From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 25

Study

   

1 »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.

2 Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.

3 De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med sig.

4 De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.

5 Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.

6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom.'

7 Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

8 Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder olja, ty våra lampor slockna.'

9 Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda räcka till för både oss och eder. Gån hellre bort till dem som sälja, och köpen åt eder.'

10 Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes igen.

11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, låt upp för oss.'

12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke.'

13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar;

15 åt en gav han fem pund, åt en annan två och åt en tredje ett pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.

16 Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.

17 Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.

18 Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i jorden och gömde där sin herres penningar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap med dem.

20 Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'

21 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

22 Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har jag vunnit.'

23 Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare! När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.'

24 Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har utstrött;

25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se här har du vad dig tillhör.'

26 svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått, och inbärga, där jag icke har utstrött?

27 Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.

28 Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.

29 Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

30 Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig sin härlighets tron.

32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.

33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra.

34 Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,

36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'

37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?

38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?

39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'

40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'

41 Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.

42 Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka;

43 jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'

44 Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?'

45 Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'

46 Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv

   

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #9229

Study this Passage

  
/ 10837  
  

9229. 'And men of holiness shall you be to Me' means a state of life then composed of good. This is clear from the meaning of 'men of holiness' as those who are led by the Lord, for the Divine which emanates from the Lord is holiness itself, 6788, 7499, 8127 (end), 8302, 8806. Consequently those who receive that emanation in faith and also in love are called holy ones. Anyone who imagines that a person is holy from any other source, or that anything present with a person is holy apart from that which comes and is received from the Lord is very much mistaken; for that which is the person's own, and is called his proprium, is evil.

The human proprium is nothing but evil, see 210, 215, 694, 874-876, 987, 1047, 4328, 5660, 5786, 8480, 8944.

To the extent that a person can be withheld from his proprium, the Lord can be present with him, and therefore to the same extent holiness resides with him, 1023, 1044, 1581, 2256, 2388, 2406, 2411, 8206, 8393, 8988 (end), 9014.

[2] The truth that the Lord is the Only Holy One, and that nothing is holy except that which emanates from the Lord, and so that which a person receives from the Lord, is evident from everywhere in the Word, as in John,

I make Myself holy, that they also may be made holy in the truth. John 17:19.

'Making Himself holy' means making Himself Divine by His own power. Consequently those who receive Divine Truth emanating from the Lord in faith and life are said to be 'made holy in the truth'.

[3] This also explains why after the Resurrection, when the Lord spoke to the disciples, He breathed on them and said to them, Receive the Holy Spirit, John 20:22. 'Breathing on (or into)' was a sign that represented the imparting of life through faith and love, as also in Genesis,

Jehovah breathed into his nostrils the breath of life, and man (homo) became a living soul. Genesis 2:7.

Other examples like this may be seen elsewhere, such as Psalms 33:6; 104:29-30; Job 32:8; 33:4; John 3:8. Therefore also the Word is said to be inspired because it comes from the Lord, and those who wrote the Word have been called 'inspired'. Breathing, and so breathing on or inspiring, corresponds to the life of faith, see 97, 1119, 1120, 3883-3896. This explains why the term spirit in the Word is derived from the word for wind, and holiness from the Lord is called Jehovah's wind, 8286, and why the Holy Spirit is the holiness emanating from the Lord, 3704, 4673 (end), 5307, 6788, 6982, 6993, 8127 (end), 8302, 9199.

[4] So also it says in John 1:33 that the Lord baptizes with the Holy Spirit, and in Luke 3:16 that He baptizes with the Holy Spirit and with fire. 'Baptizing' in the internal sense means regenerating, 4255, 5120 (end), 9088; 'baptizing with the Holy Spirit' means regenerating by means of the good of faith; and 'baptizing with fire' means regenerating by means of the good of love, 'fire' being the good of love, see 934, 4906, 5215, 6314, 6832, 6834, 6849, 7324. In John,

Who is not going to fear You, O Lord, and glorify Your name? For You alone are holy. Revelation 15:4.

In Luke the angel telling Mary about the Lord said,

That which is holy will be born from you. Luke 1:35.

And in Daniel,

I saw in the visions of my head while on my bed, and behold, a vigilant and holy one came down from heaven. Daniel 4:13.

In these places 'that which is holy' and 'a holy one' stand for the Lord.

