1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

906. And on the cloud one sitting like to the Son of man. That this signifies the Lord [in the heavens] in Divine truth, or the Word which is from Him, is evident from the signification of a white cloud, as denoting Divine truth in ultimates, such as the Word is in the sense of the letter, which contains the spiritual sense (concerning which see above). And from the signification of sitting on it, as denoting in the heavens where Divine truth is in its light, such as the Word is in the spiritual sense. And from the signification of the Son of man, as denoting the doctrine of truth, and, in the highest sense, the Lord as to the Word; concerning which see above (n. 63, 151).

That the Word is signified by a cloud, and the Lord as to the Word by the one sitting thereon, may seem wonderful to many, because those who comprehend all things according to the sense of the letter of the Word, only see that cloud signifies cloud, and nothing of a spiritual nature pertaining to the Word, because this does not appear to have any relation to a cloud. But still it is Divine truth in ultimates, such as the Word is in the letter, which is here signified. The reason is, that in the spiritual world, Divine truth flowing down from the higher heavens into the lower, appears as a cloud. It has been seen also by me in this way; and from it and its variegation I was enabled to form a conclusion concerning the quality of the truth which the angels of the higher heaven spoke one with another.

[2] The signification of the cloud which appeared upon mount Sinai, when the law was promulgated, which was Divine truth; and of the cloud which was seen every day upon the tent of the assembly, and which sometimes filled it is similar. The same also was signified by

"The bright cloud which overshadowed Peter, James, and John, when Jesus appeared transfigured, out of which cloud was heard a voice, saying, This is my beloved Son, in whom I am well pleased; hear ye him" (Matthew 17:5; Luke 9:34, 35).

Also in the following passages in the Evangelists:

"Then shall appear the sign of the Son of man; and they shall see the Son of man coming in the clouds of heaven with power and glory" (Matthew 24:30; Luke 21:27).

And Jesus said, "Now shall ye see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven" (Matthew 26:64; Mark 14:61, 62).

By coming in the clouds of heaven, in these passages also, is meant the manifestation of the Lord in the Word; for, after His Advent, they clearly saw the predictions concerning the Lord in the prophetical parts of the Word, which they had not seen before; and still more clearly at this day, now that the spiritual sense of the Word has been opened, in which, in the highest sense, the Lord is everywhere treated of; also the subjugation of the hells by Him, and the glorification of His Human. This sense is what is meant by the glory, in which He would come. That glory signifies spiritual Divine truth, such as it is in the heavens, may be seen above (33, 874).

From these things it is evident what is signified by John seeing a white cloud, and on the cloud one sitting like unto the Son of man; for in what now follows, the subject treated of is the separation of the good from the evil, before the Last Judgment, and afterwards that Judgment; as was also predicted by the Lord, in the Evangelists, that He would come in the clouds of heaven; and also in the first chapter of the Apocalypse in these words:

Jesus Christ, "who is the faithful Witness, the first-begotten from the dead, and the Prince of the kings of the earth. Behold he cometh with clouds and every eye shall see him" (vers. 5, 7).