1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

183. THE DWELLINGS AND HOMES OF ANGELS

As there are societies in heaven and the angels live as men they have also dwellings and these differ in accordance with each one's state of life. They are magnificent for those in a higher state of dignity and less magnificent for those in a lower state. I have several times talked with angels about the dwellings in heaven, saying that scarcely anyone at this day would believe that they have dwellings and homes, some because they do not see them, some because they do not know that angels are men, and some because they believe that the angelic heaven is the heaven which is seen around them with their eyes and as this appears empty and they suppose that angels are ethereal forms, they conclude that they live in the ether. Moreover, they do not comprehend that there are in the spiritual world such things as are in the natural world, because they know nothing about what is spiritual.

[2] The angels said that they know that such ignorance prevails at this day in the world, and, to their surprise, chiefly within the Church, and more with the intelligent there than with those whom they call simple. They said further that it may be known from the Word that angels are men, since those who have been seen have been seen as men. Also the Lord Who took upon Himself the whole Human appeared in like manner. It may be known also that, as angels are men, they have homes and dwellings, and do not fly about in the air as some think in their ignorance which the angels call insanity, and that although called spirits they are not winds. This they said may be apprehended if only men will think independently of their acquired notions about angels and spirits as they do when the question of whether it is so is not being investigated or directly considered. For everyone has a general idea that angels are in the human form, and that they have dwellings which are called heavenly habitations and that these surpass earthly habitations in magnificence. But this general idea which is from an influx of heaven is instantly annihilated when the question whether it is so is made the central object of thought. This occurs chiefly with the learned who by their self-intelligence have closed up heaven for themselves and the way of light therefrom.

[3] The same is true of the belief in the life of man after death. When one speaks of it, not thinking at the same time about the soul from worldly learning or from the doctrine of its reunion with the body, he believes that after death he is to live as a man, among angels if he has lived well, and that he will then see magnificent things and perceive joys. But as soon as he turns his thoughts to the doctrine of reunion with the body, or to his theory about the soul, and the question whether the soul be such, and thus whether this can be true, then his former idea is dissipated.