[5] Because the Lord alone is holy He is called in the Old Testament the Holy One of Israel, the Redeemer, the Saviour, and the Regenerator, as in Isaiah 1:4; 5:19, 24; 10:20; 12:6; 17:7; 29:19; 30:11-12, 15; 31:1; 37:23; 41:14, 16, 20; 43:3, 14; 45:11; 47:4; 48:17; 49:7; 54:5; 55:5; 60:9, 14; Jeremiah 50:29; 51:5; Ezekiel 39:7; Psalms 71:22; 78:41; 89:18. This is why the Lord in heaven, and consequently heaven itself, is called the dwelling-place of holiness, Jeremiah 25:30; 31:23; 1 Isaiah 63:15; the sanctuary, 2 Ezekiel 11:16; 24:21; and also the mountain of holiness, Psalms 3:4. It is also why the middle of the tent [of meeting], where the ark containing the law was, was called The Holy of Holies, Exodus 26:33-34; for the law in the ark in the middle of the tent [of meeting], represented the Lord in respect of the Word. For the law is the Word, 6752, 7463.

[6] All this shows why it is that the angels are called holy in Matthew 25:31; Mark 8:38; Luke 9:26; Psalms 149:1; Daniel 8:13; also the prophets, Luke 1:70; and the apostles too, Revelation 18:20. Not that they are holy by their own virtue but that the Lord, who alone is holy and the only source of holiness, makes them so. For truths are meant by 'the angels', because they are those who receive truth from the Lord, 1925, 4085, 4295, 4402, 7268, 7873, 8192, 8301; teachings which present the truth that comes through the Word from the Lord are meant by 'the prophets', 2534, 7269; and all the truths and forms of the good of faith in their entirety which come from the Lord are meant by 'the apostles', 3488, 3858 (end), 6397.

[7] Consecrations 3 among the Israelite and Jewish people took place in order that the Lord who alone was holy might be represented, and in order that holiness, which He alone is the source of, might be represented. This is the reason for the consecration of Aaron and his sons, Exodus 29:1ff; Leviticus 8:10-11, 13, 30; the consecration of their garments, Exodus 29:21ff; the consecration of the altar in order that it might be most holy, 4 Exodus 29:37ff; the consecration of the tent of meeting, the ark of the Testimony, the table, all the vessels, the altar of incense, the altar of burnt offering and its vessels, and the laver and its base, Exodus 30:26ff.

[8] The truth that the Lord is the real Holiness that was represented is evident also from the Lord's words in Matthew when they are seen in the internal sense,

Fools and blind! Which of the two is greater, the gold or the temple that makes the gold holy? And which of the two is greater, the gift or the altar that makes the gift holy? Matthew 23:17-19.

'The temple' represented the Lord Himself, and so did 'the altar', while 'the gold' was a sign of the good that comes from the Lord, and 'the gift' or a sacrifice was a sign of things constituting faith and charity that come from the Lord.

The Lord was represented by 'the temple', see 2777, 3720, and by 'the altar', 2777, 2811, 4489, 8935, 8940. 'Gold' was a sign of good that comes from the Lord, 1551, 1552, 5658, and 'a sacrifice' a sign of worship springing from faith and charity that come from the Lord, 922, 923, 2805, 2807, 2830, 6905, 8680, 8682, 8936.

[9] From all this it is now evident why it is that the children of Israel were called a holy people in Deuteronomy 26:19 and elsewhere, or as in the present verse men of holiness. That is to say, they were so called because every single aspect of their worship represented Divine realities that are the Lord's, and celestial and spiritual things of His kingdom and Church. On this account they were called holy in a representative sense; they themselves were not holy on that account, because representatives had regard to the holy things that were represented, not to the person who represented them, see 665, 1097 (end), 1361, 3147, 3881 (end), 4208, 4281, 4288, 4293, 4307, 4444, 4500, 6304, 7048, 7439, 8588, 8788, 8806.

[10] On that account also was Jerusalem called holy, and Zion the mountain of holiness in Zechariah 8:3 and elsewhere, as well as in Matthew,

And the tombs were opened, and many bodies of dead holy ones were raised; and coming out of their tombs after the Lord's resurrection, they went into the holy city and appeared to many. Matthew 27:52-53.

Here Jerusalem is called 'the holy city', when in fact, quite to the contrary, it was unholy because the Lord was crucified there at that time, for which reason it is called 'Sodom and Egypt' in John,

Their bodies will lie in the street of the great city which spiritually is called Sodom and Egypt, where also our Lord was crucified. Revelation 11:8.

Yet it is called holy, because it means the Lord's kingdom and the Church, 402, 2117, 3654. The appearance of 'dead holy ones' there, an event witnessed by some in vision, was a sign of the salvation of people who belonged to the spiritual Church, and of the raising of those people to the Holy Jerusalem, which is heaven - the people who had been kept up to that time on the lower earth, spoken of in 6854, 6914, 7091, 7828, 7932, 8049, 8054, 8159, 8321.

Footnotes:

1Jeremiah 31:23 refers to a dwelling-place of righteousness [and] mountain of holiness, to be exact

2. i.e. an especially holy place

3. i.e. dedicating persons or things to holy functions or purposes

4. literally, the holiness of holinesses

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.