1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

70. The reason why the feet are said to be like unto fine brass is, that by fine brass is meant brass polished and shining, like something fiery; and brass in the Word signifies natural good. Metals, like all other things in the Word, are significative. Gold in the Word signifies celestial good, which is inmost good; silver signifies its truth, which is spiritual good; brass natural good, which is ultimate good, and iron its truth, which is natural truth. That such things are signified by metals, is from correspondence; for many things are seen in heaven shining like gold and silver, and also many things shining like brass and iron. And it is there known, that by those things are signified the above-mentioned kinds of good and truth; this is why the ancients, who were in the knowledge of correspondences, named the ages after those metals. The first age they called the golden age, because innocence, love and wisdom therefrom, then reigned; but the second age they called the silver age, because truth from that good, or spiritual good, and intelligence therefrom, then reigned; the third age they called the brazen, or copper, age, because only natural good, which is what is just and sincere pertaining to moral life, then reigned; but the last age they called the iron age, because only truth without good then reigned, and when that reigns, then also falsity reigns. The reason why the ages were thus distinguished, was from the spiritual signification of those metals.

[2] From these considerations it is evident what is signified by the statue of Nebuchadnezzar, seen in his dream,

"whose head was of gold, the chest and arms of silver, the belly and thighs of brass, the legs of iron, and the feet partly of iron and partly of clay" (Dan. 2:32, 33).

The state of the church from its first time to its last as to good and truth, is here signified; its last time was when the Lord came into the world.

When it is known that gold signifies celestial good, silver spiritual good, brass natural good, and iron natural truth, many arcana in the Word where those metals are mentioned can be known. For example, what is signified by these words in Isaiah:

"For brass I will bring gold, for iron I will bring silver, and for wood brass, and for stones iron; I will also make thy government peace, and thine exactors justice" (60:17).

[3] But as the signification of brass is what is here treated of, as being natural good, it is necessary only to adduce a few passages where brass is mentioned and signifies that good. Thus in Moses:

"Asher acceptable to his brethren, and dipping his foot in oil; iron and brass thy shoe, and as thy day, thy fame" (Deuteronomy 33:24, 25).

Asher, as one of the tribes, signifies the happiness of life, and the delight of the affections (see Arcana Coelestia 3938, 3939, 6408); to dip the foot in oil signifies natural delight (that oil denotes delight, see n. 9954, and that the foot denotes the Natural, see above, n. 69); the shoe being iron and brass signifies the lowest Natural derived from truth and good, shoe denoting the lowest Natural (see n. 1748, 1860, 6844); iron is its truth, and brass its good, as above. Again,

"Jehovah thy God will bring thee into a rich land; a land out of whose stones thou shalt cut iron, and out of whose mountains brass" (Deuteronomy 8:7, 9).

And in Jeremiah:

"I will give thee unto this people for a fortified wall of brass, that they may fight against thee, and not prevail over thee" (15:20).

And in Ezekiel:

"Javan, Tubal, and Mesech, they were thy merchants; with the soul of man and vessels of brass they gave thy merchandise" (27:13).

In this chapter the merchandises of Tyre are treated of, by which are signified the knowledges (cognitiones) of good and truth. By the names Javan, Tubal, and Mesech, are signified those things that pertain to good and truth, to which the knowledges relate; the soul of man denotes the truth of life; vessels of brass denote scientifics of natural good.

[4] (What is signified by Tyre, may be seen, Arcana Coelestia 1201; what by merchandises, n. 2967, 4453; what by Tubal and Mesech, n. 1151; what by Javan, n. 1152, 1153, 1155; what by the soul of man, n. 2930, 9050, 9281; what by vessels, n. 3068, 3079, 3316, 3318.)

Again, in the same prophet:

The feet of the cherubs "shone like the appearance of polished brass" (1:7).

(What the cherubs and the feet signify, may be seen above, n. 69.) And in the same prophet:

"I saw, and, lo, a man, whose appearance was like the appearance of brass, and a thread of flax in his hands; he stood in the gate" (40:3).

Because the angel here mentioned measured the wall and the gates of the house of God, which signify the externals of the church, his appearance was seen to be the appearance of brass.

He who knows that brass signifies the external of the church, which in itself is natural, may in some measure understand why the altar of burnt-offering was overlaid with brass, and the gate round it was of brass, and the vessels of brass (Exodus 27:1-4), also why the great vessel, which was called the sea, with the twelve oxen under it, and the ten lavers with the bases, and also all the vessels of the tabernacle for the house of God, were made by Solomon of polished brass (1 Kings 7:43-47). He who knows what brass signifies, can also enter into the arcanum why a serpent of brass was commanded to be set up for the people to look at, concerning which it is thus written in Moses:

"Jehovah sent serpents among the people, which bit the people. And he said unto Moses, Make thee a serpent, and set it upon a pole; and it shall come to pass that every one that is bitten, when he hath looked upon it, shall live. And Moses made a serpent of brass, and set it upon a pole, and it came to pass, that when a serpent had bitten any man, and he looked upon the serpent of brass, he lived" (Numbers 21:6, 8, 9).

That the Lord was signified by that serpent, He himself teaches in John:

"As Moses lifted up the serpent in the wilderness, even so must the Son of man be lifted up, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life" (3:14, 15).

By the serpent is signified the ultimate of life in man, which is called the external Sensual, which is natural. To represent this ultimate, which in the Lord was Divine, among the sons of Israel, with whom all things were representative, a serpent of brass was made; and the signification was, that, if they looked to the Divine Human of the Lord, they would revive, that is, if they believed in Him, they should have eternal life, as the Lord himself also teaches. (That to see in the spiritual sense is to believe, may be seen above, n. 37, 68; and that a serpent denotes the external Sensual, which is the ultimate of the life of man, see Arcana Coelestia 195-197, 6398, 6949, 10313.) That brass and iron in the Word also signify what is hard, as in Isaiah 48:4; Dan. 7:19; and other places, will be seen in the following pages.