1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9412. 'And ate and drank' means being told about the good and truth of worship. This is clear from the meaning of 'eating' as being joined to and making good their own, dealt with in 2187, 2343, 3168, 3513 (end), 3596, 3832, 4745, 5643; and from the meaning of 'drinking' as being joined to and making truth their own, dealt with in 3089, 3168, 4017, 4018, 5709, 8562. The reason why being told about is also meant - that is to say, being told about good is meant by 'eating', and being told about truth by 'drinking' - is that spiritual food consists in every good of faith that is a source of wisdom, while spiritual drink consists in every truth of faith that is a source of intelligence, 56-58, 681, 1480, 3069, 3114, 3168, 3772, 4792, 5147, 5293, 5340, 5342, 5410, 5426, 5487, 5576, 5579, 5582, 5588, 5655, 5915, 8562, 9003. This explains why feasts, banquets, midday meals, and suppers were instituted among the ancients, to the end that such good and truth belonging to wisdom and intelligence might bind them into fellowship with one another, 3596, 3832, 5161, 7836, 7996, 7997.

[2] It also explains why banquets, midday meals, and suppers in the Word mean instances of being bound together in faith and love, as in Matthew,

Many will come from the east and the west and will recline with Abraham, Isaac, and Jacob in the kingdom of heaven. Matthew 8:11.

In Luke,

Jesus said to the disciples, You will eat and drink at My table in My kingdom. Luke 22:30.

In the same gospel,

Blessed are the servants whom the Lord comes and finds watching. Truly, I say to you that He will gird Himself and make them sit down, and He Himself will come and minister to them. Luke 12:37.

In John,

The disciples asked Jesus, saying, Master, eat. But He said to them, I have food to eat of which you do not know. John 4:31-32.

In the same gospel,

Jesus said, I am the living bread which came down from heaven. If anyone eats of this bread he will live forever. John 6:51.

Heavenly bread is plainly meant here. Heavenly bread consists in all the good of love and faith which comes from the Lord, 2165, 2177, 3464, 3478, 3735, 3813, 4211, 4217, 4735, 4976, 5915, 6118, 9323.

[3] The fact that being told about the good and truth of faith is meant by 'eating and drinking' is clear from the following places: In Luke,

Then you will begin to say, We ate in Your presence and we drank; and You taught in our streets. But He will say, I say to you, I do not know where you come from; depart from Me, all you workers of iniquity. Luke 13:26-27.

'Eating and drinking in the Lord's presence' stands for giving instruction from the Word regarding forms of the good and the truths of faith. 'Teaching in the streets' stands for preaching truths from the Lord's Word, for in former times preaching took place in the streets, because truths composing the teachings of the Church are meant by 'the streets', 2336.

[4] In Isaiah,

Everyone who thirsts, come to the waters; and he who has no money, come, buy, and eat! Come, buy wine and milk without money and without price. Why do you spend money on that which is not bread, and your labour on that which does not satisfy? Pay thorough attention to Me and eat what is good, that your soul may delight itself in fatness. Incline your ear and come to Me; hear, that your soul may live. Lo, I have given Him as a witness to the peoples, a Prince and Lawgiver to the peoples. ¹ Isaiah 55:1-5.

Here it is evident that 'drinking' and 'eating' mean being told things by the Lord, and that 'the waters', 'wine', 'milk', 'bread', and 'fatness' are forms of the truth and the good of faith which come from Him, for it says, 'Incline your ear, come to Me; hear, that your soul may live. Lo, I have given Him as a witness to the peoples, a Prince and a Lawgiver to the peoples'.

[5] In Ezekiel,

Behold, I am breaking the rod of bread in Jerusalem, so that they may eat bread by weight and with anxiety, and drink water by measure and with dismay, and may be in want of bread and water, and waste away on account of their iniquity. Ezekiel 4:16-17.

'Eating bread' and 'drinking water' stand for receiving instruction in forms of the good and the truths of faith, 9323. Something similar occurs in Amos,

Behold, the days are going to come, in which I will send a famine on the land, not a famine of bread, nor a thirst for water, but for hearing the words of Jehovah. Amos 8:11.

'A famine of bread' and 'a thirst for water' are a scarcity and lack of the cognitions or knowledge of goodness and truth, see 3364, 4958, 5277, 5279, 5281, 5300, 5360, 5376, 5415, 5568, 5579, 5893, 6110, 8576. All this now makes clear what the meaning is of the words which say that the disciples' eyes were opened and they recognized the Lord when the Lord broke the bread and gave it to them, Luke 24:29-31. For in the spiritual world 'breaking the bread and giving it to them' means instructing them in the good and truth of faith, by means of which the Lord is seen. It also makes clear what the meaning is of 'the bread and wine' and 'eating and drinking' in the Holy Supper, and what the meaning is of the Lord's words to the disciples, after He had instituted that Supper, that He would not drink of that fruit of the vine until the day when He would drink it new with them in the Father's kingdom, Matthew 26:26-29. The reason why 'eating and drinking' means being told about the good and truth of worship is that after they had offered sacrifices they also ate and drank from them, and sacrifices represented all worship in general, 9391.

Footnotes: