From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 24:29-31

Study

      

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig himmelen, och alla släkter jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

      

From Swedenborg's Works

 

The New Jerusalem and its Heavenly Teachings #263

Study this Passage

  
/ 325  
  

263. The Lord is the Word. The sole subject of the deepest meaning of the Word is the Lord, and it describes all the phases of the glorification of his human nature (that is, of its union with the divine nature itself), as well as all the phases of his taking control of the hells and setting in order everything there and in the heavens: 2249, 7014. So in this meaning there is a description of the Lord's whole life in our world, and by means of this there is a constant presence of the Lord with the angels: 2523. At the very center of the Word there is only the Lord, and this is the source of what is divine and holy in the Word: 1873, 9357. The Lord's saying that the Scripture about him was fulfilled [Luke 18:31; 24:44] was referring to everything in the deepest meaning of the Word: 7933.

"The Word" means divine truth: 4692, 5075, 9987. The Lord is the Word because he is divine truth: 2533. The Lord is the Word also because the Word comes from him and is about him (2859); and in its deepest meaning is about no one but the Lord, so the Lord himself is there (1873, 9357); and also because there is a marriage of divine goodness and divine truth throughout the Word and in its every detail (3004, 5502). "Jesus" means divine goodness and "Christ" means divine truth: 3004, 3005, 3009. Divine truth [ coming from divine goodness] is the sole reality, and only what it dwells in-which comes from what is divine-is substantial: 5272, 6880, 7004, 8200. 1 And because divine truth emanating from the Lord is heaven's light and divine goodness is its warmth, and because everything there comes into being from that light and warmth, and because this earthly world as a whole comes into being by means of heaven or the spiritual world, we can see that everything that has been created has been created from divine truth-that is, from the Word, just as it says in John: "In the beginning was the Word, and the Word was with God, and the Word was God. All things that were made were made through him. And the Word became flesh" [John 1:1, 3, 14]: 2803, 2894, 5272, 7678. For more on the creation of everything by divine truth and therefore by the Lord, see §137 of the book Heaven and Hell. A fuller picture can be drawn from two of its chapters: §§116-125 ["The Sun in Heaven"] and 126-140 ["Light and Warmth in Heaven"].

A joining together of the Lord and us is accomplished through the Word, by means of its inner meaning: 10375. Absolutely everything in the Word is a means to this joining together, and this is why the Word is more wondrous than anything else that has been written: 10632, 10633, 10634. Now that the Word has been written, the Lord speaks to us through it: 10290.

Footnotes:

1Substance, in its philosophical sense, is the basic, underlying constituent that carries the attributes of a thing. Thus, for example, Swedenborg elsewhere stipulates that without substance the attribute of form cannot be present ( True Christianity 52). A rough idea of substance can be obtained by thinking of it as the spiritual equivalent of what we call matter. In this passage, and in several of the Secrets of Heaven passages referred to here (§§5272, 6880, 8200), Swedenborg indicates that divine truth is not merely mental thought, or spoken or written words, but the reality itself that underlies everything in the universe. Therefore all things actually proceed from it, and it literally gives them substance. Although some of these passages appear to ascribe this all-encompassing role to divine truth alone, it seems clear that Swedenborg is not excluding divine goodness: In one of the passages just mentioned, Secrets of Heaven 5272, he writes that "divine truth coming from divine goodness is the most real and most essential thing there is in the universe" (emphasis added; this passage is the origin of the material presented in brackets here in the main text). Elsewhere he presents the two divine attributes as completely integrated, as the singular verbs in the proposition of Divine Love and Wisdom 40 suggest: "Divine love and wisdom is substance and is form. " For further discussion of the idea of substance in Swedenborg's works, see Brown 1919, 398-413; for relevant passages in Swedenborg's works, see those collected at Odhner 1986, 6 with note 1 in New Jerusalem 4. [SS, JSR, RS]

  
/ 325  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.