1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

4868. 'And said, Allow me now to come [in] to you' means a lustful desire to be connected with it. This is clear from the meaning of 'coming (or going in) to someone' as being joined to, dealt with in 4820. The meaning here - a lustful desire like that involved in connection with a prostitute, by whom falsity is meant in the internal sense - is self-evident. For the Jewish nation, meant here by 'Judah', 4815, 4842, 4864, looked on the internal truth of the representative Church, and still looks on it at the present day, as nothing else than falsity, see above in 4865. Dealt with here is the fact that it nevertheless linked itself to that truth, not however as a wife but as a prostitute; that is, it did not link itself to it as truth but as falsity. The expression 'a lustful desire' is used to describe a link with falsity that is like a connection with a prostitute.

[2] All who believe solely the external sense of the Word, that is, its literal sense, and completely cast aside the whole internal - that is, spiritual - sense link themselves to internal truth as to a prostitute. This is above all the case among those who employ the external or literal sense of the Word to lend support to the desires that belong to their self-love and love of the world, that is, the desires for rule and gain. Those who behave like this cannot do other than look on internal truth in that kind of way; and if they attach themselves to it they do so with a lustful desire, like that for connection with a prostitute. Members of the Jewish nation in particular do this, and so also do those meant in the Word by Babel. But those people are different who do, it is true, have a simple belief in the literal sense of the Word, yet lead lives in keeping with what is contained in the internal sense. That is to say, they are people with whom love and charity exist, and also faith derived from these (for these three are the subject in the internal sense of the Word); also they are people who base their teachings on these. For the internal sense and the external sense come together in the two commandments, to love the Lord above all things and one's neighbour as oneself.

[3] Let some examples show that the Jewish nation regards internal truth as a prostitute, and that if it associates itself with that truth it does so from a lustful desire akin to that for a connection with that kind of woman. If, for example, they are told that the Word is holy, indeed most holy, and also that every part of a letter there is holy, they acknowledge and associate themselves with what is said; yet they do so from that kind of lustful desire. For they believe that holiness lies within the actual letter of the Word and not that holiness is something which enters by means of the Word when people with an affection for what is good and true read it.

[4] If they are told that many of those mentioned in the Word are to be revered as holy ones - such as Abraham, Isaac, Jacob, Moses, Aaron, or David - they acknowledge and associate themselves with this. But they do so from a like lustful desire, for they believe that these historical figures were chosen in preference to others and are on that account holy ones, who ought therefore to be worshipped as gods. Any holiness attached to these figures however is due solely to the fact that they represented the Lord. No one by being a holy representative undergoes a change of personality; indeed one can go further and say that without exception everyone's life after death is the same as before it.

[5] If they are told that the ark among them, the temple, the altar of burnt offering, the altar of incense, the bread on the table, the lampstand with its lamps, the continual fire, the sacrifices, the incense, the oil, and also Aaron's vestments, especially the breastplate with the urim and thummim on it, were holy, they acknowledge this and associate themselves with it, but from the same kind of lustful desire. For they believe that all these objects were inherently holy, thus that wood, stone, gold, silver, bread, and fire were so; they believe that they had holiness in them because Jehovah was within them. That is to say, they believe that the holiness of Jehovah which was attached to these objects resided in actual fact within them. This is their internal truth, which however is falsity when compared with genuine truth; for holiness exists solely within good and truth which, being from the Lord, reside within love to Him and love towards the neighbour, and from these within faith. It accordingly exists only within the living, that is, within those who accept these gifts from the Lord.

[6] If they are told that the Christian Church is one with the Church that was established among them but that the Christian was internal whereas theirs was external, so that when the external features of the Church established among them are peeled away and it is laid bare, the Christian Church is seen, they do not acknowledge this truth as anything else than a harlot, that is, as something false. Nevertheless many of them who are converted from Judaism to Christianity associate themselves with this truth; but they do so from a lustful desire. Many times in the Word these kinds of things are called acts of whoredom. As regards those however who are meant in the Word by 'Babylon', they likewise look in a similar way on the internal truths of the Church; yet because they have a knowledge of internal things, and in addition acknowledge these during childhood but in adult life refuse to do so, they are described in the Word by means of foul acts of adultery and unmentionable sexual unions; for they are forms of profanation.