0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

9064. Vers. 28-36. Et cum cornu ferierit bos virum aut mulierem, et moriatur, lapidando lapidabitur bos, et non comedetur caro ejus, et dominus bovis insons. Et si bos cornupeta ille ab heri nudius tertius, et testatum domino ejus, et non custodiverit eum, et occiderit virum aut mulierem, bos lapidabitur, et etiam dominus ejus morietur. Si expiatio posita sit super illum, et dabit redemptionem animae suae secundum omne quod positum super illo. Aut filium cornu ferierit, aut filiam cornu ferierit, secundum judicium hoc fiet ei. Si servum cornu ferierit bos vel ancillam, argentum triginta siclorum dabit ¹ domino illius, et bos lapidabitur. Et cum aperuerit vir foveam, vel cum foderit vir foveam, et non operuerit illam, et ceciderit illuc bos vel asinus, dominus foveae rependet, argentum reddet domino ejus, et mortuum erit sibi. Et cum plaga affecerit bos viri bovem socii sui, et moriatur, et vendent bovem vivum, et divident argentum ejus, et etiam mortuum divident. Vel notum quod bos cornupeta ille ab heri nudius tertius, et non custodiverit eum dominus ejus, rependendo rependet bovem pro bove, et mortuus erit sibi. ‘Et cum cornu ferierit bos virum ² aut mulierem’ significat si affectio mali in naturali laeserit verum aut bonum fidei: ‘et moriatur’ significat usque ut destruxerit: ‘lapidando lapidabitur’ significat poenam destructi veri et boni fidei: et non comedetur caro ejus' significat quod nullatenus appropriandum id malum sed ejiciendum: ‘et dominus bovis insons’ significat quod non malum ab interno homine, quia ex voluntario et non ³ ex intellectuali: ‘et si bos cornupeta ille ab heri nudius tertius’ significat si affectio mali diu fuerit: ‘et testatum domino ejus’ significat et hoc transiverit in intellectuale: ‘et non custodiverit eum’ significat non repressionem: ‘et occiderit virum aut mulierem’ significat si destruxerit tunc verum et bonum fidei: ‘bos ⁴ lapidabitur’ significat poenam destructi veri: ‘et etiam dominus ejus morietur’ significat ⁵ damnationem interni hominis: ‘si ⁶ expiatio posita sit super illum’ significat ut expers damnationis fiat: ‘et dabit redemptionem animae suae’ significat gravia paenitentiae: 'secundum omne quod positum super illo' significat secundum quale affectionis mali ex intellectuali: ‘aut filium cornu ferierit, aut filiam cornu ferierit’ significat insultum ab affectione mali in vera et bona fidei derivata ab interioribus: ‘secundum judicium hoc fiet ei’ significat quod similis poena: ‘si servum cornu ferierit bos vel ancillam’ significat si affectio mali destruxerit verum aut bonum in naturali: ‘argentum triginta siclorum dabit ⁷ domino ejus’ significat quod internus homo id ad plenum restituet: ‘et bos lapidabitur’ significat poenam destructi veri et boni in naturali: ‘et cum aperuerit vir foveam’ significat si quis falsum ab altero acceperit: ‘vel cum foderit vir foveam’ significat si vel ipse finxerit: ⁸ ‘et ceciderit illuc bos vel asinus’ significat quod pervertit bonum aut verum in naturali: ‘dominus foveae rependet’ significat quod is apud quem falsum emendabit: ‘argentum reddet domino ejus’ ⁹ significat quod per verum apud illum cujus bonum aut verum in naturali perversum est: ‘et mortuum erit sibi’ significat quod malum aut falsum illi ¹⁰ mansurum: ‘et cum plaga affecerit bos viri bovem socii sui’ significat duo vera quorum affectiones diversae sunt, et unius laeserit alterius: ‘et moriatur’ significat adeo ut pereat affectio bona: ‘et vendent bovem virum’ significat quod affectio unius quae laeserat alterius abalienabitur: ‘et divident argentum ejus’ significat quod verum ejus dissipetur: ‘et etiam mortuum divident’ significat quod etiam affectio laedens: ‘vel notum quod bos cornupeta ille ab heri nudius tertius’ significat si notum prius quod talis affectio ejus fuerit: et non custodiverit eum dominus ejus' significat et si non in vinculis tenuerit: ‘rependendo rependet bovem pro bove’ significat restitutionem ad integrum: ‘et mortuus erit sibi’ significat pro affectione laedente.

Footnotes:

5658. ‘Argentum ¹ nostrum in pondere suo’: quod significet vera secundum statum cujusvis, constat ex significatione ‘argenti’ quod sit verum, de qua n. 1551, 2954; et a significatione ‘ponderis’ quod sit status rei quoad bonum, de qua n. 3104; ita vera secundum statum cujusvis est secundum bonum quod recipere possunt. Pondera et mensurae multis in locis in Verbo nominantur, at in sensu interno non significant pondera et mensuras sed ‘pondera’ significant status rei quoad bonum, et ‘mensurae’ status rei quoad verum; sicut etiam gravitas et extensio, ‘gravitas’ quae in mundo naturali, correspondet bono in mundo spirituali, et ‘extensio’ vero; causa est quia in caelo, unde correspondentiae, non datur gravitas, nec extensio, quia non spatium; apparent quidem gravia et extensa ² apud spiritus, sed sunt apparentiae ³ oriundae ex statibus boni et veri in caelo superiore.

[2] Quod ‘argentum’ significet verum, notissimum fuerat antiquis temporibus, inde antiqui tempora a prima aetate ad ⁴ ultimam mundi distinxerunt in saecula aurea, argentea, cuprea, et ferrea, quibus etiam adjecerunt argillacea; saecula aurea vocaverunt illa tempora cum innocentia et integritas fuit, et cum quisque bonum faciebat ex bono, et justum ex justo; ⁵ argentea autem dixerunt illa tempora cum non amplius innocentia erat, sed usque species integritatis, quae non constabat in eo quod bonum facerent ex bono, sed in eo quod verum facerent ex vero; saecula autem cuprea et ferrea appellabant illa quae adhuc inferiora sunt;

[3] quod ita appellaverint tempora, non erat ex comparatione, sed ex correspondentia; sciverunt enim antiqui quod ‘argentum’ corresponderet vero et quod ‘aurum’ bono, et hoc ex communicatione cum spiritibus et angelis; cum enim in caelo ⁶ superiore loquela est de bono, apparet infra apud illos qui in primo seu ultimo caelo sub illis sunt, aureum; et cum loquela est de vero, apparet ibi argenteum; quandoque ita ut non modo parietes conclavium ubi habitant, coruscent auro et argento, sed etiam ipsa atmosphaera ibi; et quoque apud angelos primi seu ultimi caeli, qui in bono sunt ex bono, apparent mensae ex auro, candelabra ex auro, et plura alia; apud illos autem qui in vero sunt ex vero, apparent talia ex argento; sed quis hodie novit quod saecula ab antiquis ⁷ vocata fuerint aurea et argentea ex correspondentia? immo quis hodie aliquid de correspondentia novit? et qui hoc non novit, et magis qui volupe et sapiens in eo ponit ut disputet num sit vel non sit, ⁸ is ne quidem potest minimum scire de innumerabilibus quae correspondentiae ‘ ⁹ sint’.

Footnotes: