1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

4279. Haec quae hactenus explicata sunt, ita se habent in sensu supremo et in sensu interno, sed in sensu inferiore aliter; in hoc sensu agitur ¹ de Jacobo qualis fuit et de ejus posteris quales erunt. Verbum ² quia est ex Domino ac ab Ipso descendit per caelum ad hominem, ideo tale est ut quoad singula sit Divinum, et sicut descenderat a Domino, ita ascendat, hoc est, elevetur ad Ipsum et hoc per caelos; quod ³ tres caeli sint, notum est, et quod intimum caelum vocetur tertium caelum, et quod medium caelum appelletur secundum caelum, et quod infimum dicatur primum caelum, quare Verbum cum ascendit sicut descendit, in Domino est Divinum, in tertio caelo est caeleste, nam illud caelum est caeleste caelum, in secundo caelo est spirituale, nam illud caelum est spirituale caelum, in primo autem caelo est caeleste et spirituale naturale, ac idem caelum ita quoque nuncupatur; in Ecclesia autem apud hominem est Verbum quoad sensum litterae naturale, hoc est, mundanum et terrestre;

[2] inde patet quale Verbum est et quomodo se cum Verbo habet cum legitur ab homine qui in sancto, hoc est, in bono et vero est, tunc enim apud illum apparet id ut mundanum aut ut historicum in quo tamen sanctum, at ⁴ in primo caelo apparet ut caeleste et spirituale naturale in quo tamen Divinum; in secundo autem caelo est spirituale; et in tertio caelo est caeleste; ac in Domino est Divinum: Verbi sensus secundum caelos ⁵ se habet; sensus Verbi supremus in quo agitur de Domino, est pro intimo seu tertio caelo; sensus ejus internus in quo agitur de regno Domini, est pro medio seu secundo caelo; sensus autem Verbi inferior, in quo determinatur sensus internus ad illam gentem quae ibi nominatur, est pro infimo seu primo caelo; at sensus infimus seu litteralis est pro homine dum adhuc vivit in mundo; qui tamen usque talis est ut ei communicari possit sensus interior, tum quoque internus et supremus; nam homo communicat cum tribus caelis, est enim homo ⁶ ad imaginem trium caelorum creatus, usque adeo ut dum in amore in Dominum et in charitate erga proximum vivit, sit caelum in exigua forma; inde est quod intra hominem illum sit regnum Domini ⁷ , quemadmodum Ipse Dominus docet apud Lucam, Ecce regnum Dei intra vos est, 17:21.

[3] Haec dicta sunt ut sciatur quod in Verbo non solum sit sensus supremus, ac sensus internus, sed etiam sensus inferior, et quod in hoc, nempe in sensu inferiore, determinetur sensus internus ad illam gentem quae ibi nominatur; quod quando fit, apparet manifeste ex serie rerum; quod hic luctatio viri cum Jacobo et femoris ejus luxatio et emotio etiam praedicetur de Jacobo et ejus posteris, patet: quapropter licet eadem haec ⁸ secundum illum sensum explicare. Hic sensus in sequentibus appellabitur SENSUS INTERNUS

HISTORICUS, et hoc quoque ex causa quia repraesentari solet ille quandoque ad vivum et in forma in primo caelo, quod etiam aliquoties mihi videre datum est. Videatur expositio praemissa n. 4272, in nova periodo. ⁹

Footnotes: