1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

8364. 'I will not put on you any sickness that I put on the Egyptians' means that they are to be withheld from the evils present among those who uphold separated faith and lead a life of evil. This is clear from the meaning of 'sickness' as evil, dealt with below; from the representation of 'the Egyptians' as those who uphold separated faith and lead a life of evil, dealt with in 7097, 7317, 7926, 8148; and from the meaning of 'not putting on you' - when used in association with 'sickness', which means evil - as withholding from evil. For Jehovah, that is, the Lord, does not take away evil but withholds a person from it and maintains him in good, 929, 1581, 2256, 2406, 4564, 8206. So it is that 'not putting a sickness on them' means that they are to be withheld from evils.

[2] The reason why 'sickness' means evil is that in the internal sense the kinds of things that attack spiritual life are meant. The sicknesses which attack it are evils, and they are called evil desires and cravings; and the components of spiritual life are faith and charity. That life is sick when falsity exists instead of the truth of faith and evil instead of the good of charity, because they lead to the death of that life, which is called spiritual death and is damnation, just as sicknesses lead to the death of natural life. This is why in the internal sense 'sickness' means evil, and 'the sicknesses of the Egyptians' means the evils which those upholding separated faith and leading a life of evil cast themselves into, and which they used to molest the upright. Those evils have been dealt with in what has gone before, where the plagues in Egypt were the subject.

[3] Evils are again meant by 'sicknesses' elsewhere in the Word, as in Moses,

If you keep the commandments and the statutes and the judgements which I am commanding you today, Jehovah will take away all sickness from you, and will not put on you any of the evil diseases of Egypt which you have known, but will lay them on [all] who hate you. Deuteronomy 7:11, 15.

In the same author,

If you will not obey the voice of Jehovah your God, taking care to do all His commandments and His statutes, Jehovah will send on you cursing, confusion, and rebuke in all that you set your hand to do, ¹ until you are destroyed, because of the wickedness of your deeds by which you have forsaken Me. Jehovah will make the pestilence cling to you, until He has consumed you from upon the land. Jehovah will strike you with consumption, and hot fever, and burning fever, and raging fever, and drought, and blight, and mildew, which will pursue you until you perish. Jehovah will strike you with the sores of Egypt, and with hemorrhoids, and the scab, and the itch, so that you cannot be healed. Jehovah will strike you with madness, and blindness, and stupefaction. ² You will be made mad by what your eyes will see ³ . Jehovah will strike you with evil sores on the knees and on the thighs, from which you cannot be healed, from the sole of your foot to the top of your head. He will throw back onto you every disease of Egypt, also every sickness and every plague that is not written in the book of this Law. Jehovah will give you a trembling heart, failing ⁴ of eyes, and distress of soul. Deuteronomy 28:15, 20-22, 27-28, 34-35, 60-61, 65.

All the sicknesses mentioned here mean spiritual sicknesses, which are evils destructive of the life of a will desiring what is good and falsities destructive of the life of an understanding seeing what is true, in short things destructive of spiritual life composed of faith and charity. Natural sicknesses also correspond to such things, for every sickness present among the human race has its origin in spiritual ones, because each exists as a result of sin, 5712, 5726. Each sickness furthermore corresponds to its own evil. The explanation for this is that everything composing a person's life originates in the spiritual world. If therefore his spiritual life is sick, evil spreads from it into his natural life and becomes a sickness there. See what has been stated from experience in 5711-5727 about the correspondence of sicknesses with evils.

[4] The same things are meant by 'sicknesses' elsewhere, as in Moses,

You shall worship Jehovah your God, in order that He may bless your bread and your water; and I will take sickness out of your midst. Exodus 23:25.

In the same author,

If you despise My statutes, and if your soul abhors My judgements, so that you do not do all My commandments, while you make void My covenant, I will appoint terror over you, along with consumption, and burning fever, which will consume the eyes and torment the soul. Leviticus 26:15-16.

'Consumption' stands for the decrease of truth and the increase of falsity, 'burning fever' for the desire for evil. Further still, in Isaiah,

Why will you also defect? ⁵ The whole head [departs] into sickness, and the whole heart is diseased. From the sole of the foot even to the head there is no soundness in it, but wounds, and scars, and recent blows. They are not pressed out, nor bound up, nor softened with oil. Isaiah 1:5-6.

Here nobody can fail to see that 'sickness', 'wounds', 'scars', and 'blows' are used to mean sins. Similarly in Ezekiel,

Woe to the shepherds of Israel! The weak sheep you have not strengthened, the sick you have not healed, and the broken you have not bound up. Ezekiel 34:2, 4.

In David,

My iniquities have gone over my head. My wounds have become putrid, they have rotted away because of my foolishness. For my intestines are full of burning, and there is no soundness in my flesh. Psalms 38:4-7.

[5] Since the disorders and evils of spiritual life are meant by 'sicknesses', the various kinds of disorders and evils of that life are meant by the various kinds of sicknesses. 'Pestilence' means the vastation or laying waste of goodness and truth, see 7102, 7505; and 'leprosy' means the profanation of truth, 6963. In general 'sicknesses' means sins, as may also be seen in Isaiah,

... a man of sorrows, and acquainted with sickness, on account of which as it were men hid their faces from Him. He was despised, so that we did not esteem Him. Nevertheless He has borne our sicknesses and carried our sorrows, and through His wounds healing has been given to us. Isaiah 53:3-5.

This refers to the Lord.

[6] Since sicknesses represented the unrighteous ways and the evils of spiritual life the sicknesses which the Lord healed have as their meaning deliverance from the different kinds of evil and falsity that were molesting the Church and human race and that would have brought spiritual death. Divine miracles are distinguishable from other miracles by the fact that they involve and have regard to states of the Church and the heavenly kingdom; and this is why the Lord's miracles were primarily healing of sicknesses. These miracles are meant by the Lord's words addressed to the disciples sent by John,

Tell John the things which you hear and see: the blind see and the lame walk; lepers are cleansed and the deaf hear; the dead rise again and the poor hear the gospel. Matthew 11:4-5.

This is why it says so many times that the Lord healed every sickness and every disease among the people, Matthew 4:23; 9:35; 14:14, 35-36; Luke 4:40; 5:15; 6:17; 7:21; Mark 1:32-34; 3:10.

Footnotes: