0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

4809. Quando venerit Filius hominis in gloria Sua significat quando apparebit Divinum Verum in sua luce, quod fit unicuivis homini cum moritur; venit enim tunc in lucem caeli, in qua percipere potest quid verum et bonum, et inde qualis est;

‘Filius hominis’ in sensu Verbi interno est Dominus quoad Divinum Verum, ita est Divinum Verum quod a Domino; ‘gloria’ est intelligentia et sapientia quae inde, quae ut lux, et coram angelis ut splendor lucis, apparet; hic splendor lucis in qua sapientia et intelligentia ex Divino Vero quod a Domino, est qui in Verbo vocatur ‘gloria’; quod ‘Filius hominis’ sit in sensu interno Divinum Verum, videatur n. 2159, 2803, 2813, 3704.

[2] Et omnes sancti angeli cum Ipso significat caelum angelicum; . ‘sancti angeli’ ¹ sunt vera quae a Divino Bono Domini, nam per ‘angelos’ in Verbo non intelliguntur angeli sed illa quae sunt a Domino: videatur n. 1925, 4085; angeli enim sunt vitae recipientes veri procedentis a Divino Bono ² Domini, et quantum recipiunt, tantum sunt angeli; inde patet quod ‘angeli’ sint illa vera; hic quia agitur de statu cujusvis post mortem, ac de judicio cujusvis secundum vitam, dicitur quod ‘omnes sancti angeli erunt cum Ipso’,

et per id significatur quod per caelum judicium; omnis enim influxus Divini Veri fit per caelum; immediatus influxus a nemine recipi potest.

[3] Tunc sedebit super throno gloriae Ipsius significat judicium, ‘thronus’ enim praedicatur de regio Domini, ac regium Domini est Divinum Verum, n. 1728, 2015, 3009, 3670, et Divinum Verum est ex quo et secundum quod judicium.

[4] Et congregabuntur coram Ipso omnes gentes significat quod patebunt omnium bona et mala; per ‘gentes’ enim in Verbi sensu interno significantur bona, et in opposito sensu mala, ³ n. 1259, 1260

1416, 2588 f, 4574; ita quod bona et mala apparebunt in luce Divina hoc est, in luce a Divino Vero, significatur per quod ‘congregabuntur coram Ipso omnes gentes’.

[5] Et separabit eos ab invicem, sicut pastor separat oves ab hircis significat separationem boni a malo; ‘oves’ enim sunt qui in bono, et ‘hirci’ qui in malo; ‘oves’ proprie dicuntur qui in charitate et inde in fide, ‘hirci’ ⁴ qui in fide et non in charitate de his et illis hic agitur; quod ‘oves’ sint qui in charitate et inde in fide, videatur n. 2088, 4169; et quod ‘hirci’ qui in fide et non in charitate, n. 4769.

[6] Et statuet quidem oves a dextris Suis, et hircos a sinistris significat separationem secundum vera ex bono et secundum falsa ex malo; qui in veris ex bono sunt, etiam actualiter apparent in altera vita ad dextrum, et qui in falsis a malo ad sinistrum; inde statui a dextris et a sinistris, est ordinari secundum vitam.

Footnotes:

2496. Första Moseboken, Kapitel 20

1. Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet och bodde där mellan Kades och Sur, och han färdades som främling i Gerar.

2. Och Abraham sade om16 sin hustru Sarah: Hon är min syster. Och Abimelek, konungen i Gerar, lät hämta Sarah och tog henne till sig17 .

3. Och Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: Se, du kommer att dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är gift med en make.

4. Och Abimelek hade inte kommit vid henne, och han sade: Herre, vill Du då dräpa även en rättfärdig folkstam?

5. Sade han inte till mig: Hon är min syster? Och hon själv sade också: Han är min broder. I mitt hjärtas redlighet och i mina händers oförvitlighet har jag gjort detta.

6. Och Gud sade till honom i drömmen: Ja, Jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas redlighet, och Jag har också avhållit dig från att synda mot Mig. Därför har Jag inte låtit dig komma vid henne.

7. Och ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet och kommer att be för dig, och du kommer att leva. Och om du inte ger henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du och alla som hör till dig.

8. Och Abimelek steg upp tidigt på morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och talade alla dessa ord i deras öron. Och männen blev mycket förskräckta.

9. Och Abimelek kallade Abraham till sig och sade till honom: Vad har du gjort mot oss, och vari har jag förbrutit mig mot dig, att du bragt en så stor synd över mig och över mitt rike? Handlingar som inte borde ha utförts har du gjort mot mig.

10. Och Abimelek sade till Abraham: Vad var din mening, när18 du gjorde detta?

11. Och Abraham sade: Därför att jag sade: Eftersom man på denna ort nog inte fruktar Gud, och man kommer att dräpa mig för min hustrus skull.

12. Och hon är också verkligen min syster, min faders dotter, men inte min moders dotter. Och hon blev min hustru.

13. Och det hände, när Gud lät19 mig gå bort från min faders hus, att jag sade till henne: Denna är din godhet, som du skall göra mig: På varje ort dit vi kommer, säg för mig: Han är min broder.

14. Och Abimelek tog småboskap och storboskap och manliga och kvinnliga tjänare och gav dem åt Abraham. Och han gav honom hans hustru tillbaka.

15. Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger öppet för dig, bo i det som är gott i dina ögon.

16. Och till Sarah sade han: Se, jag ger åt din broder ett tusen siklar silver. Se, det skall för dig vara en ögontäckelse för alla dem som är med dig, och hos alla. Och hon fick så upprättelse.

17. Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, och de födde barn.

18. Ty Jehovah hade alldeles slutit till varje moderliv i Abimeleks hus, på grund av Sarahs, Abrahams hustrus ord.

Innehåll

I kapitel 12 ovan handlade det om Abrahams främlingsfärd i Egypten, varmed betecknades Herrens undervisning i blotta kunskapsfakta då Han ännu var pojke. I detta kapitel handlar det om Abrahams främlingsfärd i Gerar, där Abimelek var konung. Med denna främlingsfärd betecknas likaledes den undervisning som Herren fick, men nu i lärosatser, som rörde människokärleken och tron. Här behandlas särskilt läran om människokärleken och tron, det vill säga att denna lära är andlig av himmelskt ursprung, och inte av förnuftsmässigt ursprung.