1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

849. (Verse 1) And I saw. That this signifies a manifestation concerning the future separation of the good from the evil before the Last Judgment, is evident from the signification of I saw, as denoting the things which now follow, seen by John; and which, when seen in the spiritual sense, treat of the assembly and congregation of the faithful, and of their separation from the evil before the Last Judgment, according to what is meant also by these words of the Lord in Matthew:

"They shall see the Son of man coming in the clouds of heaven, with power and great glory; and he shall send his angels and they shall gather together his elect from the four winds, from one end of heaven to the other" (24:30, 31).

The subject of that chapter is also the Last Judgment, which is there meant by the Consummation of the Age and the Coming of the Lord. The gathering together and separation of the good from the evil is then described in the above words, as in this chapter of the Apocalypse (vers. 14, 16), by what is said concerning the Son of man sitting upon a white cloud, and by the sickle in his hand with which he reaped the earth.

Similar things are also meant by these words of the Lord in Matthew:

"The kingdom of the heavens is likened unto a man which sowed good seed in his field; but while men slept, the enemy came and sowed tares among them, and went his way. But when the blade was sprung up, and brought forth fruit, then appeared the tares. And the servants of the householder came and said unto him, Wilt thou then that we go and gather them up? But he said, Nay; lest while ye gather the tares, ye root up also the wheat with them. Let both grow together until the harvest; and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together first the tares, and bind them in bundles to burn them; but gather the wheat into my barn" (13:24-30).

The separation of the good from the evil, which should take place at the time of the Last Judgment, is there also foretold by the Lord, and is meant by the words, "Let both grow together until the harvest; and in the time of harvest I will say to the reapers, Gather ye together the tares to burn them; but gather the wheat into my barn." By the tares are meant the evil, who shall then be cast into hell, and by the wheat are meant the good, who, being separated from the evil, will be raised up into heaven. These things are similar to those mentioned in this chapter (vers. 15 and 16) where it is said,

"The time is come for thee to reap; for the harvest is ripe. And he that sat on the cloud thrust in his sickle on the earth; and the earth was reaped."

The various reasons why the good were not separated from the evil before the time of the Last Judgment, and the good raised up to heaven, and the evil cast into hell, may be seen in the small work concerning the Last Judgment, and also above, n. 391, 392, 394, 397, 411, 413, 418, 419, 426, 489, 493, 497, 668, 669, 670, 674, 675, 676, 754.