From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #10672

Study this Passage

  
/ 10837  
  

10672. ‘Tribus vicibus in anno videbitur omnis masculus tuus ad facies Domini Jehovae Dei Israelis’: quod significet continuam apparentiam et praesentiam Domini etiam in veris fidei, constat ab explicatione horum n. 9297.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #2813

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2813. ‘Ligavit Jishakum filium suum’: quod significet statum Rationalis Divini sic quoad verum subituri tentationis ultimos gradus, constare potest a significatione ‘ligare’, tum ‘Jishaki filii sui’; ligare quod sit 1 induere statum subeundi tentationis ultimos gradus, constare potest inde quod qui in tentationis statu est, non aliter sit ac ligatus aut vinctus; quod ‘Jishakus filius’ sit Rationale Divinum Domini', hic quoad verum, videatur n. 2802, 2803; omne rationale genuinum consistit ex bono et vero; Rationale Divinum Domini quoad bonum non potuit pati, seu subire tentationes, ad Bonum enim Divinum nullus genius aut spiritus inducens tentationes potest accedere, est supra omnem tentationis conatum; at Verum Divinum ligatum erat quod potuit tentari, fallaciae enim sunt, et magis falsa, quae illud infringunt, et ita tentant; de Vero enim Divino potest formari aliqua idea, sed non de Bono Divino nisi ab illis qui perceptionem 2 habent, et sunt angeli caelestes: Verum Divinum erat quod non amplius agnoscebatur, cum Dominus venit in mundum, quare illud erat ex quo Dominus subiit et sustinuit tentationes: Verum Divinum in Domino est quod vocatur Filius hominis, Bonum Divinum autem in Domino quod vocatur Filius Dei; de Filio hominis pluries dicit Dominus quod passurus, nusquam autem de Filio Dei: quod de Filio hominis seu Vero Divino, constat apud Matthaeum, Ecce ascendimus Hierosolymam, et Filius hominis tradetur principibus sacerdotibus, et scribis, et condemnabunt Illum, et tradent Illum gentibus ad illudendum et flagellandum Illum, et crucifigendum, 20:18, 19:

apud eundem,

Jesus dixit discipulis suis, Ecce adest hora, et Filius hominis tradetur in manus peccatorum, 26:45:

apud Marcum, Jesus coepit docere illos, quod oporteat Filium hominis multa pati, et reprobari a senioribus, et principibus sacerdotum, ac scribis, et occidi; post tres tamen dies resurgere, 8:31:

apud eundem,

Scriptum de Filio hominis est, quod multa patietur, et contemnetur:... et Filius hominis tradetur in manus hominum, qui occident Illum, sed occisus tertia die resurget, 9:12, 31:

apud eundem,

Ecce ascendimus Hierosolymam, et Filius hominis tradetur principibus sacerdotum et scribis, qui condemnabunt Illum mortis, tradent Illum ethnicis, hi illudent Illum, et flagellabunt Illum, ' et exspuent in Illum, et occident Illum, tertia tamen dic resurget, 10:33, 34:

apud eundem,

Venit hora, ecce tradetur Filius hominis in manus peccatorum, 14:41:

apud Lucam, Oportet Filium hominis multa pati, et reprobari a senioribus et principibus sacerdotum, et scribis, et occidi, et tertia die resurgere, 9:22, 44:

apud eundem,

Ascendimus Hierosolymam, ubi perficientur omnia quae scripta sunt per prophetas de Filio hominis; tradetur gentilibus, et illudetur, et contumeliis afficietur, et conspuetur, et flagellantes occident Illum, die tamen tertio resurget, 18:31-33:

apud eundem,

Angelus ad mulieres, Mementote quod locutus est vobis, cum adhuc esset in Galilaea, dicens, quod oportet Filium hominis prodi in manus hominum peccatorum, et crucifigi, et tertio die resurgere, 24:6, 7

[2] In omnibus his locis per ‘Filium hominis’ intelligitur Dominus quoad Verum Divinum, seu quoad Verbum in sensu suo interno, quod a principibus sacerdotum et scribis reprobaretur, contumeliis afficietur, flagellaretur, exspueretur et crucifigeretur, ut constare potest manifeste ex eo quod Judaei omnia et singula sibi applicuerint et arrogaverint secundum litteram, nec scire voluerint quicquam de spirituali sensu Verbi, et de regno caelesti, credentes Messiam venturum ad evehendum regnum eorum super omnia regna terrae, sicut etiam hodie credunt inde patet quod Verum Divinum 3 fuerit quod ab illis reprobatum contumeliis affectum, 4 flagellatum et crucifixum; sive dicas Verum Divinum, sive Dominum quoad Verum Divinum, idem est, nam Dominus est ipsum Verum, sicut est ipsum Verbum, n. 2011, 2016,

[3] 2533 f. Quod Dominus tertia die resurrexerit, etiam involvit quod Verum Divinum, seu Verbum quoad sensum internum, sicut intellectum fuit Antiquae Ecclesiae, in consummatione saeculi, quae quoque est ‘tertia dies’, n. 1825, 2788, resuscitabitur, quare dicitur quod tunc apparebit Filius hominis, hoc est, Verum Divinum, 5 Matth. 24:30, 37, 39, 44; Marcus 13:26; Luc. 17:22, 24-26, 30; 21:27, 36.

[4] Quod Filius hominis sit Dominus quoad Verum Divinum, ex allatis locis constat, et porro ab bis;

apud Matthaeum,

Qui seminat bonum semen est Filius hominis, ager est mundus; ... in consummatione saeculi mittet Filius hominis angelos suos, et colligent e regno Ipsius omnia offendicula, 13:37, 41, 42;

ubi ‘bonum semen’ est verum, ‘mundus’ sunt homines, ‘seminans illud’ est Filius hominis, ‘offendicula’ sunt falsa: apud Johannem,

Dixit turba, Nos audivimus ex Lege quod Christus manet in aeternum, quomodo ergo tu dicis, oportet exaltari Filium hominis? quis est hic Filius hominis? respondit illis Jesus, Breve tempus Lux vobiscum est, ambulate quousque Lucem habetis, ne tenebrae vos apprehendant, nam qui ambulat in tenebris, non scit quorsum vadit, quousque Lucem habetis, credite in Lucem, ut filii Lucis sitis, 12:34, 35;

ubi cum quaerunt, quis Filius hominis, respondit Jesus de Luce, quae est verum, et quod Ipse sit Lux 6 seu Verum in quod crederent; de Luce quae a Domino, quae est Divinum Verum, videatur n. 1053, 1521, 1529-1531, 1619-1632.

[5] Quod autem Filius Dei, seu Dominus quoad Bonum in Humano Divino, non potuerit tentari, ut supra dictum, patet etiam a responso Domini ad tentatorem, apud Evangelistas,

Dixit tentator, Si Filius es Dei, mitte Te Ipsum deorsum, scriptum enim est, Angelis suis praecipiet de te, ... ne forte offendas ad lapidem pedem tuum. Dixit illi Jesus, Iterum scriptum est, Non tentabis Dominum Deum tuum, Matth. 4:6, 7; Luc. 4:9-12.

Footnotes:

1. The Manuscript has status

2. The Manuscript has caelestem habent ut angeli

3. The Manuscript has sit

4. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

5. The Manuscript has all these passages in full, but deletes and gives ref. only, as

6. The Manuscript has in quem

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.