per "custodiam" significatur Infernum, quia ibi incarcerati sunt; per "spiritum" significatur omne quod affectionis seu voluntatis et inde facti est; et per "avem" significatur omne quod cogitationis seu intellectus et inde consilii est; quare per "spiritum immundum" et "avem immundam" significantur omnia mala quae voluntatis et inde facti sunt, et omnia falsa quae cogitationis et inde consilii sunt; et quia haec sunt in infernis apud illos, ideo significatur quod illa diabolica sint: et quia sunt aversi a Domino ad semet ipsos, dicitur etiam "avis exosa." Per similia describitur Babel apud Prophetas, ita apud Esajam:

"Erit Babel sicut eversio Dei, Sodoma et Gomorrha; non habitabitur in aeternum, ita ut non moretur ibi Arabs; cubabunt ibi tziim, et implebuntur domus eorum ochim, et habitabunt ibi filiae noctuae, et satyri saltabunt ibi: respondebunt etiam ijim ¹ in palatiis ejus, et dracones in palatiis deliciarum ejus," (13:19-22);

apud eundem:

"Exscindam Babeli nomen et residuum; ponam eam in haereditatem anatariae," (14:22-23);

et apud Jeremiam:

In Babele "habitabunt tziim et ijim et filiae noctuae, juxta eversionem Dei, Sodomam et Gomorrham et vicinas ejus; non habitabit ibi filius hominis," (50:39-40).

Ex his patet, quod per "custodiam omnis spiritus immundi, et omnis avis immundae et exosae," significetur quod mala voluntatis et inde facti, ac falsa cogitationis et inde consilii, illorum qui in infernis illis sunt, diabolica sint, quia aversi a Domino ad semet ipsos sunt. Quod "aves" significent talia quae intellectus et cogitationis et inde consilii sunt, in utroque sensu tam malo quam bono, patet ex Verbo. In sensu malo ibi in his locis:

"In medio septimanae cessare faciet ² sacrificium: tandem super Avem abominationum desolatio, usque ad consummationem stillabit super devastationem," ³ (Daniel 9:27);

"Possidebunt terram platea et anataria, ulula et corvus habitabunt in ea," (Esaias 34:1).

Non aliud quam falsa infernalia significantur per "ochim," "tziim," "filias noctuae," "dracones," in locis supra adductis;

Tum per Aves quae descenderunt super cadavera, quas Abram abegit, (Genesis 15:11); ⁴

Per Aves, quibus darentur cadavera eorum in cibum, (Jeremias 7:33; 15:3; 16:4; 19:7; 34:20; Ezechiel 29:5; Psalm. 79:1-2);

Tum per Aves quae comedunt id quod seminatum est, (Matthaeus 13:3-4).

In bono sensu in his locis Laudent Nomen Jehovae "reptile et Avis," (Psalm. 148:10);

"Feriam illis foedus in die illo cum Avi caelorum et reptili terrae," (Hoschea 2:18);

"Interroga bestias et docebunt te, et Aves caeli et annuntiabunt tibi; quis non novit ex his omnibus quod manus Jehovae faciat illud," (Hiob 12:7-9);

"Vidi cum ecce non homo, omnis Avis caelorum avolarunt," (Jeremias 4:24-26);

"Ab Ave caelorum usque ad bestiam avolarunt, quia dabo Hierosolymam acervos, habitaculum draconum," (Jeremias 9:9-10 (B.A. 10-11); 12:9);

"Non veritas, non misericordia, non cognitio Dei: propterea lugebit terra quoad bestiam agri et quoad Avem caelorum "(Hoschea 4:1, 3);

"Ego Deus, vocans ab ortu Avem, e terra longinqua virum consilii," (Esaias 46:9, (11));

"Aschur cedrus in Libano; in ramis ejus nidificarunt omnes aves caelorum, et in umbra ejus habitarunt omnes gentes magnae," (Ezechiel 31:3, 6); ⁵

similia ut hic de Aschure ut cedro dicuntur alibi (Ut Ezechiel 17:23; Daniel 4:7-11, 17-18 (B.A. 10-14, 20-21); Matthaeus 13:31-32; Marcus 4:32; ⁶ Luca 13:19);

"Dic Avi omnis alae, et omni bestiae agri, Venite ad sacrificium magnum super montibus Israelis: sic dabo gloriam Meam inter gentes," (Ezechiel 39:17, 21; Apocalypsis 19:17).

(Praeter alibi, ut Esaias 18:1, 6; Ezechiel 38:20; Hoschea 9:11; 11:9, 11; ⁷ Zephanias 1:3; Psalmuss 8:7-9 (B.A. 6-8); Psalm. 50:11; Psalm. 104:10, 12). ⁸

Quod "aves" significent illa quae intellectus et inde cogitationis et consilii sunt, patet manifeste ex avibus in mundo spirituali, ubi etiam apparent aves omnis generis et omnis speciei, in Caelo pulcherrimae, paradisiacae, turtures, Columbae, in Inferno dracones, ululae, bubones, et similes aliae, quae omnes sunt repraesentationes ad vivum cogitationum ex affectionibus bonis in Caelo, et cogitationum ex affectionibus malis in Inferno.

Footnotes: