From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Study this Passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

The Bible

 

Matteus 24:29-31

Study

      

29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter skola bäva.

30 Och då skall Människosonens tecken visa sig himmelen, och alla släkter jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

31 Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

      

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #10393

Study this Passage

  
/ 10837  
  

10393. Exodus 32

1. And the people saw that Moses delayed to come down from the mountain. And the people gathered together to Aaron, and said to him, Rise, make us gods to go before us; for this Moses, that man who caused us to come up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.

2. And Aaron said to them, Pull away the ear-jewels of gold which are on the ears of your wives, of your sons, and of your daughters, and bring them to me.

3. And all the people pulled away the ear-jewels of gold which were on their ears, and brought them to Aaron.

4. And he received [the gold] from their hands, and fashioned it with a chisel, and made out of it a calf of molded [metal]; and they said, These are your gods, O Israel, who caused you to come up out of the land of Egypt.

5. And Aaron saw it and built an altar in front of it, and Aaron made a proclamation and said, Tomorrow there will be a feast to Jehovah 1 .

6. And they rose up in the morning of the next day, and offered burnt offerings, and brought peace offerings; and the people sat down to eat and drink, and rose up to play.

7. And Jehovah spoke to Moses, Go! go down; for your people have corrupted themselves, whom you caused to come up out of the land of Egypt.

8. They have suddenly departed from the way which I have commanded them; they have made for themselves a calf of molded [metal], and worshipped it, and sacrificed to it, and said, These are your gods, O Israel, who caused you to come up out of the land of Egypt.

9. And Jehovah said to Moses, I have seen this people, and behold, it is a stiff-necked people.

10. And you, let Me alone, and let My anger grow hot against them, and let Me consume them; and let Me make you into a great nation.

11. And Moses entreated the face of 2 Jehovah his God, and said, Why, O Jehovah, does Your anger grow hot against Your people, whom You have led out of the land of Egypt with great power and with a strong hand?

12. Why should the Egyptians speak, saying, For evil He led them out, to kill them in the mountains, and to consume them from upon the face of the earth? Turn back from the heat of Your anger, and repent 3 of the evil against Your people.

13. Remember Abraham, Isaac, and Israel, Your servants, to whom You swore by Yourself, and spoke to them, I will multiply your seed as the stars of the heavens; and all this land which I have spoken of I will give to your seed, and they will inherit it into the age 4 .

14. And Jehovah repented 3 of the evil which He said He would do to His people.

15. And Moses looked back and went down from the mountain, and the two tablets of the Testimony were in his hand; the tablets were written on across them both, from the edge of one and from the edge of the other they were written on 5 .

16. And the tablets were the work of God, and the writing was the writing of God, engraved on the tablets.

17. And Joshua heard the noise of the people as they shouted 6 , and he said to Moses, There is the noise of war in the camp.

18. And he said, It is not the noise of the cry in victory, and it is not the noise of the cry in defeat; the noise of a wretched cry I hear.

19. And it happened, as he came near the camp, that he saw the calf, and the dances; and Moses grew hot with anger, and threw the tablets out of his hand and broke them beneath the mountain.

20. And he took the calf which they had made, and burned it in the fire, and ground it up till it was powder, and sprinkled it on the face of the water, and made the children of Israel drink it.

21. And Moses said to Aaron, What did this people do to you that you have brought so great a sin upon them?

22. And Aaron said, Do not let your anger grow hot, O my lord; you know the people, that they [are set] on evil.

23. And they said to me, Make us gods to go before us; for this Moses, that man who caused us to come up out of the land of Egypt, we do not know what has become of him.

24. And I said to them, Whoever has gold, pull it away; and they gave it to me, and I threw it into the fire, and this calf came out.

25. And Moses saw that the people had become undisciplined; for Aaron had caused them to become so undisciplined that those rising up against them would annihilate them 7 .

26. And Moses stood in the gate of the camp, and said, Whoever is for Jehovah, [come] to me. And all the sons of Levi gathered themselves to him.

27. And he said to them, Thus says Jehovah the God of Israel, Put everyone his sword on his thigh; go to and fro 8 from gate to gate in the camp, and kill [every] man his brother, and [every] man his companion, and [every] man his neighbour.

28. And the sons of Levi did according to the word of Moses; and there fell of the people on that day up to three thousand men.

29. And Moses said, Fill your hand 9 today to Jehovah (for [every] man has been against his son and against his brother), so that He may bestow a blessing on you today.

30. And it happened on the next day, that Moses said to the people, You have committed a great sin. And now I shall go up to Jehovah; perhaps I shall make expiation for your sin.

31. And Moses returned to Jehovah and said, I implore You; this people has committed a great sin, and they have made gods of gold for themselves.

32. And now, if You forgive their sin - and if not, blot me out, I beg You, from Your book which You have written.

33. And Jehovah said to Moses, The one who has sinned against Me, I will blot him out of My book.

34. And now, go! lead the people to what I have spoken of to you. Behold, My angel will go before you; and on the day of My visitation I will visit their sin upon them 10 .

35. And Jehovah struck the people because they made the calf which Aaron made.

CONTENTS

The internal sense in this chapter shows that no Church could be established among the Israelite people because their whole interest lay in external things and not in anything internal; and to prevent them from profaning the holy things of heaven and the Church their interiors were completely closed off. The fact that this people's whole interest lay in external things and not in anything internal is meant by the golden calf which they worshipped instead of Jehovah. And the complete closing off of their interiors to prevent them from profaning the holy things of heaven and the Church is meant by Moses' breaking the tablets containing the law, by his grinding up the golden calf, sprinkling the powder on the water, and giving it to them to drink, and also by the killing in the camp by the sons of Levi of up to three thousand men.

Footnotes:

1. in this chapter Swedenborg does not use a capital letter for the Divine name in this particular expression; i.e. he writes jehovah, not Jehovah.

2. i.e. Moses pleaded with

3. repent is not used here in the sense of being penitent or contrite over personal wrong-doing but in the sense of sorrow or regret over any past decision or course of action.

4. i.e. forever

5. literally, the tablets were written on the two goings across; from here and from here they were written i.e. the writing ran from the edge of one tablet right across, and then continued from the edge of the second tablet right across

6. The word rendered noise (vox) in verses 17-18 means more literally voice; and the word rendered shouting (vociferatio) means more literally raising the voice.

7. literally, And Moses saw the people, that they had been unloosed, because Aaron had made them unloosed, to annihilation by their insurgents

8. literally, go across (or through) and come back

9. i.e. Consecrate yourselves

10. i.e. on the day when I come to punish I will punish them for their sin

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.