1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

10551. 'And so it was, when Moses entered the tent, that the pillar of cloud came down, and stood at the door of the tent, and talked to Moses' means that when the Word had gone beyond what they were capable of understanding, extremely poor visibility descended on them as they stood outside, and yet there was clear perception from within. This is clear from the meaning of 'when Moses entered the tent' as when the Word had gone beyond what they were capable of understanding, dealt with immediately above in 10550; from the meaning of 'the pillar of cloud' as extremely poor visibility so far as that nation was concerned, for by 'cloud' the outward sense of the Word is meant, see Preface to Genesis 18, and 4060, 4391, 5922, 6343(end), 6752, 8443, 8781, and also the poor visibility of the Word so far as those who have no enlightenment are concerned, and its extremely poor visibility so far as those with whom the outward sense of the Word is separated from the inward are concerned, 6832, 8106, 8814, 8819, 9430; from the meaning of 'standing at the door' as being outside, dealt with above in 10549; and from the meaning of 'talking to Moses' as clear perception from within. For the Word - as it is essentially - is meant by 'Moses', see 9372, while perceiving is meant by 'talking', see in the places referred to in 10290. The reason why 'from within' is meant is that Moses, to whom 'the pillar of cloud' talked, was within the tent.

[2] What it is to see from without and to perceive from within must be stated. Those who have enlightenment when they read the Word see it from within; for their internal has been opened, and when the internal has been opened it dwells in the light of heaven. This light flows in and brings enlightenment, though the person is not conscious of its doing so. He is not conscious of this because that light flows into the cognitions or knowledge present in the human memory, which however dwell in natural light. And since the person feels, when he uses them to think with, that he does so all by himself he cannot be aware of the influx; yet there are various indications enabling him to know that he has been given enlightenment. But anyone at all who supposes that he has enlightenment is mistaken if he does not love to know truth for its own sake and for the sake of leading a good life, thus if he does not love Divine Truth for life's sake. For leading a life in keeping with Divine Truths derived from the Word constitutes loving the Lord; and from the Lord, when He is loved, springs all enlightenment.

[3] Those however who do not see a life in keeping with Divine Truths derived from the Word as the end in view, but position, gain, and reputation as the end in view and the Divine Truths of the Word therefore as the means, cannot possibly possess any enlightenment. This end is worldly and bodily, and not spiritual and heavenly. Consequently it closes off their internal man, and once this is closed no light from heaven can flow in and bring enlightenment. If these people suppose that they are enlightened when they read the Word they are completely mistaken; for their thought is inspired not by heaven but by the world, and so springs not from the Lord but from self. And to the extent that it springs from self and the world it is the product of natural light separated from heavenly light; and natural light separated from heavenly light constitutes thickest darkness in spiritual matters. If these people are convinced that they have seen something as a result of having been enlightened they are mistaken. For the only way that they perceive whether anything is true is with the aid of proofs supplied by others, which is to see truth from without and not from within, or else with the aid of faith that is no more than persuasion, the nature of which may be seen in 9363-9369. Such people are able to see falsity as truth and truth as falsity, and also to see evil as good and good as evil.

[4] From all this it is clear what seeing the Word from without is and perceiving it from within is. Seeing it from without is what is meant when it says that the people stood, [each] at the door of [his] tent, and looked after Moses, and also that they saw the pillar of cloud standing at the door of the tent, and they bowed down, [each] at the door of [his] tent. But perceiving the Word from within is what is meant when it says that Moses entered the tent, and that the pillar of cloud at the door of the tent talked to Moses.

[5] A brief statement must also be made about the way in which the influx bringing enlightenment operates. Angels equally with men perceive the Word when it is read; but angels do so on a spiritual level, men on a natural level. A person whose internal has been opened also perceives it on a spiritual level, though he is not conscious of doing so while he lives in the world because his spiritual thought flows into his natural thought in the external man and manifests itself within this. Nevertheless that interior thought is what enlightens and is the channel through which influx from the Lord operates. Some learned people by looking into their own thoughts and reflecting on what they see have also noticed that the human being possesses interior thought which is not overt. They have therefore called the ideas composing it immaterial and intellectual ¹ , distinguishing them from the overt ideas composing exterior thought, which they have called natural and material. But they have not known that the ideas composing interior thought are spiritual, nor that when these flow down from their own level they are converted into natural ones and then take on a different shape and appearance. These considerations show to some extent the way in which the influx bringing enlightenment operates.

Footnotes: