1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

790. 'Waters' here and in what follows means falsities. This becomes clear from the places in the Word quoted in the preliminary section of this chapter ¹ and from those at verse 6 of this chapter, where the flood or inundation of waters is the subject. In those places it was shown that 'inundations of waters' meant desolations and temptations, which entail the same thing as falsities, for desolations and temptations are nothing else than inundations of falsities that have been activated by evil spirits. The reason why such waters mean falsities is that generally 'waters' in the Word means that which is spiritual, that is, that which is intellectual, rational, and factual. And since waters mean these they also mean their opposites, for every falsity is a factual matter, and seemingly rational and intellectual since it is a matter belonging to thought.

[2] That 'waters' means spiritual things is clear from very many places in the Word. But that 'waters' also means falsities, let the passages that follow, in addition to those quoted already, serve to confirm the point. In Isaiah,

This people have refused the waters of Shiloah that go out gently. Therefore, behold the Lord is causing to rise up over them the waters of the river, mighty and many. And it will rise up over all its channels and go over all its banks. Isaiah 8:6-7.

Here 'waters that go out gently' stands for spiritual things, 'waters mighty and many' for falsities. In the same prophet,

Woe to the land shadowing with wings, which is beyond the rivers of Cush, sending ambassadors to the sea, and in vessels of papyrus over the face' of the waters! Go, you swift ambassadors, to a nation marked out and trodden down, whose land the rivers have spoiled. Isaiah 18:1-2.

This stands for falsities, which belong to 'the land shadowing with wings'.

[3] In the same prophet,

When you pass through the waters, I will be with you; and through the rivers, they will not overwhelm you. Isaiah 43:2.

'Waters' and 'rivers' stand for difficulties, and also for falsities. In Jeremiah,

What have you to do with the way to Egypt, to drink the waters of Shihor? And what have you to do with the way to Asshur, to drink the waters of the River? Jeremiah 2:18.

'Waters' stands for falsities arising out of reasonings. In the same prophet,

Who is this coming up like a river, like the rivers his waters are tossed about? Egypt comes up like the river, and like the rivers his waters are tossed about. And he said, I will go up, I will cover the earth, I will destroy the city and those who dwell in it. Jeremiah 46:7-8.

'Waters' stands for falsities arising out of reasonings.

[4] In Ezekiel,

Thus said the Lord Jehovah, When I make you a city laid waste, like the cities that are not inhabited, when I shall cause the deep to come up over you, and many waters have covered you, I will cause you to go down with those who go down into the Pit. Ezekiel 16:19, 20.

'Waters' stands for evils and derivative falsities. In Habakkuk,

You did trample the sea with Your horses, the mud of many waters. Habakkuk 3:15.

'Waters' stands for falsities. In John,

The dragon poured water like a stream out of his mouth after the woman, to swallow her up in the river. Revelation 11:15, 16.

Here 'waters' stands for falsities and lies. In David,

Send forth Your hands from on high, rescue me, and deliver me from the many waters, from the hands of sons of the foreigner, whose mouths speak lies, and whose right hands are right hands of falsity. Psalms 144:7-8.

Here 'many waters' clearly stands for falsities, and 'sons of the foreigner also means falsities.