1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

761. As for the Christian church's final hour being the same kind of night in which the former churches came to an end, this is made clear by what the Lord foretold about the Christian church in the Gospels and in Daniel.

In the Gospels it is clear from this statement:

They will see the abomination of desolation. Then there will be a great affliction such as has never existed since the world began until now and will never exist again. In fact, unless those days were cut short no flesh would be saved. At the end, the sun will be darkened, the moon will not give its light, and the stars will fall from heaven. (Matthew 24:15, 21-22, 29)

This time is also called night elsewhere in the Gospels; for example, in Luke: "During that night, two will be upon one bed. One will be taken; the other will be left" (Luke 17:34). Also in John, "I have to do the work of the one who sent me. Night is coming, when no one can work" (John 9:4).

[2] Since all light departs in the middle of the night, and the Lord is the true light (John 1:4; ; , ), he said to his disciples as he rose up into heaven, "I am with you even until the close of the age" (Matthew 28:20). After that he leaves them and goes to the new church.

Daniel, too, shows that the Christian church's final hour is the same kind of night in which the former churches came to an end:

In the end desolation [will fly in] on a bird of abominations; even to the close and the cutting down, it will drip steadily upon the devastation. (Daniel 9:27)

The fact that this was a prediction of the end of the Christian church is made clear by the Lord's words in Matthew 24:15. It is also clear from Daniel's words about the fourth kingdom or the fourth church as depicted in Nebuchadnezzar's statue:

As you saw iron mixed with muddy clay, they will mingle with the seed of humankind, but the two will not stick together, just as iron and clay do not stick together. (Daniel 2:43)

The seed of humankind means truth from the Word.

[3] The same thing is also clear from the fourth church that was represented as the fourth beast to rise up from the sea:

I saw visions in the night; behold, a fourth beast, dreadful and terrible, will devour the entire earth, trample it, and break it to pieces. (Daniel 7:7, 23)

These expressions mean that all the truth in the church is going to come to an end. Then there will be night, because truth is what provides daylight to the church.

Many similar prophecies regarding the Christian church occur in the Book of Revelation, especially in chapter 16, where we read about the bowls of God's anger that are poured out on the earth; these symbolize false teachings that will then flood the church and destroy it.

There are many similar passages in the prophets. For example, "Isn't the day of Jehovah a day of darkness and not light, a day of thick darkness and no brightness?" (Amos 5:18, 20; Zephaniah 1:15). "In that day, Jehovah will look down on the land, and behold, darkness; and the light will grow dark over its ruins" (Isaiah 5:30; 8:22). The day of Jehovah means the day of the Coming of the Lord.