From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 24:29-31

Study

      

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig himmelen, och alla släkter jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

      

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #2135

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2135. PREFACE to Genesis 18

[Each chapter belonging to Volume Two of the Latin (Genesis 16-21) was published separately, and therefore this Preface belongs to Chapter 18 only.]

At the end of the previous chapter the subject dealt with was the Last Judgement, and there it was shown what is meant by it - not the destruction of the world, but the final period of the Church. When this is imminent, says the Lord, He will come in the clouds of heaven with power and glory, Matthew 24:30; Mark 13:26; Luke 21:27. Nobody until now has known what was meant by 'the clouds of heaven'. But it has been disclosed to me that nothing else is meant than the literal sense of the Word, and that by 'power and glory' is meant the internal sense of the Word; for the internal sense of the Word holds glory within itself, since everything within that sense has regard to the Lord and His kingdom; see Volume One, in 1769-1772. Something similar is meant by 'the cloud' which surrounded Peter, James, and John when the Lord appeared to them in glory, concerning which the following is said in Luke,

A voice came out of the cloud, saying, This is My beloved Son; listen to Him! When however the voice had gone Jesus was found alone. Luke 9:35-36.

Moses and Elijah there who conversed with the Lord represented the Old Testament Word, which is also called Moses and the Prophets - 'Moses' representing the books by him, together with the historical books, 'Elijah the prophet' representing all the Prophets. Peter, James, and John however represented, as they do wherever else they are mentioned in the Gospels, faith, charity, and good flowing from charity. Their presence alone on that occasion meant that no others are able to see the glory of the Lord which is present in His Word than those with whom faith, its partner charity, and good flowing from charity are present. All others do indeed have the ability to see; nevertheless they do not see because they do not believe. Such is the internal sense of these two passages. In various places in the Prophets as well, 'cloud' means the Word as to its letter, and 'glory' the Word as to its life. What the internal sense of the Word is, and the nature of it, has been stated in many places, and has been shown in the word-by-word explanation that has been given. Those expert in the Law in the Lord's time had least belief of all in the idea that anything in the Word had been written regarding the Lord. Today such experts do, it is true, recognize this, but they perhaps will have least belief of all in the idea that any glory is present in the Word other than that visible in the letter - though the letter is in fact the cloud which has the glory within it.

From this chapter especially do the nature of the internal sense of the Word and the manner in which angels perceive the Word when it is read by man become clear. From the historical sense that belongs to the letter nothing else is understood than that Jehovah appeared to Abraham in the guise of three men, and that Sarah, Abraham, and his servant prepared food for them, namely cakes of fine flour, a young bull, and also butter and milk. Although these are historically true descriptions of things which actually took place, they are nevertheless not perceived by angels in any such historical manner. Instead the angels perceive abstractedly, quite apart from the letter, the things which are represented and are meant spiritually by such descriptions; that is to say, they perceive them according to the explanation set out in the Contents. In place of the historical details stated in this chapter they perceive the state of the Lord's perception within the Human, and also the communication at that time with the Divine, before the perfect union existed of His Divine Essence with His Human Essence and of His Human Essence with His Divine Essence, which state is also what the Lord is referring to when He says,

Nobody has even seen God; the only begotten Son who is in the bosom of the Father, He has made Him known. John 1:18.

[2] Also, by the different kinds of food mentioned in this chapter angels perceive nothing else than celestial and spiritual goods, details of which goods are given in the explanation of the chapter. And by what is said further on in it about a son whom Sarah would bear at the appointed time in the following year, angels perceive nothing else than this, that the Lord's human rational would be made Divine. By what is stated at the end of the chapter about Abraham speaking to Jehovah concerning the overthrow of Sodom and Gomorrah they perceive nothing else than the Lord's interceding on behalf of the human race. By the numbers fifty, forty-five, forty; thirty, twenty, and ten mentioned there they perceive His interceding on behalf of those with whom truths were to be allied to goods, and to whom goods were to come through temptations and conflicts, or through other states. And their perception is the same with everything else in the Word, as may become clearer still from the word-by-word explanation that is given, where it is shown that similar things are embodied within each individual expression in the Word, both in the historical part and in the prophetical part.

[3] That such an internal sense is present everywhere in the Word, which deals solely with the Lord, with His kingdom in heaven, with His Church on earth, and in particular with every individual, and so deals with the goods of love and the truths of faith, may also become clear to anyone from Old Testament texts quoted in the Gospels, as in Matthew,

The Lord said to My Lord, Sit at My right hand, till I make Your enemies Your footstool. Matthew 22:44; Psalms 110:1.

That these words refer to the Lord cannot be seen from the literal sense of them as they stand in David; yet that no one other than the Lord is meant, He himself teaches at this point in Matthew.

[4] In the same gospel,

You, Bethlehem, land of Judah, are by no means least among the leaders of Judah, for from you will come a leader who will shepherd my people Israel. Matthew 2:6; Micah 5:2.

Those who confine themselves to the literal sense, as Jews do, do indeed know from this that the Lord was to be born there; but because they are waiting for a leader and king who will lead them back into the land of Canaan they therefore explain the words here literally. That is to say, they take 'the land of Judah' to mean the land of Canaan and '[My people] Israel' to mean [the tribes of] Israel, even though they do not know where the latter are now; and 'a leader' they still take to mean their Messiah. But in fact 'Judah' and 'Israel' are used to mean things other than Judah and Israel; that is to say, 'Judah' means those who are celestial and 'Israel' those who are spiritual, in heaven and on earth. And 'a leader' is used to mean the Lord.

[5] In the same gospel,

A voice was heard in Ramah, lamentation, crying out, and much wailing; Rachel weeping for her children, and she refused to be consoled because they are not. Matthew 2:18; Jeremiah 31:15.

Those who confine themselves to the literal sense cannot possibly gain from it that sense which is the internal meaning of these words. Yet the existence of this internal sense is evident from the gospel itself. In the same gospel,

Out of Egypt have I called My son. Matthew 2:15; Hosea 11:1.

In Hosea the wording is,

When Israel was a boy I loved him, and out of Egypt I called My son. [As] they called them, so they went away from their presence. And I taught Ephraim to walk. Hosea 11:1-3.

Those who have no knowledge of the existence of the internal sense cannot know otherwise than that here Jacob is meant when he entered Egypt, and his descendants when they left, and that 'Ephraim' is used to mean the tribe of Ephraim - thus the same things as occur in historical sections of the Word. Nevertheless it is clear from the Word of the Evangelists that they mean the Lord, though what each detail means could not possibly be known unless it were disclosed by means of the internal sense.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.