1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

535. And I saw a star from heaven fallen unto the earth.- That this signifies the cognitions of truth falsified, and thus turned into falsities, is evident from the signification of stars, which denote the cognitions of good and truth (see above, n. 72, 402); and from the signification of falling and falling from heaven, which denotes to perish, and this is the case with the cognitions of truth when they are denied, and falsified; in this case, when they are falsified. For this book does not treat of those who deny truths, but of those who falsify them, since those who deny truths are not amongst those who are in the former heaven, and are cast down thence into hell at the day of a last judgment, for these are cast thither immediately after death; but those who falsify truths from various causes are treated of in this book, because they made themselves a heaven which was afterwards destroyed. The cognitions of good and truth from the Word are falsified by those, who acknowledge the Word, but apply it in favour of their own loves, and of the principles which are from their own intelligence, for thus they turn the truths of the Word into falsities, and thus the cognitions of good and truth with them perish. From these considerations it is evident that the star from heaven fallen unto the earth, signifies that the cognitions of truth were falsified, and thus turned into falsities (similarly above, n. 517).

[2] That to fall down, or to fall from heaven to the earth, signifies to perish, that is, no longer to have a place in heaven, but to be cast down thence and conjoined with hell, is evident from what follows, where it is said, "And to him was given the key of the well of the abyss," and that "he opened it," the well of the abyss denoting the hell where and whence are the falsities of evil. The signification of falling from heaven unto the earth, above in the Apocalypse, is similar:

"And the stars of heaven fell unto the earth" (6:13).

And again:

The dragon "with his tail drew the third part of the stars of heaven, and did cast them to the earth" (12:4).

And in Daniel:

And the horn of the he-goat "waxed great, even to the host of the heavens; and it cast down some of the host, and of the stars to the ground, and trampled upon them" (8:10).

And in Matthew:

"Immediately after the tribulation of those days shall the sun be darkened, and the stars shall fall from heaven" (24:29).

The same is also signified by the words of the Lord in Luke:

Jesus said, "I beheld Satan as lightning falling from heaven" (10:18).

Satan means all the falsity that destroys truth, for the hells where such falsities are, and whence they arise, are called Satan, and the hells where and whence the evils are which destroy goods, are called the Devil, wherefore by Satan as lightning falling from heaven, is meant, that all the falsity which destroyed the truth of the Word, was cast down out of heaven. The same is meant by the great dragon being cast upon the earth and his angels with him, whose place was no more found in heaven (Apoc. 12:8, 9). From these considerations it is evident, that by falling, and being cast down out of heaven to the earth, is signified, no longer to have a place in heaven, but in hell, consequently to perish. The earth, here also, signifies that which is cursed, as was shown above (n. 304 at the end).

[3] The reason why those who falsify the truths of the Word by interpretations for the purpose of confirming evils of the life, avert themselves from heaven, and turn themselves to hell, is, that the conjunction of heaven with man is by means of the Word, for heaven is in the spiritual sense of the Word, and man is in its natural sense, wherefore the conjunction of heaven with the world is by means of the Word; on this account, also, the Word is called a covenant, and a covenant denotes conjunction. This is the reason why those cannot be conjoined with heaven who apply the Word to evils of the life, and to false principles from [their] own intelligence, and those who are not conjoined with heaven are conjoined with hell; for man must be either in heaven or in hell, as he is not allowed to hang between both. But with those who apply the Word to falsities which do not disagree with good of life, such as the upright Gentiles possess who have not the Word, and the simple-minded in the church who believe in the Lord, and lead a good life, the Lord also applies their falsities to good, and turns them to heaven, since from their falsities they look to good. For the essential thing in heaven is the good of life, which is the same as the good of love to the Lord, and the good of charity towards the neighbour; for according to that good, every one there has intelligence, wisdom, and perception of truth. This therefore is what is meant by the falsification of truth from the Word, here signified by the star from heaven fallen unto the earth.