1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

6723. ‘Et accepit [sibi] capsam junci’: quod significet vile quo circumcirca, sed usque ex vero derivatum, constat ex significatione ¹ ‘capsae’ seu ‘arculae’ quod sit id quod circumcirca est, seu id in quo aliquid inclusum est, de qua sequitur; et ex significatione ‘junci’ quod sit vile, sed usque a vero derivatum; quod ‘juncus’ sit vile, patet; quod sit a vero derivatum, est quia ‘juncus’ id significat, ut liquet apud Esaiam,

Vae terrae adumbranti alis, quae trans flumina Kuschi, qui mittit in ² mare legatos, et in vasis junci super faciebus aquarum! xviii [1, ] 2; ‘terra adumbrans alis’ pro Ecclesia quae per ratiocinia ex scientificis se obtenebrat; ‘trans flumina Kuschi’ pro ad cognitiones per qua confirmant principia falsa, n. 1164; ‘mittere in ² mare legatos’ pro consulere scientifica, n. 28; in vasis junci super faciebus aquarum pro receptaculis veri vilissimis.

[2] In sensu opposito, apud eundem,

Erit aridus locus in stagnum, et siticulosus in scaturigines aquarum, gramen pro calamo et junco, 35:7;

‘gramen pro calamo et junco’ pro quod erit verum scientificum pro talibus in quibus non aliquid verum datur; quod ‘gramen’ sit verum scientificum, patet a locis ³ in Verbo ubi nominatur.

[3] Quia provisum fuit quod Moses repraesentaret Dominum quoad legem Divinam seu Verbum, in specie quoad Verbum historicum, idcirco factum est, ⁴ cum infans, quod poneretur in capsa seu arcula, sed in vili quia in primo ortu, et quia erat modo repraesentativum quod ibi erat; sed dein ⁵ quod ipsa lex Divina, postquam exsplenduerat e monte Sinai, poneretur in arca, quae Arca Testimonii vocata est; quod intus in arca lex ⁶ Divina posita ⁷ fuerit, videatur Exod 40:20; 1 Reg. 8:9, et quoque quod Libri Mosis, Deut. 31:24-26; 4 ⁸ inde arca sanctissima fuit quia repraesentabat Divinum Humanum Domini ⁹ quoad Divinam Legem; nam a Divino Humano Domini procedit Divina Lex seu Divinum Verum, quod idem est cum Verbo, apud Johannem, In principio erat Verbum, et Verbum erat apud Deum, et Deus erat Verbum; et Verbum caro factum, et habitavit apud nos, et vidimus gloriam Ipsius, gloriam ut Unigeniti a Patre, Joh. 1:1, 14; ¹⁰ et quia arca sanctissimum illud repraesentabat, ponebatur super arcam propitiatorium cum cherubis; et juxta velum ejus candelabrum ¹¹ cum lucernis, et mensa aurea cum panibus, quae bina significabant ‘Divinum Amorem’. Haec nunc causa est quod Moses cum infans, quia repraesentaret legem Divinam, positus fuerit in arcula.

Footnotes: